Ren i en smutsig omgivning

11, 12. a) Vilken dålig inställning hade Hofni och Pinehas? b) Vilka grova synder gjorde sig Hofni och Pinehas skyldiga till i sin tjänst? (Se fotnoten.)

¹¹ Redan i unga år blev Samuel vittne till ondska och moraliskt förfall. Eli hade två söner, Hofni och Pinehas. Samuel skrev: ”Elis söner var oduglingar; de erkände inte Jehova.” (1 Sam. 2:12) De båda tankarna i den här versen går hand i hand. Hofni och Pinehas var ”oduglingar”, ett uttryck som ordagrant kan översättas med ”söner till värdelösheten”. Det är en bra beskrivning eftersom de inte respekterade Jehova. De brydde sig inte om hans rättfärdiga normer och krav. Den inställningen var grunden till alla deras grova synder.

¹² I Guds lag fanns det tydliga anvisningar om hur prästerna skulle utföra sina uppgifter och hur de skulle frambära offren vid tältboningen. Det fanns goda skäl till det. Offren representerade de olika anordningar som Gud hade gjort för att ge människor förlåtelse, så att de kunde vara rena i hans ögon och bli välsignade och få vägledning. Men Hofni och Pinehas fick de andra prästerna att hantera offren mycket respektlöst.c

13, 14. a) Hur påverkades uppriktiga människor av ondskan vid tältboningen? b) Hur misslyckades Eli både som far och som överstepräst?

¹³ Tänk dig hur den unge Samuel tvingades se att maktövergreppen bara fortsatte. Tänk dig så många fattiga, ödmjuka och kuvade människor han såg komma till den heliga tältboningen i hopp om att få andlig tröst och styrka, bara för att återvända hem besvikna, sårade och förödmjukade. Och hur kände han det när han fick veta att Hofni och Pinehas struntade i Jehovas morallagar och låg med några av kvinnorna som tjänade vid tältboningen? (1 Sam. 2:22) Kanske hoppades Samuel att Eli skulle göra något åt de bedrövliga förhållandena.

¹⁴ Eli hade störst möjlighet att ta itu med situationen som snabbt förvärrades. Som överstepräst var han ansvarig för det som hände vid tältboningen. Och som far var han skyldig att tillrättavisa sina söner. De förstörde ju både för sig själva och för mängder av invånare i landet. Men Eli misslyckades både som far och som överstepräst. Han förebrådde bara sina söner lite slappt och undfallande. (Läs 1 Samuelsboken 2:23–25.) Men hans söner hade behövt en mycket kraftigare tillrättavisning. De begick synder som var belagda med dödsstraff!

15. Vilket kraftfullt budskap fick Eli från Jehova, och hur reagerade hans familj?

¹⁵ Förhållandena blev med tiden så dåliga att Jehova sände ”en Guds man”, en profet som inte nämns vid namn, med ett starkt domsbudskap till Eli. Jehovas budskap var: ”Du [ärar] dina söner mer än mig.” Gud förutsade sedan att Elis onda söner skulle dö samtidigt, under samma dag, och att Elis släkt skulle få gå igenom mycket lidande och rentav förlora sin privilegierade ställning inom prästklassen. Fick den här kraftfulla varningen dem att ändra sig? I skildringen kan man inte se några tecken på det. (1 Sam. 2:27–3:1)