Ge inte upp i fråga om att göra vad som är gott

”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — GALATERNA 6:9.

1. Vilket uppdrag gav Jesus sina efterföljare?

VILKET gott verk utför inte de kristna som en del av sin tillbedjan! Det är inbegripet i följande tydliga befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) Det var Jesus Kristus själv som gav sina lärjungar i uppdrag att utföra detta världsomfattande undervisningsarbete.

2. a) Varför kan vi säga att arbetet med att göra lärjungar var ett viktigt och gott arbete? b) Vilka syften tjänar arbetet med att göra lärjungar?

² Måste inte uppdraget att göra lärjungar ha varit synnerligen viktigt, eftersom det hörde till det sista Jesus sade till sina lärjungar, innan han for upp till himmelen? Jo, eftersom liv skulle räddas om man fullgjorde det. (1 Timoteus 4:16) Detta gör det till ett gott arbete. Genom predikandet får de som lyssnar till Rikets budskap sund biblisk undervisning, och det varnar också dem som är oemottagliga. (Lukas 10:10, 11) Precis som lydnaden för allt annat som Jesus lärde identifierar de sanna kristna, så gör också utförandet av detta arbete det. — Johannes 8:31.

3. a) Vilket gensvar gav Jesu lärjungar till hans eget exempel och hans egen befallning? b) Vilken inställning byggde Jesus upp hos sina lärjungar?

³ Som den store läraren var Jesus ett utmärkt föredöme för sina efterföljare. Han undervisade offentligt och gjorde lärjungar genom att predika ”de goda nyheterna om riket”. (Matteus 9:35) Likt honom gjorde de nya efterföljarna också lärjungar, eftersom en sann lärjunge är ”en som ansluter sig till och hjälper till med att sprida någon annans lärosatser”. Till en början var deras arbete med att göra lärjungar begränsat till judar och proselyter. Men utförde Jesu efterföljare, trots ogynnsamma reaktioner, hans befallning att gå ”ständigt” och ”utan uppehåll”? Ja, ända till år 36 v.t., då de första hedningarna blev troende, gick de ”till de förlorade fåren av Israels hus”. (Matteus 10:5, 6; Apostlagärningarna 5:42) Det sades att lärjungarna hade ”uppfyllt Jerusalem” med sin ”undervisning”. (Apostlagärningarna 5:28) De gav inte upp sitt goda arbete, upphörde inte med det. De fullgjorde det i stället troget.

”Åkern är världen”

4. Med vilken inställning ägnade Jesu efterföljare sig åt sitt utökade uppdrag?

⁴ Jesus visade att åkern skulle omfatta ”människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19) I en liknelse om sådden av Rikets säd sade han: ”Åkern är världen.” (Matteus 13:38) De kristna skulle således vara Rikets ”vittnen” om honom överallt. De skulle återigen gå ”ständigt”, och denna gång ”till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Aposteln Paulus var ”intensivt upptagen med ordet”, och vi kan vara övertygade om att andra kristna också var det. — Apostlagärningarna 18:5.

5. Hur visade Jesus att han förväntade att hans lärjungar skulle vara intensivt upptagna med att vittna ända till slutet av den nuvarande ordningen?

⁵ Jesus förväntade att de kristna skulle vara intensivt upptagna med att vittna ända fram till slutet av den nuvarande tingens ordning. Detta visas av det Jesus förutsade om den kristna tjänsten och det distrikt den skulle omfatta. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.

6. Hur länge kommer det att predikas om Riket, och hur bör detta påverka vår inställning till predikandet?

⁶ När Jesus befallde sina lärjungar att predika om Riket och göra lärjungar jorden runt, visste han att ett sådant gott arbete en dag skulle komma att nå sin klimax, precis som det gjorde för den judiska åkern. Men det skulle fullgöra sitt syfte. Och ”sedan” skulle, som han sade, ”slutet komma”. Jehovas vittnen fortsätter således ända till slutet att med tillförsikt och glädje utföra det arbete som de har fått. Detta hjälper dem nu att fortsätta med arbetet ända tills det är färdigt.

