Är religion en kraft för god moral?

SOM svar på denna fråga skulle miljoner människor instämma med George Bernard Shaw, som skrev: ”Religionen är en mäktig kraft — den enda verkliga drivkraften i världen.” Den engelske 1800-talsförfattaren John Ruskin skrev däremot satiriserande över grundvalen för hederlighet: ”En skurks religion är alltid det mest ruttna hos honom.” Vilken uppfattning anser du ligger sanningen närmast?

Som ett bevis på religionens moraliska kraft kan någon peka på en individ som blivit en ”helt ny människa” när han ”vigt sitt liv åt Jesus Kristus”. Så beskrev en känd internationell tidskrift ”omvändelsen” av Charles Colson, som hade varit inblandad i Watergateskandalen. Någon annan kan peka på personer som bedyrar att deras religion räddat dem från ett liv som prostituerad eller alkoholist. Miljontals biblar har spritts i icke-kristna länder, vilket utan tvivel har hjälpt många människor att förbättra sin moraliska standard. Det är tydligt att religionen har utövat ett gott moraliskt inflytande på sådana personer.

Den negativa sidan

Å andra sidan var religionen inte något återhållande band för Hitler. Detta fick uppriktiga människor att undra varför en vädjan om bannlysning av Hitler, som tillställdes påven Pius XII, aldrig besvarades. Under rubriken ”Uppfostrad som katolik men våldför sig på tron, säger telegram till påven” förklarade den amerikanska tidskriften Catholic Telegraph-Register: ”En vädjan har tillställts Pius XII om att det tyska rikets Führer, Adolf Hitler, måtte exkommuniceras.” Skulle denna åtgärd ha kunnat påverka utgången av kriget och besparat mänskligheten mycket lidande? Sorgligt nog besvarade påven aldrig denna vädjan.

Utomäktenskapliga förbindelser är mycket vanliga i vissa katolska länder i Sydamerika. Och i Nordamerika skrev en katolsk monsignore i en ledare: ”Legalisera prostitutionen — det är den heliga lösningen.” (Philadelphia Daily News) Betrakta också förhållandena i vissa protestantiska länder, där hustrubyte, föräktenskapliga förbindelser och sex utan äktenskap är mycket vanliga företeelser. En orsak till detta antyds i följande tidningsrubrik: ”Pastorer tysta om föräktenskaplig sex.” Artikeln fortsätter: ”Amerikas pastorer har varit syndigt tysta i fråga om att predika om föräktenskaplig sex. ... De är rädda att de kommer att förlora några av sina församlingsmedlemmar.” (Telegraph, North Platte, Nebraska, USA) Kan man då säga att all religion är en kraft för god moral?

Bristen på moralisk tåga i kristenhetens religioner är aldrig så uppenbar som i krigstid. Ta del av några av deras välklingande påståenden: År 1934 skrev den dåvarande sekreteraren i en sektion av Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika, Walter W. Van Kirk, i boken Religion Renounces War (Religionen tar avstånd från krig): ”Predikanter och lekmän har tagit fast ståndpunkt mot krig. ... Denna fredskampanj från kyrkornas sida är framsprungen ur övertygelsen att krig är fullständigt i strid med Jesu liv och lära.” Efter att ha citerat ett antal kyrkosamfund och präster förklarar han avslutningsvis: ”Det stora flertalet kyrkor har tydligt gett till känna att de inte längre vill vara delaktiga i att döda och lemlästa människor. Predikanterna ... önskar vara rena från sina medmänniskors blod, de slutar upp att slå följe med kejsaren.”

Beklagligt nog besannades inte dessa optimistiska förutsägelser. När andra världskriget bröt ut, var det inte ett enda av kristenhetens stora religionssamfund som bestämt tog ”avstånd från krig”. Gjorde kyrkorna detta i dina hemtrakter?

Moraliska skrankor bryts ner

När du nu har begrundat båda sidor av saken, håller du då inte med om att världens stora religioner i alltför många fall inte har varit någon stark kraft för god moral? Tidskriften Look förklarade: ”Kyrkorna ... har underlåtit att ge ledning i moraliska frågor, och därför att de bär det största ansvaret, är deras misslyckande svårast.” Kristenhetens religioners underlåtenhet att verka som en hämsko på den sexuella omoraliskheten kommenterades på följande sätt i den australiska tidningen The Courier-Mail: ”Då det gäller biskopar och domkyrkopräster ... som skriver att utomäktenskapligt sexuellt umgänge kan vara en barmhärtighetsgärning som ’förkunnar Guds ära’, ... att otukt i sig själv inte är något ont, inte heller äktenskapsbrott nödvändigtvis orätt; då blir mannen och kvinnan i gemen, och i synnerhet de unga, pojken och flickan, förvirrade i fråga om vad som är rätt och orätt. Resultatet av all denna propaganda för den nya moralen har blivit att de moraliska skrankorna brutits ner.”

Nej, världens religioner är, på det hela taget, inte någon kraft för god moral. De måste tvärtom ta på sig en del av ansvaret för det sorgliga moraliska tillståndet i våra dagar. Men eftersom religionens syfte anses vara att ”tjäna och dyrka Gud eller det övernaturliga”, borde den då inte vara en kraft i god riktning för alla de länder där den är förhärskande? Vad är det som saknas? Hur kan din egen religion utöva ett sådant inflytande i våra dagar?