Påverkas du av Kristi kärlek?

¹ Med tankarna riktade på sin Mästares livskurs skrev aposteln Johannes att Jesus ”älskade . . . sina egna intill slutet, dessa som han hade älskat och som var i världen”. (Joh. 13:1) Vid tiden för Åminnelsen blir vi uppmärksammade på det största uttrycket för Kristi kärlek. Vi kan låta oss påverkas av denna kärlek genom att utöva tro på Jesu lösenoffer, nitiskt ta del i predikoarbetet och, precis som Jesus, hålla ”ut till slutet”. — Matt. 24:13; 28:19, 20; Joh. 3:16.

² Hur vi kan påverkas av Kristi kärlek: Jesus var mycket aktiv under den sista veckan av sitt jordiska liv. (Matt. 21:23; 23:1; 24:3) Som Kristi efterföljare drivs även vi av kärlek till att anstränga oss kraftigt i Jehovas tjänst. (Luk. 13:24) Kan du dra nytta av de anordningar som har gjorts för utökad tjänst under april månad genom att använda mer tid i förkunnartjänsten?

³ I år infaller Herrens kvällsmåltid onsdagen den 19 april. Hur många kommer att vara med vid detta speciella tillfälle? Det beror till stor del på oss. Har du gjort upp en lista på de personer du planerar att inbjuda — dem som du leder bibelstudium med och andra intresserade, släktingar, affärsbekanta och skolkamrater? Har du tagit kontakt med dem och lämnat en hjärtlig inbjudan? Kommer du att påminna dem några dagar före Åminnelsen? Behöver de hjälp att komma till Rikets sal? De äldste inbjuder även dem som har blivit overksamma i tjänsten. Det faktum att Åminnelsen kommer att firas en kväll mitt i veckan i stället för under veckoslutet gör det inte mindre viktigt för oss alla att närvara.

⁴ Kom väl förberedd: Det är av yttersta vikt för oss att vi är förberedda och är i rätt sinnesstämning när vi är med vid Åminnelsen. Paulus uppmanade sina medtroende att tänka på det allvar som präglar detta tillfälle. (1 Kor. 11:20–26) Ni kan läsa skildringen i Johannes evangelium, kapitel 13–17, under ert familjestudium och sedan berätta, var och en, vad Jesu offer betyder för er personligen. Glöm inte heller bort det särskilda bibelläsningsschemat under veckan för Åminnelsen!

⁵ Vi hyser djup kärlek till Kristus, och vår kärlek sträcker sig mycket längre än till den 19 april. Vi är fast beslutna att för evigt visa vår kärlek till honom! Årets åminnelsefirande kommer att stärka detta vårt beslut.

Har du en självuppoffrande anda?

¹ Uppskattning av vad Jesus Kristus osjälviskt gjorde för mänskligheten bör sporra oss allesammans att använda våra förmågor och krafter på ett självuppoffrande sätt. Paulus bönfaller: ”Framställ era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er . . . heliga tjänst.” (Rom. 12:1) Att du med jämna mellanrum rannsakar dig själv kommer att hjälpa dig att urskilja om du visar en sådan anda i den utsträckning som dina personliga omständigheter tillåter.

² När du inhämtar kunskap från Bibeln: Har du avsatt tid till att regelbundet läsa och studera Bibeln? Följer du det schemat? Har du som vana att förbereda dig väl för församlingsmöten? Om du är familjeöverhuvud: Har ni ett regelbundet bibelstudium i familjen? För att få tid till detta krävs det kanske att man tar av den tid som man tillbringar framför TV-n eller datorn eller i någon annan sysselsättning. Men det är ändå ett ringa offer när vi tänker på att tid som vi ägnar åt Guds ord kommer att hjälpa oss att vinna evigt liv! — Joh. 17:3.

³ När du fostrar dina barn: Den bästa tiden att börja lära sig en självuppoffrande anda är under barndomen. Lär dina barn att det förutom en tid att leka också finns en tid att arbeta och en tid för teokratiska aktiviteter. (Ef. 6:4) Ge dem några meningsfulla hushållssysslor att utföra. Gör upp ett schema för regelbundet samarbete med dem i förkunnartjänsten. Genom att du föregår med gott exempel kommer barnen att se att du menar vad du säger.