Hur arbetet skall utföras

7. Vilket tema kännetecknade Jesu och hans lärjungars tjänst?

⁷ Jesus lärde sina första lärjungar hur de skulle utföra sin offentliga tjänst. De gav nitiskt gensvar till hans befallning att ”gå”. När Jesus övade dem för deras arbete med att vittna, sade han: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” (Matteus 10:7) Detta gav deras budskap samma tema om Riket som hade kännetecknat hans tjänst. Det skulle vara goda nyheter för människor med ärligt hjärta. Slutade Jesus, när hans efterföljare väl hade börjat sitt arbete? Nej, verkligen inte, för ”när Jesus nu var färdig med att ge anvisningar åt sina tolv lärjungar, gav han sig av därifrån för att undervisa och predika i deras städer”. — Matteus 11:1.

8. a) Var skulle Rikets förkunnare framföra sitt budskap, och hur? b) Varför är det passande att föra de goda nyheterna till en människas hem? c) Vad är fördelarna med att på lämpligt sätt hälsa på den man besöker?

⁸ Var skulle dessa Rikets förkunnare framföra sitt budskap, och hur skulle de börja? Jesus sade till dem: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det.” (Matteus 10:12) Att man går till en persons hus med de goda nyheterna hedrar den besökte och ger honom tillfälle att bekanta sig med Rikets budskap i sin hemmiljö. De vanliga och accepterade hälsningsformaliteterna är inte bara ett artigt och hänsynsfullt sätt att börja ett samtal på, utan en glad och vänlig hälsning har också den fördelen att den kan förvandla ett objudet besök till ett välkommet. (Jämför Matteus 28:9; Lukas 1:28.) Det svar personen vid dörren ger och hans eller hennes tonfall säger också mycket om hans eller hennes inställning. Detta måste man veta innan man fortsätter, eftersom det gör det lättare att anpassa det man säger till den besöktes behov. — Jämför Apostlagärningarna 22:1, 2; 23:6.

9. Vad visar att inte alla skulle höra på Rikets budskap med uppskattning, och hur skulle lärjungarna reagera mot dem som inte var intresserade av det?

⁹ Jesus lät sina lärjungar veta att inte alla personer på ett distrikt skulle ge gynnsamt gensvar. Han sade: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt.” Om alla skulle ta emot Rikets budskap, skulle det inte finnas någon anledning att använda uttrycket ”utforska”. Hur skulle de reagera mot dem som inte visade något intresse för budskapet? ”Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter” och gå i frid och överlämna åt Jehova att döma om konsekvenserna. — Matteus 10:11, 14.

Situationen i våra dagar

10. Vad har sagts om Jehovas vittnens predikande om Riket?

¹⁰ Jehovas vittnen fullgör troget det kristna uppdraget och täcker jorden med Rikets budskap. Därför skrev A. P. Wisse, en journalist i Nederländerna, följande: ”De skiljer sig från andra människor. Denna skillnad beror delvis på deras nitiska evangeliserande. De betraktar inte den sanna kristendomen som en religion med katedraler eller med församlingsbor, som var och en har sin egen bestämda plats och vars religion inte kräver mycket mer av dem än att lyssna. Till alla som vill lyssna talar de med en frimodighet lik den Paulus hade.” En sådan nitälskan för tjänsten har verkligen välsignats av Jehova Gud.

11, 12. a) Vilka resultat har åstadkommits i tjänsten på senare år? b) Vad händer med tillgången på distrikt att predika på, allteftersom vi tillväxer i antal? c) Vilka frågor ställs?

¹¹ Över 3.000.000 nitiska Rikets förkunnare arbetar nu i 210 länder. Vi ser en fin ökning av nya lärjungar — 1.246.204 har blivit döpta under de sju senaste åren. Det är uppenbart att Jehova välsignar flitig ansträngning. (Jesaja 60:8—10, 22, NW) Ja, i åtminstone 40 länder och öar finns det ett vittne på 300 invånare eller mindre, eller ett på omkring 100 hushåll! På vissa församlingars distrikt i sådana länder som Canada och Guadeloupe är förhållandet ett vittne på 45 eller 50 personer — endast omkring 15 hem eller mindre för varje förkunnare att besöka! Många av dessa distrikt gås igenom varje månad. Också i länder där det är fler invånare per förkunnare går vi igenom vissa stadsområden mycket ofta i vårt arbete med att vittna. I Söul i Sydkorea går man igenom vissa stadsdistrikt var femte dag! Allteftersom vi ökar i antal och allteftersom fler och fler vittnen börjar ägna sig åt pionjär- och hjälppionjärtjänst, kommer vi att besöka våra medmänniskors dörrar allt oftare. Skapar detta problem?

