Vatikanen gick ännu längre genom att stillatigande ge sitt samtycke till Hitlers illdåd. Under nazisternas långa årtionde av terrorvälde förblev den romerske påven tyst, medan hundratusentals katolska soldater kämpade och dog för nazistregimens ära och miljontals andra olycksdrabbade likviderades i Hitlers gaskamrar.

[Ruta på sidan 11]

PÅVENS TYSTNAD

I sin bok Franz von Papen—His Life and Times, utgiven år 1939, beskriver H.W.Blood-Ryan ingående de intriger varigenom denne påvlige riddare förde Hitler till makten och förhandlade fram Vatikanens konkordat med nazisterna. Så här skrev författaren om den fruktansvärt blodiga förföljelse som inbegrep judar, Jehovas vittnen och andra: ”Varför förblev Pacelli [påven Pius XII] tyst? Därför att han i von Papens plan om ett heligt romerskt rike av västgermaner såg en framtida starkare katolsk kyrka, med Vatikanen tillbaka igen i den världsliga maktens säte. ... Samme Pacelli utövar nu den andliga diktaturens makt över miljoner själar, och ändå höjdes knappast en viskning vid Hitlers aggression och förföljelse. ... När jag skriver dessa rader, har det gått tre dagar av slaktande, och inte en enda bön har kommit från Vatikanen för de stridandes själar, av vilka nästan hälften är katoliker. När dessa män, berövade allt sitt jordiska inflytande, står inför sin Gud, som kommer att kräva att de avlägger räkenskap, så kommer detta att bli en fruktansvärd räkenskap för dem. Vad kan de ursäkta sig med? Ingenting!”