Det kristna hoppet. De kristnas hopp, ja, alla människors hopp, grundar sig på Jesus Kristus. Möjligheten att uppnå evigt liv i himlen eller på jorden var inte öppen för människor innan Kristus Jesus hade ”spritt ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna”. (2Ti 1:10) Kristi av anden pånyttfödda bröder får veta att de har ett himmelskt hopp tack vare att Gud i sin stora barmhärtighet har gett dem ”en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda”. (1Pe 1:3, 4; Kol 1:5, 27; Tit 1:1, 2; 3:6, 7) Förverkligandet av detta lyckliga hopp sker ”vid Jesu Kristi uppenbarelse”. (1Pe 1:13, 21; Tit 2:13) Aposteln Paulus kallar därför Kristus Jesus ”vårt hopp”. (1Ti 1:1)

Hoppet om evigt liv och oförgänglighet för dem som ”har andel i den himmelska kallelsen” (Heb 3:1) är fast förankrat och pålitligt. Det understöds av två ting ”i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga”, nämligen hans löfte och hans ed, och hoppet grundar sig på Kristus, som nu är odödlig och befinner sig i himlen. Detta hopp kallas därför ”ett själens ankare, både säkert och fast, och det går in innanför förhänget [så som översteprästen gick in i det allra heligaste på försoningsdagen], dit en förelöpare har gått in till förmån för oss, Jesus, som har blivit överstepräst efter Melkisedeks sätt för evigt”. (Heb 6:17–20)

Som Paulus visar i Romarna 8:20, 21 tillintetgjorde Jehova Gud inte den första människan, Adam, när han hade syndat, utan han tillät att den nu ofullkomlige Adam satte barn till världen, barn som alltså från början, på grund av sin medfödda ofullkomlighet, inte på grund av egen skuld, blev underlagda fruktlösheten. Gud lämnade dem emellertid inte utan hopp, för i sin omtanke gav han dem ett hopp genom en utlovad ”avkomma” (1Mo 3:15; 22:18), Jesus Kristus (Gal 3:16). Messias första ankomst var profetiskt omtalad i Daniels profetia. (Dan 9:24–27) Johannes döparens förkunnelse väckte förhoppningar hos Israels nation. (Mt 3:1, 2; Lu 3:15) Jesus uppfyllde dessa förhoppningar genom sin tjänst, död och uppståndelse. Men det stora hoppet för människor i allmänhet, både de levande och de döda, är Kristi rike, där han och hans medarvingar kommer att tjäna som himmelska kungar och präster. Då kommer de människor som visar tro äntligen att befrias från ofullkomlighetens och syndens fördärv och vara ”Guds barn” i full bemärkelse. Att deras hopp skall uppfyllas har de fått en garanti för genom att Gud uppväckte sin Son från de döda för över 1 900 år sedan. (Apg 17:31; 23:6; 24:15)