¹² Det måste medges att det finns problem på sina håll, både för Jehovas vittnen och för dem som vi besöker. Och en bidragande orsak till problemen är den växande likgiltigheten hos människor i många länder. Upphör vi långsamt att utföra vårt goda arbete, allteftersom vi tillväxer i antal? Drar vi den slutsatsen att vårt arbete nästan är utfört och att vi redan har ”utforskat” alla som vill ge gensvar och bli lärjungar? Håller du själv på att bli trött eller kanske rentav frustrerad av att besöka samma opåverkbara människor? Vad kan vi göra för att bibehålla vår utmärkta verksamhetsnivå?

Att bevara en rätt inställning

13, 14. a) Hur bör vi betrakta den situation som blir följden av att man ofta arbetar på distrikten? b) Varför avskräcks vi inte av dem som är ”opåverkbara”? c) Hur kan vi följa apostlarnas exempel i fråga om att bemöta dem som förargas över våra besök?

¹³ Lösningen på problemet ligger i huvudsak i vår egen inställning som Jehovas vittnen. Låt oss för det första alltid se på den positiva sidan. Allteftersom vårt arbete håller på att nå sin klimax och antalet förkunnare ökar i förhållande till folkmängden, så måste situationen på många håll bli sådan att man går igenom distrikten oftare. Men är inte detta vad vi har bett om? (2 Tessalonikerna 3:1) Det vi nu ser bör få oss att glädjas, och det bör övertyga oss om att vi är i slutskedet av arbetet med att göra lärjungar! Riket predikas, precis som Jesus förutsade. Och också på platser där människor inte vill ”höra” på våra ”ord” blir de varnade genom vårt predikande om Riket. Kom ihåg att vi, förutom att vi gör lärjungar, också förkunnar de goda nyheterna ”till ett vittnesbörd”. — Matteus 10:14; 24:14.

¹⁴ Allteftersom slutet närmar sig kan man dessutom förvänta att ett växande antal kommer att visa ifrån sig Rikets budskap. Förutsägelserna är tydliga, och både Jesu och Paulus’ erfarenheter försäkrar oss om att det skulle finnas de som var ”opåverkbara” och vars hjärta var ”oemottagligt”. I den här tiden måste vi således se upp, så att vi inte blir opåverkbara eller inte ger något gensvar till vårt uppdrag. Också till dem som är opåverkbara måste vi gå ”om och om igen”. (Jesaja 6:9—11, NW; Matteus 13:14, 15; Ordspråksboken 10:21) Det är sant att det krävs mod att gå ofta till människor som blir förargade över våra besök. Men ingen distriktssituation bör någonsin säga till oss: ”Sluta upp att tala!” Likt apostlarna bör vi i stället be om dristighet att kunna ”fortsätta med att tala” — trots harm eller fientlighet — tills arbetet är utfört. — Apostlagärningarna 4:18—20, 24—31.

15. Vilken uppmuntran ges i Galaterna 6:9, och hur bör detta påverka vår syn på att besöka våra medmänniskor med de goda nyheterna?

¹⁵ Det finns egentligen bara två slags människor på alla våra distrikt — de som för ögonblicket är intresserade och de som inte är det. Vi måste därför fortsätta med arbetet att ”utforska” vilka ”som är förtjänta”. Att göra detta är bland de många förträffliga gärningar som vi som kristna måste utföra för att visa vår kärlek till Jehova och vår lojalitet mot honom. Låt oss därför inte ”ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”. (Galaterna 6:9) Eftersom vi nu är så nära slutet av denna ordning, är detta inte en tid att ge upp eller att tröttna på att besöka våra medmänniskor med de goda nyheterna om Riket. Jehova har ännu inte sagt att arbetet är avslutat.

Varför vi måste ”fortsätta med att tala”

16. a) Bland annat vilka förhållanden kan förändra människors gensvar på ett distrikt? b) Kan du nämna några exempel från orten på förändringar i gensvar?

¹⁶ Vi kommer också att få hjälp att bevara en rätt inställning, om vi kommer ihåg att nitiskt predikande om Riket är ett sätt att visa lojalitet mot Jehova. Dessutom förändras distrikten hela tiden på olika sätt. Människor flyttar, eller också kan deras förhållanden förändras. De kanske inte var intresserade senaste gången vi besökte dem, men situationen kan ha förändrats genom att de har förlorat sitt arbete, någon anförvant har dött, det har inträffat någon viktig förändring i kampen mellan supermakterna eller de har drabbats av en allvarlig sjukdom — dessa eller andra förändringar kan betyda att de kommer att vara mottagliga nästa gång vi besöker dem. Andra, som har fått reda på att en vän eller kär anförvant har blivit ett Jehovas vittne, kanske nu önskar tala med oss för att ta reda på vad det är vi tror som har kunnat åstadkomma en sådan förändring hos deras vän eller släkting.

