De största meningsskiljaktigheterna gäller tolkningen av den vita hästen och dess ryttare. Uppslagsverket New Catholic Encyclopedia förklarar till exempel att den vita hästen representerar ”antingen evangeliets seger eller imperialismen”.

I sin bok Daniel and the Revelation ger Uriah Smith följande förklaring: ”En vit häst ... är en passande symbol av evangeliets triumfer under det första århundradet. ... Hästens vita färg betecknar renheten i tron under denna period.”

I The Expositor’s Bible sägs det: ”I den första ryttarens skepnad är det Kristi budskap snarare än hans person som presenteras för oss, i det första skedet av dess segerrika utbredning och med löfte om framtida triumfer. ... Vi får veta att detta budskap finns i världen, att detta rike är mitt ibland oss och att de som motstår det skall lida ett förkrossande nederlag.” Woodrow Kroll, som är verksam i The Christian Jew Foundation, anser emellertid att ryttaren på den vita hästen är Antikrist.

Det är mycket viktigt att redan från början få en rätt insikt om vilken innebörd den vita hästen och dess ryttare har. Då kommer innebörden av de andra ryttarna att klarna.

En granskning av olika tolkningar

I föregående artikel framhölls det att en tolkning av den vita hästen och dess ryttare var att de representerade ”antingen evangeliets seger eller imperialismen”. Men världen har inte blivit omvänd till evangeliet (de goda nyheterna) om Kristus och Guds uppsåt med avseende på honom. Och imperialismen har sannerligen inte ridit fram i triumf. Den har snarare brutit samman, vittrat sönder, under detta århundrade.

Vad kan då sägas om tolkningen att den vita hästen skulle representera evangeliets triumfer och den rena tron under det första århundradet? Denna förklaring förbigår det faktum att synen gällde ting som skulle inträffa i framtiden. Och eftersom Johannes tecknade ned uppenbarelsen när han befann sig i landsflykt på ön Patmos år 96 enligt den vanliga tideräkningen, kan den omöjligen representera någonting som har med det första århundradet att göra.

En annan förklaring var att den vita hästen representerar Kristi budskap snarare än hans person och att hans rike ”är mitt ibland” oss, det vill säga i våra hjärtan. Men Jesu Kristi budskap och kristendomen tog inte sin början vid någon tidpunkt efter nedtecknandet av Uppenbarelseboken. Detta budskap var i stället i hög grad levande bland de första kristna redan innan Johannes tecknade ned uppenbarelsen.

När Jesus sade att ”Guds rike är mitt ibland er”, talade han dessutom till de skrymtaktiga religiösa fariséerna, i det han besvarade en fråga som de hade ställt. Jesus talade inte till sina trogna efterföljare och sade till dem att Riket var någonting som fanns ”mitt ibland” dem, i den betydelsen att det fanns i deras hjärtan. I stället förklarade han för de tvivlande fariséerna att han, Jesus, som Guds framtida rikes representant var närvarande bland dem vid det tillfället. — Lukas 17:21, Hedegård; se även Nya Världens översättning och Helge Åkesons översättning.

Vad kan så sägas om tanken att ryttaren på den vita hästen är Antikrist? Ingenstans i bibeln sägs det att Antikrist skulle gripa omkring sig så mycket att det skulle kunna sägas om honom att ”han red ut segrande och för att göra sin seger fullständig”, som det sades om ryttaren på den vita hästen. (Uppenbarelseboken 6:2) Det är tydligt att vem det än är som rider på den vita hästen, så kommer han att vinna en fullständig seger. Hans fälttåg kommer inte att misslyckas. Alla hans fiender kommer att bli tillintetgjorda.

Bibeln ger oss de ledtrådar vi behöver

Han som är ”en uppenbarare av hemligheter” identifierar på ett omisskännligt sätt ryttaren på den vita hästen längre fram i samma rad av syner. I Uppenbarelseboken 19:11—16 får vi åter se en vit häst, och denna gång identifieras ryttaren klart och tydligt.

Att en vit häst framträder två gånger i dessa profetiska syner tyder på att det är fråga om samma häst och att det är ryttarens olika uppgifter eller göromål som skildras. I den senare synen namnges ryttaren. Han kallas ”Trofast och Sann”, ”Guds Ord” och ”konungars konung och herrars herre”.

Dessa benämningar bevisar utom allt tvivel ryttarens identitet. Det är ingen annan än Herren Jesus Kristus själv! (Jämför Uppenbarelseboken 17:14.) Men vilken period av hans liv är det som skildras? Det måste vara en tidpunkt som i slutet av det första århundradet, då synen i Uppenbarelseboken tecknades ned, ännu hörde framtiden till. Lägg också märke till att han vid detta tillfälle får motta en kungakrona. Någon gång i framtiden skulle således Jesus Kristus börja fullgöra en speciell uppgift som konung eller härskare. I denna ställning avbildas han också som en krigare beväpnad med en båge, som rider ut ”segrande och för att göra sin seger fullständig”.

Något som också visar att denna händelse måste höra framtiden till är följande faktum: När den apokalyptiska synen gavs, hade mer än 60 år förflutit sedan Jesus fullbordade sitt jordiska liv, uppväcktes från de döda och for upp till himmelen. När Jesus hade återvänt till himmelen, uppmanades han att vänta på Guds högra sida till den framtida tidpunkt då hans fiender skulle bli ”lagda som en pall för hans fötter”. — Hebréerna 10:12, 13.

Ritten börjar

Den vita hästens ritt skulle följaktligen börja vid en tidpunkt längre fram, då Jesus Kristus skulle vara insatt på tronen som Guds rikes himmelske kung. Vid detta tillfälle skulle Gud sända ut honom med befallningen: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Psalm 110:2, NW) Men när äger detta rum?

Psalm 45:4—8 beskriver hur Jesus Kristus blir krönt till himmelsk kung. I Hebréerna 1:8, 9 citerar aposteln Paulus från denna psalm och tillämpar verserna 7 och 8 på Guds Son, Jesus Kristus. Detaljerade upplysningar och skriftenliga bevis som publicerats av Jehovas vittnen visar att Jesu Kristi kröning i himmelen ägde rum vid slutet av hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”, år 1914. — Lukas 21:24.a

Varje tolkning som förlägger ryttarnas framfart till en tidpunkt före år 1914 måste således vara felaktig. Och eftersom ryttaren på den vita hästen red ut först, måste de andra hästarna och deras ryttare representera händelser som skulle äga rum i samband med att han börjar sin ritt, eller någon tid därefter. De fyra ryttarnas ritt måste därför äga rum från och med den tidpunkt då ”ändens tid” började år 1914. Det är sedan dess vi har sett bevis för att vi lever i ”de yttersta dagarna”. — Daniel 12:4; 2 Timoteus 3:1—5, 13.