”De stryker omkring i rövarband, sover i rörledningar, bland råttorna i källare till övergivna hus eller som eländiga bylten i gathörnen. Deras sängar består av sönderrivna tidningar, deras kläder av gamla trasor. De framlever sin dag som tiggare, prostituerade och småförbrytare. De stjäl av varandra lika gärna som av förbipasserande.” Vilka är de? Hemlösa barn som bor på gatorna i en stor latinamerikansk stad, enligt en rapport i tidskriften Time. Men beskrivningen skulle lika gärna kunna gälla hemlösa ungdomar i någon annan av världens storstäder. De räknas nu i miljoner, och deras antal ökar rekordartat.

Hemlösa barn — Vem bär skulden?

Från Vakna!:s korrespondent i Brasilien

EN KVÄLL tar Francisco med sig sin fru och sina barn till en närbelägen pizzeria. På parkeringsplatsen erbjuder sig en sjabbigt klädd pojke att vakta Franciscos bil medan familjen intar sin måltid. När Francisco och hans familj lämnar restaurangen, sträcker pojken ivrigt fram handen för att få några mynt för besväret. Många barn kämpar i likhet med honom till långt in på nätterna för att förtjäna sitt levebröd på gatorna i världens storstäder. De har ingen brådska att ge sig av därifrån, eftersom gatan är deras hem.

HEMLÖSA barn betraktas som samhällets avskum och har stämplats som ”herrelösa barn” eller ”barnen som ingen vill ha”. Antalet sådana barn är svindlande och skrämmande — kanske 40 miljoner. Den exakta siffran är emellertid svår att fastställa. Olyckligtvis är dock alla experter överens om att problemet ökar överallt i världen, i synnerhet i Latinamerika. Åsynen av dessa hemlösa barn som står och trycker i portgångar eller går omkring och tigger pengar är så beklämmande att samhället förvandlar dem till torr statistik på en förlustlista, rycker på axlarna och går vidare. Men samhället har inte längre råd att handla så. Enligt UNICEF (Förenta nationernas barnfond) använder 60 procent av de hemlösa barnen i åldern 8 till 17 år hallucinogener, 40 procent använder alkoholhaltiga drycker, 16 procent är narkotikamissbrukare, och 92 procent använder tobak. Och eftersom de inte har några yrkeskunskaper, drar de sig ofta fram genom att tigga, stjäla eller prostituera sig. De växer upp som ”herrelösa barn” och löper därför risk att bli kriminella, och kriminella personer utgör ett hot mot tryggheten i vilket samhälle som helst.

Den brasilianska tidningen O Estado de São Paulo rapporterade beträffande ett gäng hemlösa barn: ”De har ingen familj, inga släktingar och inget framtidshopp. De lever som om var dag var den sista. ... Dessa ungdomar ... är inte sena att ta tillfället i akt: De kan på några sekunder ta en tonårings armbandsur, rycka av en kvinnas halskedja, plundra en gammal mans ficka. De är inte heller sena att försvinna i folkvimlet. ... Sexuellt umgänge börjar långt ner i åldrarna bland de ... minderåriga. Elvaåriga flickor och tolvåriga pojkar slår sig ihop, och efter en eller två månader bryter de romansen lika lättvindigt som den började.”

Varför de bor på gatorna

Det är inte lätt att hjälpa hemlösa barn. En rapport visade att 30 procent av gatans barn var så skrämda att de inte ville ge myndigheterna några som helst upplysningar om sin bakgrund, inte ens uppge sina namn. Men varför bor de då på gatan? Skulle det kunna bero på att de vill vara oberoende? Så förhöll det sig med en brasiliansk pojke, som sade att han inte ville återvända hem, därför att hans far inte ville låta honom göra vad han ville. Men den främsta orsaken till att det finns så många sådana barn är, enligt den mexikanska tidskriften El Universal, att fadern har övergett familjen. Trasiga äktenskap bär således en stor del av skulden för det ökade antalet hemlösa barn.