17. Hur reagerar somliga nu för Rikets budskap? Nämn några exempel från orten.

¹⁷ Kom också ihåg att de som har växt upp på senare år nu har familj, tar livet allvarligt och ställer frågor som endast Guds ord kan besvara. En ung mor inbjöd till exempel två vittnen till sitt hem och sade: ”Som liten flicka kunde jag aldrig förstå varför min mamma avvisade vittnena och sade till dem att hon inte var intresserad, när ni bara ville få tala om bibeln. Då bestämde jag mig för att när jag blev vuxen, hade gift mig och fått mitt eget hem, så skulle jag be Jehovas vittnen komma in och förklara bibeln för mig.”

18. Hur påverkar den föränderliga religiösa scenen det distrikt där vi predikar och undervisar?

¹⁸ I vissa länder har man lagt märke till att somliga människor, som under många år inte har velat tala med oss och som menat att de var ”frälsta”, nu ställer uppriktiga frågor. Varför det? En förändring har skett i deras religiösa tänkande. De säger att de är ganska besvikna och chockade på grund av de avslöjanden som gjorts om hur vissa framstående TV-evangelister, som de en gång litade på, levt omoraliskt, sysslat med politik och slösat med kyrkans pengar. Det kommer antagligen att hända mera sådant, allteftersom tillståndet inom det stora Babylon fortsätter att försämras fram till tiden för dess förintelse. — Uppenbarelseboken 18:1—8.

19, 20. Vad är det som visar att vi inte bör känna oss modfällda inför att gå tillbaka om och om igen till människor som avvisar budskapet?

¹⁹ Vi bör i vilket fall som helst inte bli modfällda, när flertalet människor är oemottagliga. När vi har gått därifrån, fortsätter de antagligen att tänka på oss. I Canada förklarade en kvinna som fick besök av två vittnen rätt bestämt att hon inte var intresserad. Senare började hon tänka på vad de hade sagt och önskade få tag på dem för att få svar på de frågor som väckts i hennes sinne. Hon satte sig i bilen och körde gata upp och gata ner i grannskapet och letade efter dem, men hon kunde inte hitta dem. Gav hon upp? Nej, hon stannade till vid en väns hus och frågade om de hade varit där. Det hade de inte, men vännen sade att det fanns ett vittne på hennes arbetsplats och att hon skulle sammanföra den intresserade kvinnan med det vittnet. Resultatet blev en rad besök i den intresserade personens hem, dit hon inbjöd vänner, grannar, släktingar och arbetskamrater. Ända upp till 15 personer har ibland varit närvarande, och sammanlagt har dessa personer skaffat sig omkring 430 böcker och biblar och 2.015 lösnummer.

²⁰ Många människor uppskattar våra besök. I ett brev till ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor skrev en kvinna: ”Tack för att ni har ingjutit en sådan hängivenhet i hjärtat hos era trosfränder. Tack för att ni kommer på besök ... och delar Herrens kärlek med andra. Denna enkla handling gör så hemskt mycket för andra. ... Och även om somliga kan vara elaka, andra likgiltiga och andra mottagliga, ... så gör det verkligen oerhört gott att ha någon som tittar in och påminner en om andliga ting. Jag tycker att det är bra att vi får tala med varandra om Herren.” I ett annat brev bad den besökte oss att ”inte ge upp hoppet om människor” hur de än behandlade oss. ”Så låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Galaterna 6:9) Detta verk har Jehovas godkännande och välsignelse, och genom att ta del i det bevisar vi vår kärlek till honom och till våra medmänniskor. (Matteus 22:37—39) Låt oss alltså föra verket till fullbordan. — Jämför Filipperna 1:6.

