Blodfri kirurgi — Dess fördelar vinner erkännande

ÅR 1996 gav en engelsk sammanslutning av kirurger (Royal College of Surgeons of England) ut en broschyr med titeln Code of Practice for the Surgical Management of Jehovah’s Witnesses. I denna broschyr skriver läkarna: ”Riskerna med blodtransfusion gör det önskvärt att överväga alternativa åtgärder närhelst så är möjligt.”

Tidskriften AHA NEWS, som ges ut av American Hospital Association, tog också upp varför fördelarna med blodfri kirurgi har vunnit erkännande. ”Vad som började på grund av en religiös trosuppfattning har utvecklats till medicinska preferenser och avancerad teknik”, konstaterade tidskriften. ”Blodfri medicinsk behandling och kirurgi, till viss del föranledd av Jehovas vittnens läror, avancerar långt utöver behoven för en andlig organisation till operationssalar över hela landet.”

Orsaken till att många läkare understöder blodfri kirurgi behandlades i 1997 års höstnummer av en bilaga till tidskriften Time. ”Rädslan för aids är bara en av orsakerna”, sades det i artikeln. Artikeln rapporterade särskilt om verksamheten vid Englewood Hospital’s New Jersey Institute for the Advancement of Bloodless Medicine and Surgery (ett institut för främjande av blodfri medicinsk behandling och kirurgi).

Time konstaterade: ”Institutet är det främsta bland mer än 50 sjukhus i USA som nu praktiserar blodfri kirurgi. Utan att använda något donerat blod alls utför de en mängd olika kirurgiska ingrepp, som i normala fall inbegriper blodtransfusion, med hjälp av metoder som dramatiskt reducerar, eller praktiskt taget eliminerar, blodförlusten.”

Effektivt och säkert

I inledningen till artikeln i Time kunde man läsa vad Henry Jackson varit med om. Han hade drabbats av en stor inre blödning och förlorade 90 procent av sitt blod. Hemoglobinvärdet sjönk till 17 gram per liter blod — ett livshotande tillstånd. Jackson fördes till Englewood Hospital från ett annat sjukhus i New Jersey, som inte ville ge honom vård utan att använda blodtransfusion.

Vid Englewood fick Jackson, under ledning av dr Aryeh Shander, ”höga doser av järn och vitaminer plus ’kraftiga doser’ av ett blodbildande ämne, syntetiskt erytropoietin, som stimulerar benmärgen att producera röda blodkroppar. Dessutom gav man infusionsvätskor för att stimulera cirkulationen av den lilla blodmängd som fanns kvar.”

Time uppger att några dagar senare ”ringde man från det första sjukhuset för att fråga om Jackson var död. Utan att dölja sin triumf sade Shander: ’Han lever, och inte nog med det. Han mår bra och är klar att skrivas ut, och snart är han i gång i sitt vanliga arbete.’”

I en TV-intervju den 28 november 1997 förklarade dr Edwin Deitch, som är medicinskt ansvarig för det blodfria programmet vid University Hospital i Newark i New Jersey, hur forskningen i blodfri kirurgi utvecklades: ”Jehovas vittnen ... gjorde stora ansträngningar för att finna läkare som var villiga att operera utan blod. Några av dessa studier visade att de klarade sig bättre än väntat jämfört med patienter som fick blod.”

Doktor Deitch tillägger: ”Blod kan försvaga immunförsvaret och orsaka problem med postoperativa infektioner, och det kan öka risken för återfall i cancer. Blod har alltså visat sig ha många nackdelar, även om det varit till nytta i vissa situationer.” Beträffande blodfri kirurgi sade dr Deitch: ”Behandlingsresultatet för patienten förbättras påtagligt tack vare färre komplikationer, och det kostar mindre. Därför är blodfri kirurgi verkligen en vinnare under alla förhållanden.”

I Time hette det därför att ”fler och fler patienter kräver säkrare och mer effektiva behandlingsalternativ än blodtransfusioner”. Tidskriften konstaterade vidare: ”Enligt somliga beräkningar är 25% av blodtransfusionerna i USA onödiga. Det finns också indikationer på att patienter inte tolererar så höga hemoglobinvärden som man tidigare trott och att i synnerhet unga människor har en inbyggd blodreserv. ... [Shander] är övertygad om att alternativet att inte ge blod är att föredra för de flesta patienter.”

Blodburen smitta är ett allvarligt hot, men det finns även andra risker. ”Lagrat blod, som har kylts ner och förvarats, har inte samma förmåga att transportera syre som färsktappat blod”, förklarade dr Shander. ”Vi har precis börjat förstå vad det i själva verket är som händer då vi ger en transfusion.”

Guld värd

”Till sist”, konstaterade Time, ”har vi kostnaden: omkring 500 dollar för varje transfusion, plus administrativa utgifter. Det gör att totalsumman uppgår till mellan 1 och 2 miljarder dollar årligen, och det ger mer än tillräcklig motivation för att överväga alternativen.” Den svindlande kostnaden för blodtransfusioner verkar nu vara en viktig orsak till att blodfri kirurgi har blivit så allmänt vedertagen.

Sharon Vernon, chef för centret för blodfri medicinsk behandling och kirurgi vid St. Vincent Charity Hospital i Cleveland i Ohio, sade följande om att behandla patienter utan att använda blod: ”Det görs mer och mer, eftersom läkare har börjat inse att blodfri medicinsk behandling är guld värd i en miljö som kännetecknas av besparingar. Vår erfarenhet har varit att till och med försäkringsbolag som inte brukar samarbeta med oss sänder patienter till oss, eftersom de kan spara pengar på det.”

Det är tydligt att blodfri kirurgi snabbt vinner erkännande inom läkarkåren, och det finns flera orsaker till det.

[Ruta på sidan 11]

Domstolsbeslut på senare tid

Två domstolsbeslut som avkunnades i staten Illinois i USA i november och december 1997 var av stor betydelse. I det första målet tillerkändes Mary Jones, ett Jehovas vittne, ett skadestånd på 1,2 miljoner kronor på grund av att hon år 1993 hade fått en transfusion med två enheter blod, trots att hon klart motsatte sig denna form av behandling. Detta är den största summa som ett Jehovas vittne någonsin fått för känslomässigt lidande till följd av en oönskad blodtransfusion.

Det andra målet gällde det då gravida vittnet Darlene Brown, som blev påtvingad en blodtransfusion med tanke på hennes 34 veckor gamla foster. Den 31 december 1997 förklarade appellationsdomstolen i Illinois sitt beslut med motiveringen att ”en blodtransfusion är en inkräktande medicinsk åtgärd som kränker en rättskapabel vuxens kroppsliga integritet”. Appellationsdomstolen sammanfattade sitt utslag med orden: ”Under den här statens lagar ... kan vi inte ålägga en gravid kvinna någon laglig förpliktelse att samtycka till en integritetskränkande medicinsk åtgärd.”

Den 9 februari 1998 upphävde högsta domstolen i Tokyo ett beslut fattat av en lägre domstol, som gick ut på att en läkare hade handlat rätt när han gav Misae Takeda en blodtransfusion mot hennes vilja under en operation år 1992. Högsta domstolen förklarade att ”patientens rätt att välja behandlingsform skall respekteras. Det var olagligt att ge en blodtransfusion.” Misae Takeda tillerkändes ett skadestånd på 550.000 yen (35.000 kronor).