⁴ I församlingens verksamhet: En församling berikas när alla i den villigt gör uppoffringar som är till nytta för alla. (Hebr. 13:16) Har du möjlighet att ha en större andel i arbetet med att predika och göra lärjungar? Kan du erbjuda dig att hjälpa dem som är sjuka eller gamla, till exempel genom att se till att de får skjuts till mötena?

⁵ Innan Jesus offrade sitt fullkomliga mänskliga liv, gav han sina lärjungar rådet att fokusera blicken på Guds kungarikes intressen och därigenom ge allt annat i livet en underordnad plats. (Matt. 6:33) Att vi visar en sådan självuppoffrande anda kommer att skänka oss större lycka alltmedan vi fortsätter att tjäna Jehova med glädje.

Nitälskan som uppeggar andra

Aposteln Paulus berömde de kristna i Korinth för att deras nitälskan för goda gärningar hade ”uppeggat flertalet” av deras medkristna. (2 Kor. 9:2) När en förkunnare, en familj, en bokstudiegrupp eller en hel församling nitiskt tar del i evangeliseringsarbetet, kan det ofta ha liknande inverkan på andra. Här är några sätt på vilka du kan visa nitälskan för tjänsten.

◼ Avsätt lördagarna till tidskriftsarbete.

◼ Ta del i någon form av förkunnartjänst på söndagen.

◼ Ta vara på tiden när dagarna blir ljusare till att ta del i kvällsvittnande.

◼ Ta del i tjänsten under speciella kampanjdagar.

◼ Använd dagar då du är ledig från arbetet eller skolan till att gå i tjänsten.

◼ Var med i tjänsten under kretstillsyningsmannens besöksvecka.

◼ Var hjälppionjär en eller flera månader per år.

◼ Ordna om möjligt dina förhållanden så att du kan vara reguljär pionjär.

Se Jehovas vittnens årsbok för 2000, sidorna 17–19.

Sjukhuskommittéer till vår hjälp

¹ ”Är du rustad att klara av en trosprövande medicinsk situation?” Så löd rubriken till bilagan till Tjänsten för Guds rike för januari 1991. Artikeln informerade om den unika anordning som gjorts för att ge stöd åt Jehovas vittnen som söker läkarvård utan blodtransfusion. Varje döpt förkunnare som så önskar kan dra nytta av det bistånd och den information som erbjuds genom sjukhuskommittéerna. Många av våra bröder har känt att denna anordning för att ge bistånd stämmer väl överens med tanken i Psalm 145:19: ”Deras önskan som fruktar honom kommer han att uppfylla, och deras rop om hjälp kommer han att höra, och han kommer att rädda dem.”

² Resultatet av de gångna årens ansträngningar visar tydligt att Jehova har välsignat detta arbete. Närmare 1.100 läkare i Sverige har gett uttryck åt sin villighet att ta sig an och operera Jehovas vittnen. De har gjort detta antingen genom ett positivt enkätsvar eller på annat sätt. Vi tackar Jehova för den positiva utvecklingen. (1 Krön. 16:12) För att ytterligare befrämja den positiva utvecklingen önskar vi ge några förslag som vi tror skall vara till nytta i kontakten med sjukvården.

³ Vilket ansvar har vi som enskilda för valet av läkare? Svensk sjukvårds uppbyggnad gör att vi ibland kan känna det som om vi själva inte kan påverka vilken eller vilka läkare som skall operera oss. Ändå finns det flera aspekter som behöver beaktas. Om en läkare har god utrustning, gör noggranna förberedelser och har en positiv attityd till de tillgängliga medicinska alternativen, är det ingen nackdel för en patient att säga nej till blodtransfusion. (Se Vakttornet för 15 oktober 1993, sidan 32.) Efter att ha fått information om medicinska alternativ och efter att ha konsulterat erfarna kolleger har somliga läkare, fastän de tidigare känt sig tveksamma till ”blodfri” kirurgi, omprövat sin inställning och börjat använda sådana tekniker mer regelbundet. Men om det vid ett visst ingrepp är så att läkaren, efter att ha gjort en realistisk bedömning av sin utrustning och sin egen erfarenhet av de alternativa behandlingsformerna, känner att det vore riskfyllt att åta sig operationen utan att få ha blod till hands, hur förhåller det sig då? Skulle det vara förståndigt att ändå försöka få läkaren att åta sig ingreppet? Vad skulle kunna hända om något oförutsett inträffar i samband med operationen? Skulle läkaren då vara väl förberedd, så att han kan använda alla de nödvändiga alternativen till blod för att kunna rädda patienten? En läkare som motvilligt åtar sig en operation är förmodligen inte den bästa läkaren för ingreppet i fråga.