21. a) Var ligger antagligen en del av uppfordran med att gå om igen på distrikt som bearbetas ofta? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

²¹ Vi måste inse att det kanske inte alltid är människorna på distriktet som får det att verka svårt att gå igenom det ofta. Ibland är det vi själva. Har vi negativa tankar, när vi börjar på ett distrikt, och menar att vi känner alla som bor där och vet hur de kommer att reagera? Detta kan påverka vår inställning och antagligen också vårt tonfall och vårt ansiktsuttryck. Använder vi fortfarande samma metoder och uttryck som vi har använt i åratal? Nu, när distriktet förändras, kanske det som en gång hade framgång inte når andra som är ”förtjänta”. Vi kanske behöver en ny syn på vårt arbete och ett nytt sätt att utföra det på. Låt oss därför se vad vi kan göra, så att vi inte ”ger upp”, utan kan få ”skörda” ”i rätt tid”.

Ge ständigt akt på din undervisning

”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 TIMOTEUS 4:16.

1. Varför är det nu inte tid för oss att sakta farten i vårt predikande om Riket?

JEHOVA påskyndar nu insamlandet av fårlika människor. Därför är det verkligen inte nu tid för hans folk att sakta farten i sitt arbete med att predika om Riket och göra lärjungar. (Jesaja 60:8, 22, NW; Matteus 24:14; 28:19, 20) Vi måste handla i samma anda som Gud gör i denna tid. Allteftersom slutet närmar sig, kommer vi att gå tillbaka till våra medmänniskor allt oftare. Ja, ett ökat vittnande av så många fler förkunnare och pionjärer ruskar nu om det världsvida fältet. Och detta glädjande insamlande kommer att öka farten än mer. — Jesaja 60:11; jämför Psalm 126:5, 6.

2. a) Vilken energikälla kan vi enligt Jesaja 40:28—31 utnyttja för att få den styrka vi behöver för att fullborda predikandet om Riket? b) Bland annat varför bör vi nu särskilt ge akt på kvaliteten av vår tjänst?

² I stället för att ge efter för känslan av att vara ”uttröttade” på grund av att vi går igenom något distrikt ofta bör vi inse att det nu är tid för oss att be Jehova om den ”dynamiska energi”, som vi behöver för att fullborda arbetet. (Jesaja 40:28—31, NW; 1 Johannes 5:14) Det är sant att miljoner av den ”stora skaran” av ”andra får” redan har församlats. Men det som en gång var bra, när det gällde att hjälpa människor på vårt distrikt, kanske inte längre är effektivt, när det gäller att hjälpa dem som fortfarande finns kvar. (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16) Därför behöver vi särskilt uppmärksamma kvaliteten på vår tjänst.

3. Vad kan ingjuta ny entusiasm i vår tjänst på fältet?

³ Med förnyad beslutsamhet kan vi inrikta oss på att bli effektivare i vår tjänst. Detta kan ingjuta ny entusiasm i vår tjänst på fältet. Men hur kan vi göra detta? Genom att ”ständigt” ge akt på oss själva och på vår undervisning, och inte bara utföra vår tjänst slentrianmässigt. (1 Timoteus 4:16) Våra läppar måste frambära mer än mekaniska ”lovprisningens offer”. (Hebréerna 13:15) Vi måste vara skickliga i vårt arbete. (Ordspråksboken 22:29, NW) Vi behöver därför skickligt bearbeta vårt distrikt. Här är några sidor av vår tjänst som vi ”ständigt” måste ge akt på.

Hur man utvecklar ”nytt” distrikt

4. Hur kan vi utveckla ”nytt” distrikt på vår egen församlings tilldelade distrikt?

⁴ Låt oss betrakta situationen praktiskt. På många platser finns det inte något nytt eller sällan bearbetat distrikt. Så varför inte utveckla ”nytt” distrikt inom församlingens tilldelade distrikt? Hur då? Jo, när vi ofta besöker människor, kan vi inte uppträda som om vi aldrig hade besökt det hemmet tidigare genom att bara säga det som vi brukar säga vid dörrarna. Om vi gång på gång har gått igenom distriktet, kommer den besökte antagligen ändå att känna igen oss. Boken Resonera med hjälp av Skrifterna har över 40 inledningar, som vi kan använda i vår tjänst. Vi måste förbereda dem väl som något nytt och tilltalande genom att förbinda dem med frågor av lokalt och allmänt intresse. I stället för att inta en ursäktande hållning för att vi kommer på besök så ofta måste vi ha en positiv inställning och göra vårt distrikt ”nytt” med framställningar av god kvalitet. Men kommer detta att hjälpa, om de som vi besöker är fientligt sinnade?