Somliga föräldrar är också ansvarslösa i sin fostran av barnen och slår dem, utsätter dem för sexuella övergrepp, kastar ut dem eller helt enkelt struntar i dem. Misshandlade eller försummade barn tycker därför ofta att de klarar sig bättre på egen hand, även om de måste bo på gatan.

Men barn behöver kärleksfull omvårdnad och vägledning. Detta behov beskrevs på ett träffande sätt av James Grant, UNICEF:s verkställande direktör, i ett uttalande som citerades i en redaktionell artikel med rubriken ”Barnen och framtiden” i tidningen Latin America Daily Post. Han säger där: ”Vid tre eller fyra års ålder är 90 procent av en persons hjärnceller redan sammanlänkade med varandra, och den fysiska utvecklingen har framskridit till en nivå där beteendemönstret grundläggs för resten av livet. Dessa tidiga år ropar därför högljutt på beskydd, både för att försvara barnets rätt till fullödig utveckling och för att på längre sikt hjälpa människor att utvecklas på ett sätt som gör att de mer helt och fullt kan bidra till sina familjers och sin nations välfärd.”

Många observatörer är således oroade och ger ekonomin, regeringen eller samhället skulden för problemet med hemlösa barn. Den nyss citerade ledarartikeln fortsätter: ”Varken de humanitära eller de ekonomiska argumenten för att ’investera i barnen’ har väckt någon större genklang... . ’Ekonomisk åtstramningspolitik’ har ofta inneburit att subventionerna på livsmedel och nödvändighetsartiklar skurits ner. ... Dessa nedskärningar har, tillsammans med stigande arbetslöshet och sjunkande reallöner, i praktiken inneburit att de som har fått bära den tyngsta bördan i samband med konjunkturnedgången är de som har svårast att bära den — de fattigaste familjerna och deras barn.”

Den bräckliga ekonomin i många länder är utan tvivel ytterligare en orsak till det växande antalet hemlösa barn. Föräldrar kör ut sina barn på gatorna till att förtjäna vad de kan, på vilket sätt de kan. Men varför är det då så svårt att lösa problemet med hemlösa barn?

Hemlösa barn — Varför är det så svårt att hjälpa dem?

DEN 14 oktober 1987 fastnade lilla Jessica McClure sju meter ner i en övergiven brunn i Förenta staterna. I 58 kvalfyllda timmar arbetade sig räddningsmanskapet igenom den hårda berggrunden för att nå den 18 månader gamla flickan. Händelsen erövrade nyhetsmedia och hjärtan i hela nationen, och TV-utsändningar höll tittarna trollbundna tills Jessica levande kunde lyftas upp ur det mörka hålet.

Lilla Jessica hade emellertid ett hem. Men egendomligt nog väcker de hemlösa barnens belägenhet inte samma intresse. Kan det bero på att deras situation sätts i samband med fattigdom? En skribent för Världshälsoorganisationens tidskrift World Health analyserar de hjälpbehövandes situation och förklarar: ”De fattiga i städerna är inte fullvärdiga medborgare i sina egna länder, för de har inga politiska, sociala eller ekonomiska rättigheter. De fattiga åldras snabbt och dör unga.” Regeringarnas och folks syn på de fattiga måste således i grund förändras, innan ett lands ekonomi kan erbjuda dem tillräckligt med mat, kläder och bostäder.

Hur somliga kan bli hjälpta

De ideal som kommer till uttryck i FN:s Förklaring om barnets rättigheter är verkligen lovvärda, men varför tycks de vara omöjliga att uppnå? (Se rutan.) Människor tycker i allmänhet om barn och vill deras bästa. Dessutom är barnen viktiga för en nations framtida välfärd. James Grant vid UNICEF säger i ett uttalande i Latin America Daily Post: ”När allt kommer omkring är det barnen som så småningom måste föra sina länder ut ur den ekonomiska stagnationen.” Grant säger vidare att en rapport visar ”att investeringar i elementär hälsovård och grundläggande undervisning kan leda till betydligt högre produktivitet och ekonomisk tillväxt”. Länder som Brasilien är intensivt medvetna om den negativa bild som förmedlas till omvärlden genom de hemlösa barnens situation och därmed sammanhängande våldshandlingar. Glädjande nog gör man i Brasilien allvarliga försök att lösa problemet med hjälp av välgörenhetsinrättningar, fosterhem, barnhem och ungdomsvårdsskolor.

