15. I vilka två avseenden bar katolska kyrkan i Nazisttyskland på blodskuld?

¹⁵ I sin bok The Catholic Church and Nazi Germany (Katolska kyrkan och Nazisttyskland) skriver Guenter Lewy: ”När Jehovas vittnen bannlystes i Bayern den 13 april [1933] tog kyrkan på sig det uppdrag den fick av ministeriet för undervisning och religion, nämligen att rapportera alla sektmedlemmar som fortfarande utövade den förbjudna religionen.” Katolska kyrkan har således del i ansvaret att tusentals vittnen sändes till koncentrationslägren. Dess händer är fläckade av livsblodet från hundratals vittnen som avrättades. När unga vittnen, sådana som Wilhelm Kusserow, visade att de modigt lät sig avrättas av en exekutionspluton, beslöt Hitler att avrättning genom skjutning var ett alltför milt straff för vapenvägrare. Därför blev Wilhelms bror Wolfgang vid 20 års ålder avrättad med giljotin. Samtidigt uppmuntrade katolska kyrkan unga tyska katoliker att dö i fäderneslandets armé. Kyrkans blodskuld framstår klart och tydligt!

[Ruta på sidan 270]

Kompromissandets pris

Guenter Lewy skriver i sin bok The Catholic Church and Nazi Germany (Katolska kyrkan och Nazisttyskland): ”Om den tyska katolicismen från första början hade intagit hållningen att resolut motstå nazistregimen, skulle världshistorien mycket väl ha kunnat utveckla sig annorlunda. Även om man i denna kamp slutligen skulle ha misslyckats med att besegra Hitler och förhindra alla hans illdåd, skulle det i oerhörd grad ha ökat kyrkans moraliska anseende, enligt detta sätt att se på saken. Ett sådant motstånd skulle onekligen ha kostat många människoliv, men dessa offer skulle ha gjorts för det mest upphöjda av alla syften. Med en opålitlig hemmafront kanske Hitler inte hade vågat dra ut i krig, och därmed kunde bokstavligen talat miljontals liv ha räddats. ... Medan tusentals tyska antinazister torterades till döds i Hitlers koncentrationsläger, medan den intellektuella eliten i Polen slaktades, medan hundratusentals ryssar dog för att de behandlades som slaviska ’Untermenschen’ [lägre stående människor] och medan 6.000.000 människor mördades för att de var ’icke-ariska’, understödde katolska kyrkans ledare i Tyskland den regim som begick dessa illdåd. Påven i Rom, den andlige ledaren och högsta moraliska auktoriteten inom romersk-katolska kyrkan, förblev tyst.” – Sidorna 320, 341.