Felande sändebud, farlig vägledning

Rent ut sagt så fördömer bibeln homosexualitet. Inga bortförklaringar i världen kan ogiltigförklara skriftställen som 3 Moseboken 18:22 och Romarna 1:26, 27. (Se rutan.) Men en jesuitpräst som företräder en modern bibelsyn sade angående homosexuella förhållanden: ”För många människor är det den enda möjliga lösningen för att leva ett lyckligt och meningsfullt liv.” En episkopalbiskop, som var inne på samma linje, sade att homosexualiteten var ”något som de [homosexuella] inte kan styra över”. Men i bibeln sägs det angående före detta homosexuella under det första århundradet: ”Detta [är] vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena.” — 1 Korintierna 6:9—11.

Somliga rättfärdigar sitt avståndstagande från bibelns normer med kärleken som grundval. En präst sade: ”Kärlek, speciellt kärlek till utomstående och utslagna, är det grundläggande kriteriet på vårt andliga liv.” Han avslutade med orden: ”För Kristus hade homosexualiteten aldrig varit något tvisteämne. För honom hade frågan varit: Lever dessa människor ut sitt liv på ett verkligt kärleksfullt sätt, oavsett vad de är för personer?”

Men bibeln förväxlar inte kärlek med sentimentalitet. Gudaktig kärlek balanseras med rättvisa och inbegriper hat till det onda. Bibeln innehåller den kraftiga förmaningen: ”O ni som älskar Jehova, hata vad ont är.” (Psalm 97:10, NW) Sann kärlek inbegriper också tuktan, för ”den som Jehova älskar, den tuktar han”. (Hebréerna 12:6) Andliga ledare är således förpliktade ”både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot”. (Titus 1:9) Kom dessutom ihåg: När de forntida prästerna troget fullgjorde sina plikter, ”omvände [de] många från missgärning”. — Malaki 2:5, 6.

[Ruta på sidan 13]

”Du skall inte ligga hos en man som man ligger hos en kvinna. Det är en styggelse.” — 3 Moseboken 18:22.

”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.” — Romarna 1:26, 27.