I vissa länder har de styrande insett värdet av att understödja fattiga familjers och kommuners bostadsanskaffningsprojekt i stället för att bara bygga hus åt dem. På så sätt kan de fattiga själva aktivt verka för förändringar.

Förutom den hjälp som kommer från olika offentliga organ bör således fattiga familjer själva vara villiga att göra sin del. En familj klarar sig ekonomiskt och socialt mycket bättre, när den håller ihop och själv tar itu med sina problem. Om så behövs kan alla arbetsföra medlemmar bidra till familjens budget.

Hur somliga har lyckats

Somliga hemlösa barn har lyckats ta sig ur sin svåra belägenhet. En sådan person är Guillermo. Innan han föddes bodde hans familj i en liten by på landet, men på grund av den besvärliga ekonomiska situationen flyttade de till huvudstaden. När Guillermo var tre månader mördades hans far. Några år senare dog hans mor, och mormor fick ta hand om barnen. Guillermo hamnade därför på gatan redan tidigt i livet. Varje dag i fem år gick han runt till restauranger och barer och tiggde mat och pengar för att sörja för familjens behov och vandrade omkring på gatorna till långt in på natten. Vänliga människor som kände igen honom när de mötte honom på gatorna lärde honom det viktigaste i fråga om personlig hygien och gott uppförande. Ett statligt hjälporgan hämtade senare upp honom på gatan och förde honom till ett härbärge för hemlösa barn, där han fick mat och skolundervisning. Jehovas vittnen hjälpte honom att inse att Skaparen var intresserad av honom personligen, och de sörjde för hans andliga behov. Guillermo blev imponerad av vittnenas uppriktighet och vänlighet och sade längre fram: ”Vem skulle vilja hjälpa en ung pojke som hade vuxit upp praktiskt taget utan vägledning och fostran? Men de här kärleksfulla bröderna gav mig sådan hjälp och dessutom ekonomiskt bistånd.” Guillermo döptes vid 18 års ålder. Nu tjänar han vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i sitt hemland.

Ett annat exempel är João, som redan i unga år tillsammans med sina bröder blev utkastad från hemmet av deras alkoholiserade far. Men João fick anställning hos en specerihandlare. Eftersom han var flitig hade han framgång i sitt arbete och tillvann sig snart sina arbetskamraters och andras förtroende. Nu är han en lycklig man med egen familj. Tolvårige Roberto blev också utkastad av sin familj. Han försörjde sig genom att putsa skor och sälja sötsaker och fick senare anställning som målare. Genom att vara villiga att lära och arbeta kunde både João och Roberto övervinna många hinder. De minns fortfarande hur oroliga och otrygga de ibland kände sig som hemlösa ungdomar, men deras studium av bibeln tillsammans med Jehovas vittnen gav dem styrka och uppmuntran. Dessa få exempel visar att barn i regel har ganska lätt att återhämta sig och att de, med lämplig hjälp, så småningom kan övervinna olyckliga omständigheter, till och med övergivenhet och hemlöshet.

Tilläggas bör emellertid att om föräldrar fostrar sina barn på ett sätt som är i överensstämmelse med Guds ord, blir resultatet starka familjer, och då behöver sådana problem som övergivna och misshandlade barn inte uppstå.

Varför människors ansträngningar misslyckas

Förekomsten av miljontals hemlösa barn världen utöver visar dock att människan inte lyckats lösa detta allvarliga problem. Chefen för ett barnomsorgsorgan förklarade i tidskriften Time: ”En person med psykiska besvär och mentala störningar, en sjuk person — en sjuk och svag befolkning — kan inte bidra till utvecklingen.” Samma tidskrift förutsade att ett visst latinamerikanskt land följaktligen skulle komma att ”betungas med miljontals vuxna som är så undernärda, okunniga och obildade att de kommer att vara oemottagliga för varje form av civilisering”.