⁴ Om läkaren anser att ingreppet är riskfyllt, uttryck då uppskattning för att han låtit dig få veta detta. En sådan öppenhet och uppriktighet är värd beröm. Vi inser att också läkaren har ett samvete och önskar naturligtvis inte att han skall gå emot sitt samvete. I stället för att en läkare som känner sig tveksam gör ett sådant ingrepp, kanske han kan hjälpa oss att få remiss till ett läkarlag som redan gjort liknande ingrepp på ett antal Jehovas vittnen. Läkaren kanske egentligen också tycker att detta är den bästa lösningen men har känt sig förpliktad att åta sig att göra ingreppet. Ett öppet och uppriktigt samtal med läkaren kan alltså bidra till att kliniken utväljer ett läkarteam som är positivt till ”blodfri” kirurgi, alternativt ordnar med remiss till annat sjukhus. Ja, även själva förberedelsen för ingreppet kan komma att påverkas mycket positivt av vårt samtal med läkaren.

⁵ I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att en operation ju alltid genomförs av ett team av läkare och sjuksköterskor. Att också narkosläkaren — ja, samtliga i teamet — har en positiv inställning till att utföra en operation utan tillgång till bankblod har faktiskt sagts vara en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik operation.

⁶ Det skulle också kunna vara det omvända, nämligen att en viss läkare, fastän han egentligen ogillar Jehovas vittnens ståndpunkt i blodfrågan, säger sig vara villig att respektera vårt ställningstagande och därför trots allt är villig att åta sig ingreppet. Hur skall man se på en sådan sak? Det är naturligtvis lovvärt när någon vill visa respekt för andras samvete. Och i en akutsituation är vi alldeles särskilt tacksamma för den hjälp en sådan läkare ger oss. Men om det inte är fråga om ett akut ingrepp, vore det då förståndigt att låta sig opereras av en sådan läkare? Fastän sjukhuskommittén ibland har kunnat tillhandahålla namn på andra läkare med erfarenhet av det aktuella ingreppet, och som behandlat flera Jehovas vittnen utan att använda blodtransfusion, har några förkunnare valt att ändå låta ingreppet utföras vid det första sjukhuset. Det är naturligtvis ett personligt val, men vi vill nämna att det i några sådana fall har gått mycket illa. Allvarliga komplikationer har tillstött som läkaren inte klarat utan blod. I somliga fall har detta i sin tur lett till att man i än högre grad har kommit att ogilla vår ståndpunkt, trots att huvudorsaken till det som hänt var att man inte hade en på förhand uppgjord strategi för de lämpliga alternativa behandlingsformerna. ”Blodfri” kirurgi kan nämligen genomföras på ett säkert sätt endast genom en kombination av ett antal olika åtgärder, och detta kräver mer än att läkaren säger sig vara villig att respektera vår ståndpunkt. Det kräver noggrann planering och förberedelse. En läkare som egentligen ogillar vår ståndpunkt tar sig mycket sällan den tiden, vilket vi som patienter behöver vara medvetna om. Valet av läkare är något som var och en personligen har att besluta om, men det är mycket angeläget att vi förvissar oss om att vår läkare är villig att ta sig tid för de särskilda förberedelser som krävs vid ”blodfri” kirurgi. Genom sjukhuskommittén kan vi få upplysningar om vilka läkare som kan hjälpa oss i en speciell situation.

⁷ Kontakt med sjukhuskommittén: När anordningen med sjukhuskommittéer började, uttrycktes tanken att det endast var i akutsituationer som sjukhuskommittén skulle kontaktas. Det har visat sig förståndigt att justera den anvisningen. De gångna årens erfarenheter gör att vi numera rekommenderar alla att, via de äldste i församlingen, på ett tidigt stadium kontakta sjukhuskommittén. Som framgår ovan krävs förberedelse för ”blodfri” kirurgi, i synnerhet när det gäller större kirurgi. Att ha kännedom om läkarens inställning till Jehovas vittnen, tidigare fall, vilken policy en klinik har vid behandling av våra barn m.m. kan vara ytterst värdefullt när vi skall fatta beslut om en förestående operation. Vissa sjukhus har skapat särskilda inskrivningsrutiner för Jehovas vittnen eller blodfria program. Flera sjukhus har uttryckt önskemål om att de som är Jehovas vittnen och som väntar barn i förväg skall låta förlossningsavdelningen få kännedom om detta. Sjukhuskommittén har information om allt sådant. Det är alltid ett personligt beslut om man skall kontakta sjukhuskommittén, men det är vår förhoppning att alla skall känna sig fria att göra det och att man i så fall gör det i ett tidigt skede.

