Många tjuvskyttar är villiga att riskera livet på grund av de enorma penningsummor som är inbegripna. ”Ett enda [noshörnings]horn kan inbringa 200.000 kronor”, rapporterar den afrikanska dagstidningen The Star. En naturvårdare, dr Esmond Martin, besökte ett asiatiskt land år 1988 och fann då att priset på noshörningshorn hade ökat från 12.000 till 40.000 kronor per kilo på mindre än tre år.

Vem träffar först?

Drastiska åtgärder har vidtagits för att rikta uppmärksamheten på det hot som den stora efterfrågan på elfenben och noshörningshorn utgör. I juli 1989 kunde miljoner TV-tittare runt om i världen se hur en jättelik hög av 12 ton elefantbetar, med ett beräknat värde av mellan 25 och 50 miljoner kronor, sattes i brand av Kenyas president, Daniel arap Moi. När chefen för det kenyanska naturvårdsverket, dr Richard Leakey, tillfrågades om hur ett sådant uppenbart slöseri kunde rättfärdigas, svarade han: ”Vi skulle aldrig kunna få människor i Amerika, Canada eller Japan att sluta upp att köpa elfenben, om vi fortfarande sålde det.” Sådana åtgärder har faktiskt skakat om många och fått dem att samverka med ett internationellt förbud mot handeln med elfenben. Efterfrågan på elfenbensföremål har minskat drastiskt.

Situationen är emellertid annorlunda när det gäller noshörningar. Trots att Kenyas president år 1990 eldade upp noshörningshorn till ett värde av miljontals kronor, håller efterfrågan i sig. (Se rutan ”Varför noshörningshorn är så efterfrågat”, sidan 9.) För att skydda den krympande noshörningsstammen har somliga länder börjat såga av hornen på dessa djur. Ibland är det en intensiv kapplöpning om vem som skall träffa djuret först — naturvårdarna med sina bedövningspilar eller tjuvskyttarna med sina dödsbringande automatvapen.

[Ruta/Bilder på sidan 9]

Varför noshörningshorn är så efterfrågat

”THREE LEGS Brand: Febernedsättande droppar av noshörningshorn”. Detta är namnet på en populär medicin som saluförs i Malaysia, enligt författarna till boken Rhino — Daryl och Sharna Balfour. På etiketten till det här ”läkemedlet” kan man läsa: ”Den här medicinen är noggrant framställd av utvalda noshörningshorn och febernedsättande medel av bästa kvalitet och står under direkt överinseende av experter. Denna fantastiska medicin verkar som genom ett trollslag och ger ögonblicklig lindring åt personer som lider av malaria, feber, febersjukdomar som påverkar hjärtat och extremiteterna, yrsel vid väderomslag, sinnessjukdom, tandvärk etc.” — Kursiverat av oss.

Sådana uppfattningar är mycket utbredda i länder i Asien. Noshörningshorn i flytande eller pulvriserad form är lätt att få tag på i många asiatiska städer. I hopp om att kunna motverka dess popularitet påstår makarna Balfour: ”Att inta en dos noshörningshorn har ungefär samma medicinska värde som att bita på naglarna.”

I Yemen är noshörningshorn mycket uppskattat av ett annat skäl — det används till dolkskaft. På 1970-talet importerade landet över 22 ton noshörningshorn, och det är svårt att hitta ett lämpligt ersättningsmaterial. Balfour skriver: ”Yemeniterna har funnit att ingenting går upp mot noshörningshorn, vare sig i fråga om hållbarhet eller utseende. ... Ju äldre ... [dolkskaften] blir, desto vackrare blir de, och när de blir riktigt gamla blir de nästan genomskinliga och påminner om bärnsten.”