Tror du, med tanke på detta, att de problem som härrör från undernäring, sexuella övergrepp och våld kan lösas med blott och bart mänskliga medel? Tror du att något mänskligt projekt kan återanpassa alla hemlösa barn sedan de har kämpat för sin överlevnad på gatan bland aggressiva, hänsynslösa individer? Kan du föreställa dig något undervisningsprogram som skulle kunna lära föräldrar att ta ansvar för sina barn? Nej, mänskliga ansträngningar, hur uppriktiga de än må vara, kan inte slutgiltigt lösa problemet med hemlösa barn.

Varför inte det? Någon eller något lägger uppenbarligen hinder i vägen för en lösning av problemet. Lägg märke till att Jesus talade om en person som han kallade för ”världens härskare”. (Johannes 14:30) Denne person är Satan, djävulen. (Se sidan 12.) Hans lömska inflytande på människor utgör det främsta hindret för att dessa problem skall kunna lösas och verklig lycka uppnås. (2 Korintierna 4:4) Detta osynliga inflytande måste därför med nödvändighet avlägsnas, om rättfärdiga förhållanden skall kunna åstadkommas för alla gatans barn och andra underprivilegierade personer. Kan vi då förvänta oss att få uppleva en värld utan hemlösa barn, fattigdom och elände? Finns det ett verkligt, bestående hopp för dessa barn?

[Infälld text på sidan 6]

”Vem skulle vilja hjälpa en ung pojke som hade vuxit upp praktiskt taget utan vägledning och fostran?”

[Ruta på sidan 7]

FN:s Förklaring om barnets rättigheter:

◼ Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet.

◼ Barnet har rätt till tillgivenhet, kärlek och förståelse samt till materiell trygghet.

◼ Barnet har rätt till tillfredsställande kost, bostad och sjukvård.

◼ Barnet skall ha rätt till särskild vård om det är missgynnat i fysiskt, mentalt eller socialt avseende.

◼ Barnet har rätt att vara bland dem som först erhåller skydd och undsättning under alla förhållanden.

◼ Barnet har rätt att skyddas mot alla former av vanvård, grymhet och utnyttjande.

◼ Barnet har rätt att åtnjuta fullgoda möjligheter till lek och rekreation samt till obligatorisk och kostnadsfri undervisning, som hjälper det att utveckla sina individuella förmågor och bli en nyttig samhällsmedlem.

◼ Barnet har rätt att utvecklas på ett sunt och normalt sätt under fria och värdiga betingelser.

◼ Barnet har rätt att fostras i en anda av förståelse, tolerans, vänskap mellan folken, fred och världsomfattande broderskap.

◼ Barnet skall ha rätt att åtnjuta alla dessa rättigheter utan särskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, egendomsförhållande, börd eller ställning i övrigt.

Sammandrag baserat på Everyman’s United Nations

[Bildkälla på sidan 5]

Reuters/Bettman Newsphotos

Hemlösa barn — Finns det någon lösning?

MÄNNISKOR som verkligen bryr sig om sin nästa vill inte ge upp och mena att ingenting mer kan göras för de hemlösa barnen. De inser att dessa gatans barn behöver mer än bara tak över huvudet. Barn trivs med tillvaron när de har sinnesfrid, en rolig sysselsättning, god hälsa och självförtroende. Altruistiska män och kvinnor ger villigt ut av sig själva för de hemlösas sak, och detta är berömvärt. Men trots deras ansträngningar kvarstår problemet med hemlösa barn.

Orsaken till detta är att den nuvarande världsordningen, som underblåser de förhållanden som frambringar hemlösa barn, är ohjälpligt förfallen. Den är som en gammal trasig bil som inte längre går att reparera. Bör vi då inte vara så realistiska att vi inser att människor inte genom egna ansträngningar kan skapa ett rättvist samhälle?

