1. Hur råkade en broder i Nigeria i nöd?

MAN beräknar att Lebechi Okwaraocha föddes före år 1880, så han är en bra bit över hundra år. Han ärvde och tillbad sina nigerianska föräldrars juju. Sedan, när han var i 80-årsåldern, började han studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Han tillämpade det han fick lära sig och blev döpt. Han har således varit ett vittne i närmare 30 år nu. Efter ett mycket häftigt störtregn för inte så länge sedan besökte äldste från hans församling honom och hans 72-åriga hustru, som tillhör den anglikanska kyrkan. Båda var förtvivlade — golvet i deras hydda med tak av palmblad stod under vatten, och de hade inga släktingar som kunde ge dem logi eller hjälpa med att reparera.

Nutida äldste har också tagit ledningen i hjälpverksamheten efter katastrofala översvämningar, jordskred, jättevågor, tornador eller jordbävningar och därigenom ”med personligt intresse” hållit ”ett öga” på andra. — Filipperna 2:3, 4.

6. Vilket gensvar gav de äldste, när det inträffade en katastrof i Kalifornien?

⁶ Vakna! för 8 oktober 1986 gav ett exempel på sådan kristendom i verksamhet. Äldste gav gensvar när en fördämning brast och förorsakade en översvämning i Kalifornien i USA. Dessa andliga herdar gjorde snabbt en kontroll av sin hjord för att se vilka som kunde saknas eller som var i behov av läkarvård eller mat eller logi. Äldstebröderna samordnade sina ansträngningar med Jehovas vittnens huvudkontor. En hjälpkommitté tillsattes, och när medvittnen anlände för att hjälpa till, organiserades de i arbetslag för att städa och reparera de hem som hade skadats. Dessa äldste övervakade också inköpen och fördelningen av proviant. Detta belyser att när det uppstår sådana speciella behov kan varje lärjunge bestämma sig för att ge eller att handla enligt vad han har ”råd” till, men det vore vist att rådgöra med tillsyningsmännen på platsen och få vägledning av dem. — Jämför Apostlagärningarna 11:27—30.