⁸ Vi behöver vara förberedda inför mötet med läkaren: Beslutet att lyda Guds lag om blodet är naturligtvis alltid ett beslut som vi måste fatta själva. Ingen annan får eller kan fatta detta beslut för oss. Detsamma gäller ansvaret att tala med läkaren om vår ståndpunkt. Ingen annan kan göra detta åt oss. Även om det finns en anordning för att ge oss kärleksfullt stöd, är det därför förståndigt att förbereda sig väl inför mötet med läkaren.

⁹ När bör man ta upp frågan om blodet? När sjukhuskommitténs medlemmar sammanträffar med läkare händer det inte sällan att läkarna vädjar: ”Säg till era medlemmar att de i god tid skall låta oss få veta att de är Jehovas vittnen.” Ibland tycks förkunnare vänta till sista ögonblicket med att säga att de är vittnen, något som förståeligt nog kan skapa irritation och problem. Med tanke på vad som ovan sagts om den särskilda planering som behövs vid ”blodfri” kirurgi, är det alldeles särskilt angeläget att vi ”gör vår del”. Vi inser att det ibland kan krävas mod av oss att tala med läkaren om vår ståndpunkt, men vi bör aldrig mena att vi kan undvika ett sådant samtal, om vi vill avhålla oss från blod.

¹⁰ Ett samtal där man får tillfälle att ge uttryck åt sitt hjärtas övertygelse är alltid mycket betydelsefullt. Läkaren kan då lägga märke till vår uppriktighet och övertygelse, vilket sannolikt kommer att öka hans önskan att bistå oss. Samtalet kompletterar därför på ett värdefullt sätt vårt kort ”Medicinskt dokument/Ansvarsbefrielse” och den särskilda ansvarsbefrielse som vi kan ha skrivit inför operationen. Samtalet ger oss också en möjlighet att ställa frågor till läkaren, t.ex.: 1) Vilka försiktighetsåtgärder planeras för att minska blodförlusterna så mycket som möjligt? 2) Om en oförutsedd större blödning ändå skulle inträffa, vilka åtgärder står då till buds, nu när man inte kan använda sig av blodtransfusion? Under samtalet ges tillfälle att lägga märke till hur väl förberedd läkaren är inför operationen. Man kan också behöva fråga vem som kommer att vara operatör. Ibland sker nämligen planeringssamtalen med annan läkare än operatören, men för oss är det ju viktigt att få tala personligen med den som skall utföra operationen. Och om man av någon orsak måste byta operatör i sista stund, vad gör man då? Det är nödvändigt att vi personligen förvissar oss om att den läkare som opererar verkligen kommer att respektera vårt beslut i blodfrågan och att han är förtrogen med ”blodfri” kirurgi. Vi kan inte nog understryka vikten av att också tala med den narkosläkare som skall medverka vid operationen om dessa frågor.

¹¹ Ibland har förkunnare frågat om en broder från sjukhuskommittén kan bistå dem och vara med vid samtalet med läkaren. Ibland är omständigheterna sådana att detta känns angeläget, och om så är praktiskt möjligt, kommer bröderna gärna att ställa upp. Givetvis sker detta endast om den enskilde förkunnaren begär det. Sjukhuskommittébröderna varken får eller kan engagera sig i ett fall utan att vara ombedda.

¹² Det finns ytterligare ett område där vårt personliga ansvar kommer in i bilden och som kräver förberedelse. I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 mars 1989 framhölls att vissa medicinska tekniker, t.ex. användning av s.k. cellsaver för att suga upp och tillvarata sårblod, måste bli en fråga för den enskildes samvete. Som nämns i artikeln har somliga kristna betraktat en sådan apparat som en förlängning av deras egen blodbana, förutsatt att den kopplas så att det blir ett slutet kretslopp som hela tiden står i förbindelse med individens cirkulationssystem, och likaså förutsatt att maskinen inte laddas med blod eller att blodet lagras i maskinen. Andra kristna kan känna på ett annat sätt, t.ex. att sårblod bör ”hällas ut”. I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 juni 1990 framhölls att vissa fraktioner av blod (t.ex. albumin, immunglobulin) också måste bli en fråga för den enskildes samvete. Det är värdefullt att vi i god tid innan vi träffar läkaren under bön har läst igenom detta material, så att vi kan redogöra för vårt personliga beslut i dessa frågor.a