Till all lycka är emellertid en sådan förändring möjlig — men inte genom mänskliga medel. Det är endast den allsmäktige Guden som har den förmåga och vishet som krävs för att fullständigt undanröja all ondska som finns på jorden. I hans ord bibeln kan vi läsa om den förvaltning som kommer att utövas av hans himmelska rike och om hur detta rike kommer att uppfylla människans längtan efter rättfärdiga förhållanden här på jorden. — Daniel 2:44.

Gud bryr sig om sina skapelser

Tror du att det är möjligt för Gud att avlägsna den nuvarande tingens ordning och låta människor få stifta bekantskap med ett nytt och bättre levnadssätt? Tänk då på att det inte bara är människans frälsning som saken gäller, utan framför allt Jehova Guds eget namn. Eftersom han är Skaparen, det ojämförligt främsta exemplet på ordningsamhet och punktlighet, försäkrar han oss om att han kommer att ingripa i sin rätta tid och på sitt eget sätt, och detta genom sitt rike. Detta rike är inte någon vag och oförklarlig företeelse, utan det är en himmelsk regering som kan ge den tillsyn och fortskridande undervisning som behövs för att sörja för mänsklighetens verkliga behov. — Jesaja 48:17, 18.

Ett hemlöst barn kan ta till hjärtat de ord som David tecknat ner i Psalm 27:10: ”Om än min fader och min moder överger mig, skall Herren [Jehova] ta hand om mig.” Det är också uppmuntrande att veta att en låg ställning i denna världen inte diskvalificerar en person från att lära känna Guds vilja. Som det sägs i Ordspråksboken 22:2: ”Rik och fattig får leva vid sidan av varandra — Herren [Jehova] har gjort dem båda.” Ja, missgynnade personer kan, om de är uppriktiga, vara övertygade om att Jehova Gud är villig att hjälpa dem. — Psalm 10:14, 17.

Jehova är intresserad av vår välfärd och vet hur han skall tillfredsställa våra rättmätiga önskningar. Genom sin profet Jesaja sade han en gång till israeliterna: ”Detta är den fasta som jag vill ha: ... att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum, att du klär den nakne, var du ser honom.” (Jesaja 58:6, 7) Detta är den likställdhet och rättvisa som Gud kommer att införa genom sitt rikes regering. Ingen kommer att ignoreras eller behandlas som om han inte existerade. Som det sägs i Psalm 145:19 (NW): ”Deras önskan som fruktar honom kommer han att uppfylla, och deras rop om hjälp kommer han att höra, och han kommer att rädda dem.” Kärleken till Gud och till nästan kommer att vara den drivkraft som förenar den mänskliga familjen. På så sätt kommer problemet med hemlösa barn att lösas. Ingen kommer att behöva känna sig åsidosatt!

Kommer människans ofullkomlighet att hindra Guds uppsåt?

Nej, människans dåliga böjelser kommer inte att få hindra Jehovas uppsåt att förvandla jorden till ett underbart paradis. De som får privilegiet att leva in i Guds nya värld, antingen genom att de överlever den i bibeln beskrivna Harmageddonstriden eller genom att de blir uppväckta från de döda till liv på jorden, kommer att uppmuntras att göra sitt allra bästa. — Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 16:14, 16.

Ingen som ger gensvar till denna uppmuntran kommer att finna sitt arbete meningslöst. Man kommer att få lön för sin möda. Lägg märke till Guds löfte: ”De kommer inte att bygga och en annan bo; de kommer inte att plantera och en annan äta. Ty som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara; och mina utvalda kommer att göra fullt bruk av sina egna händers verk. De kommer inte att möda sig till ingen nytta, inte heller kommer de att föda barn till bestörtning; ty de är den avkomma som består av Jehovas välsignade, och deras ättlingar med dem.” (Jesaja 65:22, 23, NW) Skulle inte du och din familj vilja vara med när dessa ord uppfylls? Och vilken glädje är det inte att veta att man ingenstans på jorden kommer att finna svält, fattigdom, arbetslöshet eller hemlösa barn!

