De hemlösa — Hur allvarligt är problemet?

VÄRLDEN över finns det miljoner människor som bor i vad man brukar kalla undermåliga bostäder. I en FN-broschyr med titeln 1987 Året för bostäder åt hemlösa sägs det: ”I u-länderna bor nästan hälften av stadsbefolkningen i slumområden. I en del städer är närmare 80 procent av befolkningen sluminnevånare”, utan tillgång till rent vatten, avlopp och sanitära anordningar. Hur gestaltar sig livet i sådana områden? Vakna!:s korrespondenter i några av dessa länder rapporterar:

Bombay, Indien — Den tryckande sommarhettan i centrala Bombay är intensiv. Under ett spretigt fikonträd ligger en man, en kvinna och ett litet barn och sover på trottoaren. De torftiga sängkläderna, några enkla kokkärl och askan efter en liten eld visar att de har mutat in denna plats som sitt tillfälliga hem. De har ingen annanstans att ta vägen. Affärsfolk och människor som är ute och handlar passerar förbi, till synes obekymrade om familjen. Det finns ju, trots allt, tiotusentals människor i staden som har det likadant. I ett land där bostadsbristen beräknas uppgå till 24,7 miljoner bostäder är hemlösa människor en vanlig syn.

Strax intill kan man se hur mängder av enkla tält har satts upp utmed vägar och järnvägsspår och på obebyggda tomter. De är tillverkade av gamla säckar och trasor och tjänar som bostäder åt ett oräkneligt antal människor som kallas nybyggare. Om dessa tält inte röjs undan av myndigheterna, kommer små fönsterlösa hyddor bestående av allehanda bråte att växa upp. De som bor där har en daglig kamp för att försöka få tag i vatten. Banvallar och soptippar förvandlas till offentliga toaletter. I jämförelse med dessa ruckel ter sig de ”permanenta” bostäderna i de etablerade slumområdena, där det åtminstone finns några vattenkranar och toaletter, nästan avundsvärda.

Johannesburg, Sydafrika — För den vita befolkningen i Sydafrika är bostadsfrågan inte något stort problem, under förutsättning att man klarar av de allt högre kostnaderna. I regeringens officiella årsbok, South Africa 1986, heter det emellertid: ”Sydafrika upplever för närvarande en omfattande eftersläpning i fråga om tillgången på bostäder för svarta, i synnerhet i städer och tätorter.” Det finns tusentals människor i bostadsköerna, och därför måste ibland tre familjer bo i ett hus med fyra rum eller en familj på tre eller fyra personer bo i varje rum. När en son gifter sig, får han ställa sig i bostadskön och hoppas att något skall bli ledigt efter två eller tre år. Under tiden måste de nygifta antingen dela rum med föräldrarna eller bygga ett skjul av korrugerad plåt på bakgården, om det finns någon.

I vissa områden bygger husägarna sådana skjul och hyr ut dem till skandalösa priser. De kommunala myndigheterna gör ingenting åt saken, eftersom de inte kan hålla jämna steg med den ökade efterfrågan på bostäder. Detta ger upphov åt slumområden och är en grogrund för brottslighet och sjukdomar. Den sydafrikanska radion rapporterade att 136 barn av 1.000 dör i späd ålder på grund av att de fötts under sådana ohygieniska förhållanden — inget rinnande vatten och kanske bara en toalett på var fjärde eller femte familj. De äldre barnen blir också lidande. De lär sig att stjäla och missbruka narkotika i unga år. Alkoholproblem är också vanliga bland de unga.

