I mitten av 1946 besökte Nathan H. Knorr Honduras för att upprätta ett avdelningskontor och se till att arbetet blev organiserat. Samma år reste tillsyningsmannen för avdelningskontoret, Donald Burt, som var utexaminerad från Gileads tredje klass, till inlandet för att bedöma de behov och levnadsförhållanden som framtida pionjärer med särskilt uppdrag skulle ställas inför.

En av de sju första missionärerna var Darlean Mikkelsen. Sedan hon utexaminerats från Gileads tredje klass, blev hon i februari 1946 sänd till Honduras’ huvudstad, Tegucigalpa. Hon kunde inte ens uttala stadens namn, utan måste lära sig det. Hon fick veta att på lenca, ett indianspråk, betyder ”Tegucigalpa” ”silverkullarna”. En gång var det vanligt att se processioner med 15 eller 20 åsnor sträva mot staden från gruvorna i bergen, lastade med silver. När Darlean anlände, bestod flygplatsen bara av en träbyggnad och en mycket kort start- och landningsbana. Men hon blev lättad av att finna att huvudstaden var mer utvecklad än hon hade väntat sig.

Bland dessa första missionärer var också Loverna Grell och hennes dotter, Ethel. Loverna blev vid sin ankomst förvånad över att bli underrättad om att hon redan nästa dag hade ”kökspasset”. Det är vanligt i missionärshemmen att var och en eller varje par växlar om med att laga till måltiderna. Loverna fann det ganska uppfordrande; de flesta av frukterna och grönsakerna såg ganska obekanta ut, och för att köpa dem måste hon pruta med affärsmännen på ett lika obekant tungomål.

Höjdpunkten år 1949 var besöket av N. H. Knorr och Roger Morgan vid sammankomsten i Tegucigalpa.