De som nu får utstå umbäranden, i likhet med dessa hemlösa barn, kommer utan tvivel att sätta ännu större värde på sådana välsignelser som en lycklig familj och ett trivsamt hem. Som vi läser i Jesaja 65:17: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” De människor som får privilegiet att leva på den tiden kommer att finna att alla olyckliga förhållanden är borta för evigt, och att människor av alla nationer, språk och raser kommer att arbeta tillsammans i kärlek och broderskap. Familjer som överlever fram till den tiden kommer utan tvivel att fortsätta att lovprisa Gud. I Psalm 37:11 (NW) sägs det om detta jordiska paradis: ”De ödmjuka, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sitt utsökta behag i överflödet av frid.”

Hur kan du förbereda dig för framtiden?

Redan nu är det möjligt att skaffa sig livgivande kunskap och uppodla sådana önskvärda egenskaper som kärlek och omtänksamhet. Hur då? Jehova älskar den mänskliga familjen, och genom sin Son, Jesus Kristus, ”drar” han människor till Kristus genom att de får kontakt med hans ord och hans folk. (Johannes 6:44) Hans organisation på jorden har också ett undervisningsprogram som kan hjälpa dig att göra Guds vilja, så att du kan se fram emot ett lyckligt och meningsfullt liv i all evighet. De goda nyheterna om Guds rike predikas därför för nödlidande människor. (Matteus 24:14) Som det sägs i Guds ord: ”Den som föraktar sin egen medmänniska syndar, men lycklig är den som visar de betryckta ynnest.” (Ordspråksboken 14:21, NW) Det är hjärtevärmande att veta att även missgynnade människor kan nalkas Gud, om motivet är det rätta. Psalmisten skrev: ”Jag är betryckt och fattig. Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du. Herre [Jehova], dröj inte.” — Psalm 70:6.

Ja, Guds ord kan ge dig ett verkligt hopp för framtiden. Men ordet ”hopp” används ofta på ett sätt som antyder en viss osäkerhet. I Brasilien, till exempel, hör man ofta uttrycket: ”A esperança é a última que morre” (motsvarar det svenska talesättet ”Hoppet är det sista som dör hos människan”). Tanken är att man skall fortsätta att hoppas även när det inte tycks finnas någon grund för hopp. I motsats till detta ger bibeln välgrundade skäl för att bibehålla en stark tro på Gud och hoppas på hans löften. Vi läser således i Romarna 10:11: ”Ingen som låter sin tro vila på honom skall bli besviken.” Ett sådant på bibeln grundat hopp kommer inte att göra oss besvikna. Precis som alla naturens under på vår jord är verkliga och vittnar om Jehovas vishet och kärlek, så ger också uppfyllelsen av bibelns profetior dig goda skäl att ha en positiv livssyn och ett verkligt hopp för framtiden. — Romarna 15:13.

Guds rike är den enda realistiska lösningen för alla hemlösa barn, ja, för alla som älskar det som är rätt. Genom att du skaffar dig exakt kunskap i bibeln nu kommer det att bli möjligt för dig att åtnjuta lycka och evigt liv i Guds nya värld. Uppfyllelsen av dessa löften är inget fantasifoster. Som det sägs i Ordspråksboken 11:19: ”Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv.”

[Ruta på sidan 11]

En tillfällig lösning?

En utsträckt hand från ett storögt, föräldralöst barn är en gripande syn. Men medkännande personer är villrådiga om hur de skall kunna hjälpa ett hemlöst barn. För att döva sina egna skuldkänslor stoppar somliga människor till barnet några småslantar och går sedan snabbt sin väg. Men chansen är inte särskilt stor att pengarna kommer att användas till mat eller husrum. Det troligaste är att de kommer att gå åt till sprit eller narkotika. En del socialt medvetna vuxna ägnar därför tid och pengar åt att stödja av myndigheterna anordnade projekt som de tror kommer att vara till hjälp för hemlösa barn. Andra anser att det är mer praktiskt att försöka få de hemlösa barnen att ta kontakt med ett lämpligt hjälporgan. Dessa medborgare försöker på detta sätt göra samhället mer humant.