Shanghai, Kina — Att i denna den folkrikaste staden i världens folkrikaste land försöka finna lämpliga bostäder åt dess mer än 12 miljoner invånare är en överväldigande uppgift. Även om myndigheterna gör vad de kan för att bygga nya bostäder, bor det stora flertalet människor fortfarande i små hus som byggdes på 30- och 40-talen och som ser ut som leksakshus. De är hopträngda i stora bostadskvarter och kan bara nås genom trånga gränder. Många av dessa hus saknar rinnande vatten, kök och toalett och är ouppvärmda, trots att temperaturen om vintern kan krypa under nollstrecket. Större byggnader i de före detta franska och brittiska zonerna är vanligtvis uppdelade så att varje familj har ett rum och tillgång till gemensamt kök och badrum. Ofta bor tre generationer tillsammans i ett sådant rum.

Bättre bostäder åt folket står högt på programmet för stadens myndigheter. För närvarande beräknas varje person endast ha tillgång till mellan 4 och 5,4 kvadratmeters bostadsyta. Detta ligger under det mål som är uppställt för landet som helhet, 5,9 kvadratmeter per person. Rapporter visar att 6.000 nya lägenheter byggdes i Shanghai år 1985 och att så mycket som 800 miljoner kronor lades ner på bostadsbyggande år 1986. Ändå är det fortfarande mer än hundra tusen personer som står i den offentliga bostadskön, och det är omöjligt att beräkna hur många andra som söker efter en plats som de kan betrakta som sin egen.

São Paulo, Brasilien — I den här staden har kåkstäder vuxit upp överallt. I sin desperation invaderar de hemlösa privata egendomar och obebyggda tomter och slår upp sina rangliga plåtskjul och hyddor, ibland alldeles intill lantegendomar eller moderna hyreshus. Många vanliga bostadshus har förvandlats till provisoriska ettrumslägenheter, ofta med endast ett badrum för mer än 50 personer.

Situationen tog en oroväckande vändning i april förra året, då militärpolis tillkallades för att avhysa nybyggare som olagligen slagit sig ner i en förort till São Paulo. Tidningen O Estado de S. Paulo rapporterar att äldre människor blev misshandlade, kvinnor släpades ut i håret och barn blev nerslagna. Många fick andningssvårigheter på grund av de tårgasbomber som slängdes in i deras skjul.

Det skulle vara svårt för alla som inte har upplevt den misär, den nöd och den desperation som kännetecknar det dagliga livet i dessa slumkvarter, nybyggarområden och kåkstäder (eller vad man nu väljer att kalla dem) att föreställa sig sådana förhållanden. Men detta är hundratals miljoner människors dagliga lott.

De hemlösa — ett världsomfattande problem

PROBLEMET med bostadsbrist och hemlöshet känner emellertid inte några nationella gränser; det är ingalunda begränsat till de fattiga utvecklingsländerna. Den industrialiserade världens stora huvudstäder och metropoler har också, nästan utan undantag, sina slumkvarter. Jämsides med gnistrande skyskrapor och moderna höghus finns det ghetton och fallfärdiga innerstadsområden. Hur gestaltar sig livet på sådana platser?

I en rapport om förhållandena i Chicago skriver tidskriften Science att de hemlösa där ”kännetecknas av yttersta fattigdom och isolering och hög frekvens av missanpassning. Fyra personer av fem hade varit intagna på fängelser eller mentalsjukhus eller för avgiftning.”

De flesta amerikanska städer har vissa kommunala anordningar för de hemlösa. I New York, till exempel, placeras ensamstående hemlösa i kommunalt upprättade härbärgen och familjer i speciella hotell. Man beräknade att när det blev vinter skulle 12.200 ensamstående och 20.500 familjemedlemmar söka hjälp, och myndigheterna hoppades att dessa på något sätt skulle kunna beredas rum.

Hur det är att bo på sådana platser är emellertid en helt annan sak. Övernattningshemmen i New York är vanligtvis ombyggda idrottshallar eller militärförläggningar. Hundratals människor sover i rader av sängar i ett enda stort utrymme. Somliga av gatans folk vägrar att övernatta på dessa härbärgen. ”Härbärgena är farliga, och ofta har de löss”, sade en av dessa olyckliga. ”Där får man sova med öppna ögon.” Speciellt svårt är det för barnen. ”I de barackliknande härbärgena och fullpackade hotellen som staden så småningom skickar barnen till utsätts dessa för en rad svåra problem — sjukdomar, störningar, narkotika, brottslighet och förtvivlan”, rapporterar tidningen Daily News. ”Dessa barn löper risk att bli en förlorad generation.”