¹³ Vid samtalet med läkaren är det om möjligt ännu viktigare att vi har klart för oss vad som betraktas som blodets huvudkomponenter. I all transfusionsterapi är det nämligen numera fråga om att man önskar ge en (eller flera) av blodets huvudkomponenter, aldrig helblod. Efter en större blödning vill läkare ofta ge plasma eller röda blodkroppar, vilket vi inte kan godta, om vi vill lyda Bibelns bud.b Det är dock bra att vara medveten om att läkare kanske inte alltid förstår att vi gör en sådan åtskillnad. En läkare skulle därför kunna erbjuda oss plasma i den tanken att också detta är något som vissa vittnen skulle kunna acceptera, på samma sätt som några accepterar fraktioner av blod. Som vi förstår är det mycket viktigt att vi själva klart kan skilja på dessa ting, så att vi kan svara tydligt och ”med en mun”. — Rom. 15:6; 1 Petr. 3:15.

¹⁴ Det finns ytterligare en viktig sak som vi önskar ta upp. Många av oss har nära anhöriga som inte är Jehovas vittnen. Hur kommer de att reagera, om det skulle uppstå en akutsituation där vi själva är oförmögna att föra vår talan? Tragiskt nog har läkare här i landet i några fall gett efter för påtryckningar från icke troende släktingar och ignorerat patientens i förväg klart uttryckta vilja. Detta har lett till påtvingade transfusioner. För alla dem som har nära anhöriga som är icke troende synes det därför vara vist att inför en operation ta upp detta särskilt. Tala i så fall om för läkaren att dina släktingar inte delar dina värderingar och att du vill förvissa dig om att han kommer att respektera ditt beslut oavsett vad dessa släktingar kan komma att säga i ett eventuellt nödläge. Klargör att du i dina skrivna dokument, både i kortet ”Medicinskt dokument/Ansvarsbefrielse” och i den särskilda ansvarsbefrielse som skrivits inför operationen, har utsett andra personer som står dig nära att företräda dig och besvara eventuella frågor om ditt ställningstagande. Även om man inte står inför en operation, kan det vara vist för dem som har en sådan familjesituation att göra ett tillägg på sitt kort, eller ha en bilaga till det, där det framhålls att de anhöriga inte har rätt att ändra på eller ogiltigförklara det beslut man fattat. Det är naturligtvis ett personligt beslut om man önskar göra ett sådant tillägg.

¹⁵ Vi har glatt oss mycket över den positiva utveckling vi hittills sett i vårt land när det gäller möjligheten att få medicinsk behandling utan blodtransfusion. Om vi alla gör vår del, kommer det att bidra till att man fortsätter att tala väl om Guds namn. (Ps. 19:7–11) När apostlarna och de äldste i Jerusalem meddelade vad man kommit fram till i frågan om blodet och i andra viktiga frågor, avslutades beskedet på följande uppmuntrande sätt: ”Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” (Apg. 15:28, 29) Vi är övertygade om att ni alla omsorgsfullt önskar fullgöra allt som är förknippat med att följa Guds lag om blodet, och vi ber att Jehova må bistå er i ert beslut att lyda hans ord.

[Fotnoter]

Program för tjänstemöten

Veckan som börjar 10 april

Sång 122

10 min.: Pålysningar och lämpliga punkter under Meddelanden i Tjänsten för Guds kungarike. Glöm inte specialföredraget den 16 april, som har temat ”Varför vi människor behöver en lösen”. Uppmuntra alla att under tiden 14–19 april följa med i det bibelläsningsschema inför Åminnelsen som finns i broschyren Att dagligen rannsaka Skrifterna — 2000. Gå igenom rutan ”Påminnelser inför Åminnelsen” på sidan 4 i bilagan.

15 min.: ”Påverkas du av Kristi kärlek?” Begränsa de inledande kommentarerna till en knapp minut och fortsätt sedan med en genomgång med frågor och svar. Ta med tankar från Vakttornet för 1 maj 1998, sidorna 16 och 17, paragraferna 12 och 13. Uppmuntra alla att göra en särskild ansträngning att inbjuda till Åminnelsen.

