”KOMMER du ihåg grannflickan som du var förälskad i när du växte upp här i Indien?” skrev Mukundbhai till sin son, som studerade vid ett amerikanskt universitet. ”Hon skall gifta sig om några veckor. Jag tyckte att du borde veta det.”

Varför berättade Mukundbhai den här nyheten för sin son? Han hade ju själv eftertryckligen satt stopp för deras tonårsromans många år tidigare. Dessutom hade sonen varit i USA i sex år för högre studier. Han hade inte varit i kontakt med flickan på hela den tiden, och det visste Mukundbhai.

Varför då ta upp saken efter alla dessa år? Därför att Mukundbhai trodde på reinkarnation, dvs. återfödelse.a Om det skulle råka vara så att den dragning som de båda ungdomarna hade känt till varandra berodde på att de hade varit makar i tidigare liv, skulle det vara grymt att hålla dem åtskilda nu när de var giftasvuxna. Mukundbhai ville bara göra sin son uppmärksam på situationen, innan flickan blev någon annans hustru i det här livet.

Ett annat exempel är en fyraårig indisk flicka, som hade ett klaffel i hjärtat och vid flera tillfällen hade fått gå igenom plågsam behandling på ett sjukhus i Mumbai (Bombay). Hennes rika föräldrar hade svårt att se sitt barn lida men tänkte: ”Vi måste acceptera det. Hon måste i sitt förra liv ha gjort något som gör henne förtjänt av detta.”

Tron på reinkarnation spelar en viktig roll i miljontals människors liv inom hinduismen, buddhismen, jainismen, sikhismen och andra religioner som har sitt ursprung i Indien. Allting i livet — från förälskelser till svåra lidanden — betraktas som en konsekvens av gärningar som begåtts i ett eller flera tidigare liv.

”Minnen av tidigare liv!” säger de som tror på reinkarnationsläran. När treåriga Ratana i Bangkok började få ”minnen av sitt tidigare liv som en religiös kvinna som dog i 60-årsåldern”, godtogs det av de flesta iakttagare som ett bindande bevis för reinkarnation.

Många är emellertid skeptiska. Sådana minnesbilder kan också ha andra förklaringar.b Den indiske filosofen Nikhilananda säger i sin bok Hinduism: Its Meaning for the Liberation of the Spirit att upplevelser efter döden ”inte kan förklaras med förnuftsskäl”. Ändå påstår han bestämt att ”läran om återfödelse är mer sannolik än osannolik”.

Det var emellertid i Indien som reinkarnationsläran slog ut i full blom. De hinduiska guruerna brottades med de eviga frågorna om ondskans och lidandets existens. ”Hur kan sådant stämma överens med tanken på en rättfärdig Skapare?” undrade de. De försökte lösa konflikten mellan Guds rättfärdighet och de oförutsedda olyckorna och orättvisorna i världen. Med tiden resulterade det i deras ”lag om karma”, lagen om orsak och verkan — man får skörda vad man sår. De utarbetade en detaljerad ”balansräkning”, enligt vilken fel och förtjänster i ett liv bestraffas eller belönas i nästa.

”Karma” betyder helt enkelt ”gärning”. En hindu sägs ha ”god karma”, om han anpassar sig till sociala och religiösa normer, och ”dålig karma”, om han inte gör det. Hans gärningar eller ”karma” avgör hans framtid i varje påföljande återfödelse. ”Alla människor föds med en uppsättning karaktärsdrag som främst formats av deras gärningar i tidigare liv, även om deras fysiska drag avgörs av genetiska faktorer”, säger filosofen Nikhilananda och tillägger: ”Människan är [sålunda] skaparen av sitt eget öde, formaren av sin egen bestämmelse.” Slutmålet är emellertid att bli befriad från detta kretslopp och förenas med Brahman — den ”högsta verkligheten”. Man sägs kunna uppnå detta genom att sträva efter ett socialt acceptabelt beteende och speciell kunskap i hinduismen.

Reinkarnationsläran har följaktligen sin grund i tron på själens odödlighet och bygger vidare på den grunden med ”lagen om karma”. Låt oss se vad Guds inspirerade ord, Bibeln, har att säga om dessa föreställningar.