På grund av att hemlösa människor inte lever under fasta förhållanden är det ofta svårt att få fram tillförlitliga uppgifter. Ett förbund för hemlösa i Förenta staterna hävdar att antalet hemlösa där i landet ligger på mellan två och tre miljoner. Ministeriet för bostadsbyggande och stadsplanering rapporterar å andra sidan att ”såvitt man kan bedöma av alla tillgängliga fakta, enligt de mest pålitliga uppgifterna, är antalet hemlösa personer mellan 250.000 och 350.000”. Vad det exakta antalet än är, så är alla överens om att det ökar.

”Ett av vår tids gissel”

Många länder i Europa har också allvarliga bostadsproblem. Beträffande förhållandena i England rapporterar londontidningen The Times: ”Antalet personer som bor i inackorderingsrum ökade från 49.000 till 160.000 mellan åren 1979 och 1984, 1¹/4 miljon människor står i de kommunala bostadsköerna, och en miljon hem är officiellt klassificerade som obeboeliga för människor.”

På andra sidan Engelska kanalen, i Paris, hävdar vissa intressegrupper att ”minst 10.000 personer bor på gatorna”, enligt en artikel i The New York Times med rubriken ”De hemlösa i Europa: Ett av vår tids gissel”. Den italienska regeringen beräknar att 20 procent av alla nygifta ”inte har något annat val än att bo tillsammans med släktingar, även sedan det första barnet fötts”. Bland de uppskattningsvis 20.000 hemlösa i Danmark har ”antalet personer under 30 år ökat dramatiskt sedan 1980”.

Enligt Peter Sutherland, chef för Europakommissionens sociala utskott, har allt detta, ironiskt nog, inträffat just vid den tid då dessa nationer ”hade börjat tro att de stod i begrepp att undanröja fattigdomens och hemlöshetens gissel för gott”.

En oroväckande trend

Under de senaste åren har emellertid de myndigheter som har hand om de hemlösas problem lagt märke till en ny trend. The New York Times citerade en medlem av De hemlösas förening i Chicago som sade: ”När det gäller hjälpbehövande upplever vi att trenden drastiskt håller på att förändras från enbart ’de fattiga’ till ’personer ur medelklassen som plötsligt blivit fattiga’. De förlorar sina arbeten, sina kontokort och sina hyreskontrakt. Den stereotypa bilden av alkisen på bakgatan gäller definitivt inte längre.”

Chefen för ett socialt serviceorgan i Connecticut förklarade likaså: ”Det råder tyvärr en viss missuppfattning beträffande vilka de hemlösa är. Det rör sig inte om luffare som driver omkring från stad till stad. Det rör sig i stället om familjer som inte längre har råd att ha en lägenhet på grund av höga hyror, arbetslöshet, skilsmässor.” Enligt en rapport från en borgmästarkonferens som hölls i Förenta staterna i maj förra året avslöjade en undersökning rörande 29 av de större städerna i landet att familjer med barn utgjorde över en tredjedel av de hemlösa och att detta var en 31-procentig ökning i jämförelse med föregående år.

Förbryllande frågor

Även om problemet med bostadsbrist och hemlöshet varierar från land till land och från plats till plats, kan man lugnt säga att det är få människor i våra dagar som är helt omedvetna om det eller fullständigt oberörda av det. Och vad som är ännu mer förbryllande är att problemet inte visar några tecken på att avta, trots alla de ansträngningar och medel som myndigheterna lagt ner på att avhjälpa det. Varför är det så? Var kommer alla hemlösa människor ifrån? Och framför allt — vilket hopp finns det att bostadsproblemet skall kunna lösas?