20 min.: ”April — en tid att vara nitisk i fråga om förträffliga gärningar!” Frågor och svar. Ett entusiastiskt dryftande om vad vi hoppas kunna uträtta under april. Använd de avslutande tre, fyra minuterna till att behandla ”Nitälskan som uppeggar andra”.

Sång 199 och avslutande bön.

Veckan som börjar 17 april

Sång 25

13 min.: Pålysningar. Räkenskapsrapporten. Uppmuntra var och en att ta del i tjänsten före månadsskiftet, eftersom det bara är två veckoslut kvar i april. Demonstrera ett kort tidskriftserbjudande av de aktuella numren. Påminn om vad som står i ”Resoneraboken” på sidan 147, eftersom vi kanske blir tvungna att komma med ett svar till dem som vill att vi skall ta del i seder som har med påsken att göra.

16 min.: ”Har du en självuppoffrande anda?” Frågor och svar. Vi måste bestämma oss för vad som bör prioriteras. Det kräver initiativförmåga och självbehärskning att hålla i med att göra det som är till nytta för oss andligen. Förklara vad Jesu exempel kan lära oss. — Se Insight, band 2, sidan 68, styckena 3–5.

16 min.: Lämna tidskrifter där de kommer att göra störst nytta. Tal med visst deltagande från åhörarna. Påminn om förslagen i Vakna! för 8 januari 1995, sidorna 22–24. Förklara varför det är så bra att tänka efter vilka människor som troligtvis kommer att vara positiva till speciella artiklar i tidskrifterna. Använd exempel ur några äldre nummer och gå igenom vilka olika slags människor, företag och organisationer på orten som dessa artiklar kan vara tilltalande för. Låt åhörarna berätta erfarenheter som visar hur de nått fina resultat genom den här metoden.

Sång 71 och avslutande bön.

Veckan som börjar 24 april

Sång 137

10 min.: Pålysningar. Meddela församlingens närvarosiffra för Åminnelsen. Låt åhörarna återge kommentarer från dem som var med för första gången.

17 min.: Hjälp de nya att komma till mötena. Ett tal grundat på material i ”Kunskapsboken”, sidorna 162 och 163, paragraferna 5–8. Det är mycket viktigt att de nya som studerat en tid börjar komma till mötena. Men detta kan vara en utmaning. Vad kan man göra för att motivera dem? De som leder bibelstudier bör ta sig tid att tillsammans med dem de studerar med gå igenom det här avsnittet i ”Kunskapsboken” och sedan göra upp konkreta planer för att hjälpa dem att förena sig med oss i sann tillbedjan.

18 min.: ”Är du en regelbunden förkunnare av Guds kungarike?” Tal och genomgång med åhörarna som leds av sekreteraren. Klargör varför vi rapporterar vår verksamhet i tjänsten på fältet. (Se boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 106–108.) Berätta om några av de problem som uppstår när vi inte lämnar in våra rapporter i rätt tid. Låt några av åhörarna berätta hur de försäkrar sig om att rapportera i tid. Visa hur församlingsbokstudieledarna kan vara till hjälp. Betona, med tanke på att det är endast ett veckoslut kvar i april, vikten av att var och en tar del i tjänsten och rapporterar verksamheten i slutet av månaden.

Sång 200 och avslutande bön.

Veckan som börjar 1 maj

Sång 213

10 min.: Pålysningar. Påminn alla om att lämna in sina rapporter om tjänst på fältet för april. Församlingsbokstudieledarna bör höra efter med dem som hör till gruppen, så att sekreteraren kan räkna samman alla rapporter före den 6 maj. Gå igenom Frågelådan och gör tillämpningar på den egna församlingen.

20 min.: ”Sjukhuskommittéer till vår hjälp”. Tal av en äldste med vissa inslag av frågor.

15 min.: ”Se till att du verkligen går tillbaka!” Genomgång tillsammans med åhörarna. Nämn olika orsaker till att vi ibland missar att göra återbesök. Förklara varför det är viktigt att vi gör noggranna anteckningar och att vi är villiga att gå tillbaka. Föreslå att vi avsätter någon tid varje vecka för återbesök. Påminn om vad som står i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 88 och 89. Berätta erfarenheten som finns i ”Årsboken” för 1995, sidan 45. — 1 Kor. 3:6, 7.

