Varför människors ansträngningar misslyckas

Förekomsten av miljontals hemlösa barn världen utöver visar dock att människan inte lyckats lösa detta allvarliga problem. Chefen för ett barnomsorgsorgan förklarade i tidskriften Time: ”En person med psykiska besvär och mentala störningar, en sjuk person — en sjuk och svag befolkning — kan inte bidra till utvecklingen.” Samma tidskrift förutsade att ett visst latinamerikanskt land följaktligen skulle komma att ”betungas med miljontals vuxna som är så undernärda, okunniga och obildade att de kommer att vara oemottagliga för varje form av civilisering”.

Tror du, med tanke på detta, att de problem som härrör från undernäring, sexuella övergrepp och våld kan lösas med blott och bart mänskliga medel? Tror du att något mänskligt projekt kan återanpassa alla hemlösa barn sedan de har kämpat för sin överlevnad på gatan bland aggressiva, hänsynslösa individer? Kan du föreställa dig något undervisningsprogram som skulle kunna lära föräldrar att ta ansvar för sina barn? Nej, mänskliga ansträngningar, hur uppriktiga de än må vara, kan inte slutgiltigt lösa problemet med hemlösa barn.

Varför inte det? Någon eller något lägger uppenbarligen hinder i vägen för en lösning av problemet. Lägg märke till att Jesus talade om en person som han kallade för ”världens härskare”. (Johannes 14:30) Denne person är Satan, djävulen. (Se sidan 12.) Hans lömska inflytande på människor utgör det främsta hindret för att dessa problem skall kunna lösas och verklig lycka uppnås. (2 Korintierna 4:4) Detta osynliga inflytande måste därför med nödvändighet avlägsnas, om rättfärdiga förhållanden skall kunna åstadkommas för alla gatans barn och andra underprivilegierade personer.

Hemlösa barn — Finns det någon lösning?

MÄNNISKOR som verkligen bryr sig om sin nästa vill inte ge upp och mena att ingenting mer kan göras för de hemlösa barnen. De inser att dessa gatans barn behöver mer än bara tak över huvudet. Barn trivs med tillvaron när de har sinnesfrid, en rolig sysselsättning, god hälsa och självförtroende. Altruistiska män och kvinnor ger villigt ut av sig själva för de hemlösas sak, och detta är berömvärt. Men trots deras ansträngningar kvarstår problemet med hemlösa barn.

Orsaken till detta är att den nuvarande världsordningen, som underblåser de förhållanden som frambringar hemlösa barn, är ohjälpligt förfallen. Den är som en gammal trasig bil som inte längre går att reparera. Bör vi då inte vara så realistiska att vi inser att människor inte genom egna ansträngningar kan skapa ett rättvist samhälle?