Under synoden hade Higton presenterat en dossier med sensationella bevis mot homosexuella präster. En präst hade dömts för sexuella övergrepp mot minderåriga men hade bara flyttats till en annan församling. En annan präst, som hade dömts för grovt sedlighetssårande uppträdande på en offentlig toalett, flyttades till ett annat stift, där han blev dömd för en liknande förseelse — men ändå blev han inte avsatt. Higton rapporterade också att homosexuella anglikanska präster i London drev en liten bokhandel i kyrkans regi där de ”sålde tryckalster som påstods uppmuntra till homosexuell promiskuitet, bruk av manliga prostituerade och många andra homosexuella handlingar”. En bok i butiken visade enligt uppgift ”en femårig flicka i en säng tillsammans med sin far och hans manlige älskare”.

En annan sade: ”Jag fruktar att homosexualiteten nu har fått ett starkt fotfäste bland engelska kyrkans präster och inom engelska kyrkan som sådan.” En tredje parlamentsledamot sade: ”Detta beslut — eller detta skandalösa fuskverk, som jag skulle föredra att kalla det — utsätter i själva verket barnen för stora risker. Många homosexuella som inte kan finna någon partner tar sin tillflykt till minderåriga, och därför är ungdomar som besöker kyrkan så utsatta. ... För att tala klarspråk: Kyrkan har underlåtit att rensa bort fördärvbringande inflytanden som grasserar fritt inom dess egna led.”