Sång 68 och avslutande bön.

April — en tid att vara nitisk i fråga om förträffliga gärningar!

¹ När en orkan närmar sig ett bebott område, blir det angeläget att varna människor för den överhängande faran. Ju närmare orkanen kommer, desto starkare måste varningarna vara. Varför det? Därför att liv står på spel! Somliga kanske inte har hört tidigare varningar. Andra kanske hörde dem, men underlät att vidta åtgärder. Detsamma gäller Guds varning, som vi har fått i uppdrag att förkunna innan hans rättfärdiga vredes ”stormvind” sveper bort alla spår av denna onda värld. (Ords. 10:25) Miljarder människors eviga liv står på spel! Varningen måste ljuda. Vi måste vara ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”. — Tit. 2:11–14.

² I årtionden har Jehovas tjänare motiverats att vara särskilt nitiska i tjänsten vid tiden för Åminnelsen. På våren 1939 gav den engelska moderupplagan av Informationer, föregångaren till Tjänsten för Guds kungarike, följande uppmuntran: ”Eftersom våren är i antågande och med den vackert väder, bör vi förvänta att timmarna i tjänsten på fältet skall fördubblas av . . . [församlings]förkunnarna och att pionjärernas tid skall öka avsevärt. April är en månad med fem söndagar. Den har också fem lördagar. Låt varje lördag och söndag under april bli . . . ett tillfälle för särskild förkunnarverksamhet.” Bröderna för 60 år sedan fick verkligen en utmanande uppgift! Detta år, precis som år 1939, har april fem hela veckoslut. Vilka planer har du för denna månad? Vilka noteringar för april 2000 har du gjort i din almanacka? Planera att ha en meningsfull andel i förträffliga gärningar tillsammans med Jehovas folk under denna speciella månad av ökad andlig verksamhet.

³ Det vi hoppas uträtta: Den viktigaste dagen under år 2000 infaller denna månad. Det är den 19 april — årsdagen av Jesu död. Låt oss göra en särskild ansträngning att inbjuda så många som möjligt till Åminnelsen. Som det föreslogs förra månaden, bör vi göra en lista över dem som kan tänkas vilja vara med vid Åminnelsen och se till att ingen förbises. Inbjud overksamma förkunnare, dem du leder ett bibelstudium med eller gör återbesök hos, dem som tidigare har studerat, arbetskamrater, skolkamrater, grannar, släktingar och andra bekanta. Har alla dessa möjlighet att själva ta sig till Rikets sal? Kan du i annat fall kärleksfullt bistå dem? På kvällen för Åminnelsen har vi alla privilegiet att få dem som kommer att känna sig välkomna. Efter Åminnelsen kan vi ge sådana intresserade personer ytterligare andligt bistånd.

⁴ När vi är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar” under dagarna före och efter Åminnelsen, visar vi på ett utmärkt sätt Jehova att vi verkligen uppskattar allt som han har gjort för oss. Eftersom dagarna blir ljusare och det blir varmare, kommer många av oss att kunna öka våra ansträngningar i evangeliseringsverksamheten. Om du är hjälppionjär, bör du göra ditt bästa för att använda 50 timmar eller mer i tjänsten. (Matt. 5:37) Håll dig till det schema du utarbetade i början av månaden. (Pred. 3:1; 1 Kor. 14:40) Må vi andra göra vad vi kan för att hjälpa pionjärerna genom att uppmuntra dem och arbeta med dem i tjänsten på fältet. (Jämför 2 Kungaboken 10:15, 16.) Om vi sår nitiskt under april, kan vi räkna med stor glädje och Jehovas välsignelse. (Mal. 3:10) Detta kanske kan leda till att vi kan bli kontinuerliga hjälppionjärer eller reguljära pionjärer. Må den andliga kraft som vi vinner i april vara verksam under påföljande månader, medan vi fortsätter att vara regelbundna förkunnare av Guds kungarike.

⁵ Utan tvivel kommer tusentals bland Jehovas folk att sätta i gång fler bibelstudier. Skulle du vilja sätta i gång ett bibelstudium? Be uttryckligen till Gud om ett studium och arbeta i enlighet med dina böner. Du kan vara förvissad om att Jehova uppskattar dina ödmjuka anhållanden om hjälp att finna en uppriktig människa att undervisa. — 1 Joh. 3:22.