5. a) Hur kan vi få en tidigare fientlig inställning att verka till vår fördel? b) Vad har du funnit vara bra att använda på ditt distrikt? c) Varför är det bra att lyssna och ge uppriktigt beröm?

⁵ Att man känner till den inställning personen man besöker har visat tidigare skulle kunna leda till att man känner sig negativ till att besöka honom igen. Men varför inte låta denna kunskap verka till fördel för dig? Hur då? Kanske genom att först anspela på det förra besöket och därefter bygga på det som sades då. Du kanske kan säga: ”God morgon!” Och om det verkar passande, skulle du kunna tillägga: ”Hur står det till?” Därefter skulle du kanske kunna säga: ”När jag var här förra veckan, sade du att din kyrka sörjer för alla dina andliga behov och att du var en aktiv medlem. Får jag, som en granne som också tar religion på allvar, fråga dig vad din kyrka säger om möjligheten att överleva i denna atomålder?” Låt honom därefter svara dig. Beröm den besökte, när du uppriktigt kan göra detta. Att du lyssnar på honom och berömmer honom kanske kan förändra hans inställning. Ofta kommer människor att låta oss besöka dem igen, om de själva kan få tala en del. Du kommer naturligtvis att vilja anpassa ditt budskap till vad den besökte säger.

6. a) Hur kan vi vänja dem vi besöker vid tanken att de kommer att få besök regelbundet? b) Vilka nyckeluttryck kan hjälpa oss att få framgång? c) Vad fungerar bra på vårt distrikt?

⁶ Genom det du säger kan du få den besökte att vänja sig vid tanken att regelbundet få besök av oss. Försök att säga: ”Hej! Hur står det till i dag? När vi besöker våra grannar just nu talar vi om ...” Eller du kanske kan säga: ”God morgon! Vi gör våra regelbundna veckobesök. Det är trevligt att vara här igen. Dina grannar har tyckt om det nya ämne, som vi talar om den här gången.” Fortsätt sedan. Detta tjänar också till att göra distriktet ”nytt” för dig själv. Själva ordalydelsen kanske kan variera något i olika länder, men detta ger huvudtanken. Varför inte göra det mesta möjliga av situationen?

7. a) Hur förbereder somliga vittnen den de besöker på ett nytt besök när de går? b) Vad fungerar i detta hänseende bra på församlingens distrikt?

⁷ För att förbereda den besökte på nästa besök har somliga vittnen haft framgång med att som avslutning säga: ”Vi ser fram emot att snart få besöka dig igen.” Till dem som först var lite ovilliga att tala med dig kanske du kan säga: ”Jag tyckte att det var trevligt att få tala med dig. Du kom verkligen med några intressanta synpunkter. Det här tog några minuter, men vi talade åtminstone inte om dåliga nyheter, som man kan få höra när som helst. Det här var verkligen välgörande.” Du kommer utan tvivel att utveckla andra lämpliga sätt att tala med dem du besöker. Försök under alla omständigheter att genom positiva yttranden, framställningar av god kvalitet och vänlighet hjälpa människor i allmänhet att inte bli förargade över våra regelbundna besök.

Vittna grundligt

8, 9. Vilka förslag ges för att grundligt leta upp de förtjänta?

⁸ En annan sak som vi kan ge akt på och som kommer att hålla vår entusiasm uppe är grundlighet i fråga om att utforska eller leta upp förtjänta personer. (Apostlagärningarna 8:25; 20:24) Vid veckosluten eller på kvällarna kan till exempel en broder fråga efter mannen i huset om en kvinna eller ett barn skulle komma till dörren. För det mesta har vi antagligen talat med hustrun. Vi kan således börja på nytt med ett hushåll genom att tala med familjeöverhuvudet. Vi kan då anpassa budskapet till honom och exempelvis säga så här: ”Vad tror du kommer att garantera din familj en lycklig framtid?” eller: ”Lägg märke till hur bibeln främjar familjesammanhållning.” Beröm mannen för bra tankar som han kan komma med.

⁹ Ett annat sätt att finna ”nytt” distrikt är att leta reda på andra familjemedlemmar som bor under samma tak — en mormor, en brorson eller en kusin som går i skolan, eller en svägerska som arbetar under veckan. Det har också visat sig praktiskt att lägga märke till hur många brevlådor eller dylikt det finns vid ett hus. Dessa kan antyda att människor har rustat upp en källare, en vind eller något annat utrymme för att hyra ut. Försök att kontakta dem som hyr — studerande, ensamstående arbetare, änkor och andra. Detta bidrar också till att dryga ut tillgängligt distrikt.

