”JAG har fastat varje måndag sedan jag var tonåring”, säger Mrudulaben, en välbärgad 78-årig indisk kvinna. Det har varit en del av hennes tillbedjan, ett sätt att försäkra sig om ett lyckligt äktenskap och friska barn, och även ett skydd för hennes man. Nu när hon är änka fortsätter hon att fasta på måndagarna för att hon skall få vara frisk och det skall gå bra för hennes barn. För henne, liksom för de flesta hinduiska kvinnor, är regelbundna fastor en del av det dagliga livet.

Prakash, en medelålders affärsman som bor i en förort till Mumbai (Bombay), säger att han varje år fastar på måndagarna i månaden sawan (shravan), en månad med speciell religiös innebörd enligt den hinduiska kalendern. Prakash förklarar: ”Jag började av religiösa skäl, men nu känner jag mig också motiverad att fortsätta av hälsoskäl. Eftersom månaden sawan inträffar i slutet av monsunperioden, ger fastan min kropp en chans att rena sig från de sjukdomar som florerar under regntiden.”

Rituella fastor är ett viktigt inslag i hinduismen. Boken Fast and Festivals of India förklarar: ”[Vissa dagar] iakttas total fasta ... , inte ens vatten intas. Både män och kvinnor iakttar sträng fasta ... för att tillförsäkra sig lycka, framgång och förlåtelse för överträdelser och synder.”