⁶ Här är en inledning som med framgång har använts i tjänsten för att inleda samtal. Du börjar med att fråga: ”Tror du att allt våld bland ungdomar beror på att föräldrarna inte ger tillräckligt med fostran?” Ge tillfälle till svar. Om personen menar att orsaken till våldet bland ungdomar är att ”föräldrarna inte ger tillräckligt med fostran”, läs då 2 Timoteus 3:1–3 och framhåll de drag som tydligtvis bidrar till detta problem. Slå sedan upp lektion 8 i broschyren Vad kräver Gud av oss?, läs paragraf 5 och fortsätt samtalet. Om du avtalar om att få komma tillbaka, kan du vara på god väg att få ett regelbundet bibelstudium med personen. När du sedan besöker honom igen, fråga då om han känner någon annan som kanske skulle vara intresserad av att höra vad han får lära sig.

⁷ Ett annat sätt att vara ”nitisk i fråga om förträffliga gärningar” under april är att ta del i olika tjänstegrenar. Har du funderat på att vittna i en park eller på en parkeringsplats? Vid en busshållplats eller en järnvägs- eller tunnelbanestation? Eller skulle du vilja prova på telefonvittnande, gatuvittnande eller förkunnande på affärsdistrikt? Varför inte omsätta dessa funderingar i handling under april? Jehova kommer att hjälpa dig att uppbjuda den dristighet som behövs. (Apg. 4:31; 1 Thess. 2:2b) Du kanske kan avtala om att samarbeta med en pionjär eller förkunnare som har erfarenhet av dessa tjänstegrenar.

⁸ De som önskar öka sin andel i predikoverket bör ta del i informellt vittnande. Oftast är allt som behövs att man inleder ett vänligt samtal med någon. Tala helt enkelt om något gemensamt intresse, kanhända genom att använda det tillvägagångssätt som framhölls i paragraf 6. Försök att göra gott bruk också av korta stunder som annars skulle gå förlorade. Vi kastar inte bort 50-öringar bara för att de inte är hela kronor. Varför inte använda kanske fem, tio eller femton minuter till att vittna informellt?

⁹ Tid för eftertanke: Tänk tillbaka på de kraftfulla tankar som kom fram i dramat vid förra årets områdessammankomst ”Guds profetiska ord”. Dramat, som hade titeln ”Vi uppskattar vårt andliga arv”, fick oss att noga tänka över kontrasten mellan Jakob och Esau. Esau sade att han, precis som Jakob, hade intresse för andliga ting, men Esau visade inte det i sina handlingar. (1 Mos. 25:29–34) Vilken kraftfull varning för oss! Låt oss, precis som Jakob, vara redo att kämpa, till och med mycket hårt, för att få Jehovas välsignelse. (1 Mos. 32:24–29) Varför inte använda april och alla månader som därpå följer till att förnya vårt nit och aldrig ta vårt underbara andliga arv för givet?

¹⁰ ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den hastar mycket.” (Sef. 1:14) De goda nyheterna om Guds kungarike måste utbasuneras. Liv står på spel! Må denna månad visa sig vara särskilt välsignad för alla som tillhör Jehovas folk medan vi samfällt visar att vi är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”.

[Ruta på sidan 4]

Påminnelser inför Åminnelsen

Högtidlighållandet av Åminnelsen infaller onsdagen den 19 april. De äldste behöver uppmärksamma följande:

◼ Se till att tiden för mötet är satt så att emblemen inte bjuds ut förrän efter solnedgången.

◼ Alla, inbegripet talaren, bör informeras om exakt tid och plats för högtidlighållandet.

◼ Rätt sorts bröd och vin bör skaffas fram och göras i ordning. — Se Vakttornet för 15 februari 1985, sidan 19.

◼ Fat, glas och ett lämpligt bord och bordduk skall tas med till lokalen och finnas på plats i förväg.

◼ Rikets sal, eller annan möteslokal som används, bör vara omsorgsfullt städad i tid.

◼ Ordningsmän och bröder som bjuder omkring emblemen skall utses och i förväg instrueras om vad som är deras uppgifter och hur de skall gå till väga.

◼ Anordningar bör göras för att servera emblemen till dem av de smorda som kanske är sängliggande och ur stånd att närvara.

◼ När mer än en församling använder samma Rikets sal, bör församlingarna samarbeta väl för att undvika onödig trängsel i foajén, vid ingången, på gatan eller på parkeringen.