10. På vilket annat sätt kan vi dryga ut vårt distrikt från hus till hus, och vad har somliga gjort för att kontakta dem som arbetar på natten?

¹⁰ Ännu ett sätt att dryga ut distriktet för arbete från hus till hus är att låta det vila ibland, medan vi tar del i andra grenar av vår tjänst. Och som omväxling kan vi gå igenom distriktet med ett direkt erbjudande om ett kostnadsfritt bibelstudium. Somliga människor, som inte är hemma när vi ringer på, kan påträffas vid sin firma eller arbetsplats. Och att arbeta i affärskvarter kan vara mycket givande. Somliga av dessa människor kan också kontaktas om man utför gatuvittnande vid lämpliga produktiva tillfällen. I Canada har pionjärer fått bra resultat genom att sent på kvällen besöka anställda vid hotell och nattöppna bensinstationer och affärer, där portierer och expediter vanligtvis inte har så mycket att göra vid den tiden på dygnet och ofta uppskattar att få något att läsa. Framför allt systrar bör naturligtvis undvika vissa kvarter sent på kvällen.

11. a) Vad gör somliga vittnen, när många är borta vid det första besöket? b) Vilken verkan kan flit i fråga om att besöka personer som inte har varit hemma ha på vårt distrikt, och vilka resultat kan detta få?

¹¹ Hur är det då med dem som inte är hemma, när vi gör vårt besök? Här måste vi också vara grundliga. Somliga vittnen använder sina väl förda anteckningar från hus till hus direkt efter det de avslutat arbetet från dörr till dörr och går tillbaka till de ställen, där människor inte var hemma tidigare på dagen. Ofta har dessa personer nu återvänt hem, eller också är personer som arbetar nattskift nu vakna. I många områden är 50 procent eller mer inte hemma under dagen. Vi kan således i själva verket fördubbla det distriktet genom att vid olika tider besöka dessa hem, tills vi finner någon hemma. Pionjärer och andra erfarna förkunnare håller med om att man ofta får bättre resultat, när man flitigt besöker de hem där man tidigare inte har träffat någon hemma än man får när man först går igenom distriktet. Om vi ger akt på denna sida av vår tjänst kommer vi antagligen att få skörda många välsignelser. — Ordspråksboken 10:22.

De som klagar

12. Hur bör vi reagera, när människor klagar över att vi besöker dem för ofta? Varför det?

¹² Vad kan man då säga till de människor som klagar över att vi kommer alltför ofta? Vi måste framför allt visa förståelse. (Matteus 7:12) För dem verkar det som om vi har kommit tillbaka rätt snart. Men det är bra att komma ihåg att människor redan för flera år sedan sade att vi var där i förra veckan, när vi visste att det var sex månader eller mer sedan vi var där sist. Dessutom kan täta besök väcka intresse. På Guadeloupe sprang en man efter ett vittne för att säga: ”Jag har iakttagit dig i flera veckor nu. Vanligtvis lyssnar jag inte på vittnena, men jag måste få veta varför du besöker människor så ofta!” Ett nytt bibelstudium blev följden.

13, 14. Vad säger vissa av våra medtroende, när den besökte klagar?

¹³ För personer som klagar har somliga bröder vänligt talat om exakt datum för föregående besök, och sedan har de erbjudit de senaste numren av tidskrifterna och förklarat att det är andra artiklar i de här numren än i dem vi erbjöd förra gången. Vi kanske kan resonera med de här personerna och säga att de kanske har fått många tidningar och tidskrifter sedan vi sist besökte dem, men att dessa inte alltid har innehållit så goda nyheter. Vi kan förklara att vi kommer med goda nyheter och att våra besök inte är långa. Men om den person som vi besöker har alltför bråttom, skulle vi kunna säga: ”Om detta inte är den lämpligaste tidpunkten att tala med dig, så kan jag besöka dig när vi kommer hit igen om en vecka eller så.”

¹⁴ Vad annat kan man säga? Detta beror på den besöktes inställning och den vanliga artighet som förväntas där vi bor. Så här förklarar en syster i Japan våra täta besök: ”TV-nyheterna rapporterar om och om igen om en tyfons framfart och upprepar upplysningarna ofta till gagn för dem som kanske har missat tidigare sändningar. Detta gör man därför att det gäller liv. Allteftersom stormen närmar sig kommer rapporterna allt tätare. Allteftersom Harmageddons storm närmar sig, måste därför varningsbudskapet förkunnas så ofta som möjligt för att rädda liv.” Vi måste naturligtvis säga sådana saker vänligt och uppriktigt i hopp om att nå åhörarens hjärta.

