Påven Pius XI framhöll för de tyska sändebuden hur belåten han var över att ”den tyska regeringen nu i ledningen hade en man som kompromisslöst motstod kommunismen”, och under en högtidlig ceremoni i Vatikanen den 20 juli 1933 undertecknades så konkordatet av kardinal Pacelli (som snart skulle bli påven Pius XII).a

3. a) Vad skrev en historiker om konkordatet mellan naziststaten och Vatikanen? b) Vilken utmärkelse tilldelades Franz von Papen under högtidligheterna i Vatikanen? c) Vilken roll spelade Franz von Papen, när det gäller nazisternas maktövertagande i Österrike?

³ En historiker skrev: ”Konkordatet [med Vatikanen] var en stor seger för Hitler. I och med det fick han för första gången moraliskt stöd från yttervärlden, och detta från den mest upphöjda källa.” Under högtidligheterna i Vatikanen tilldelade Pacelli von Papen den höga påvliga utmärkelsen Piusordens stora kors.b I sin bok Stormmolnen hopas, som utgavs år 1948, berättar Winston Churchill hur von Papen dessutom utnyttjade ”sitt namn som god katolik” för att vinna kyrkans stöd för nazisternas maktövertagande i Österrike. För att hedra Hitlers födelsedag gav kardinal Innitzer år 1938 order om att alla österrikiska kyrkor skulle hissa hakkorsflaggan, ringa i kyrkklockorna och be för nazistdiktatorn.

[Ruta på sidan 11]

PÅVENS TYSTNAD

I sin bok Franz von Papen—His Life and Times, utgiven år 1939, beskriver H.W.Blood-Ryan ingående de intriger varigenom denne påvlige riddare förde Hitler till makten och förhandlade fram Vatikanens konkordat med nazisterna. Så här skrev författaren om den fruktansvärt blodiga förföljelse som inbegrep judar, Jehovas vittnen och andra: ”Varför förblev Pacelli [påven Pius XII] tyst? Därför att han i von Papens plan om ett heligt romerskt rike av västgermaner såg en framtida starkare katolsk kyrka, med Vatikanen tillbaka igen i den världsliga maktens säte. ... Samme Pacelli utövar nu den andliga diktaturens makt över miljoner själar, och ändå höjdes knappast en viskning vid Hitlers aggression och förföljelse. ... När jag skriver dessa rader, har det gått tre dagar av slaktande, och inte en enda bön har kommit från Vatikanen för de stridandes själar, av vilka nästan hälften är katoliker. När dessa män, berövade allt sitt jordiska inflytande, står inför sin Gud, som kommer att kräva att de avlägger räkenskap, så kommer detta att bli en fruktansvärd räkenskap för dem. Vad kan de ursäkta sig med? Ingenting!”