Att bemöta likgiltighetens utmaning

15. a) Vad kan bli en växande utmaning, när vi går igenom vårt distrikt ofta? b) Varför är somliga människor likgiltiga?

¹⁵ Allteftersom våra besök kommer allt tätare, blir den likgiltighet vi ofta möter en allt större utmaning. Men när vi granskar några av likgiltighetens orsaker, kan det vara till uppmuntran för oss att se att det fortfarande kan vara möjligt att nå hjärtat hos somliga av dessa människor. Deras likgiltighet kan avspegla den besvikelse och hopplöshet de känner. De kanske tycker att det inte finns någon väg ut ur den nuvarande världssituationen och menar att de bara vill leva sitt liv ut så gott de kan. Andra är chockerade därför att somliga religiösa ledare blir inblandade i politik, gör sig skyldiga till omoraliskhet eller underlåter att inta en fast hållning mot sexuell omoraliskhet. Dessa människor är således besvikna och lever endast för nuet.

16. Hur kan man nå hjärtat på en likgiltig person?

¹⁶ Vi vet att de första kristna förkunnarna framgångsrikt bemötte samma inställning, eftersom somliga människor då sade: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” (1 Korintierna 15:32) Vi vet alltså att vi har just det som dessa människor behöver få höra. Men hur kan vi nå deras hjärta? Ett sätt är att för tillfället stoppa undan vår bibliska litteratur och låta dem se att vi gör detta. Därefter kan vi ställa dem sådana väl genomtänkta frågor som dessa: ”Tror du att det finns någon lösning på de nuvarande problemen? Kan det vara så att flertalet människor helt enkelt inte har funnit lösningarna ännu? Tycker du att vi bör vara positiva och fortsätta att söka?” Till andra kan vi säga: ”Du håller säkert med om att det är bättre att leva med ett hopp än utan några förhoppningar om något bättre. Vad hoppas du att få se?” Vi kanske kan fråga: ”Vad tror du själv är det största hindret för världsendräkt och fred?” Ytterligare andra kan man fråga: ”Tror du att alla religioner är sådana som du har beskrivit?” Sådana frågor kommer många gånger att få den besökte att uttrycka sin uppfattning. Men se till att lyssna, när de svarar. Ja, låt dem få utgjuta sitt hjärta för dig. Många av dem ”suckar och jämrar sig över alla de avskyvärda ting som bedrivs”. — Hesekiel 9:4, NW.

17. Hur kan vår litteratur användas för att nå somliga, som först hävdar att de inte är intresserade?

¹⁷ Ett annat sätt att ta itu med likgiltigheten är att lägga märke till någon synpunkt eller invändning som den besökte framför och så komma tillbaka med någon tidskrift eller någon annan av Vakttornets publikationer som behandlar just det ämnet. Till en början kanske det rentav kan vara ett icke-religiöst ämne, till exempel en artikel om plötslig spädbarnsdöd eller skogsdöden. Förklara att du tänkte på det som personen var intresserad av och påminde dig den här artikeln. Påpeka sedan huvudtankarna i stoffet. En kvinna som just hade tackat nej till vår litteratur skaffade en tidskrift bara några sekunder senare. Varför det? Därför att vittnet frågade om kvinnan kände till att det gjordes 55 miljoner aborter årligen. Chockerad över att få höra detta bad hon att få skaffa den tidskrift som innehöll dessa upplysningar.

Att se det fullbordas

18, 19. a) Vilka ytterligare saker bör vi ge akt på, när vi utför vår tjänst? b) Vilka förutfattade meningar har vissa människor om oss och vår tro, och hur kan vi svara dem?

¹⁸ Vi måste framför allt ha tålamod med människor. Tala sakta och med värme. Visa kärlek och omtänksamhet. (Galaterna 5:22, 23) Innan du går till nästa dörr, bör du tänka över det som hände vid den senaste dörren för att se var det är möjligt att göra förbättringar. Var förstående, eftersom många människor har felaktiga uppfattningar om Jehovas vittnen. De kanske säger: ”Ni drar er undan politik och medborgerliga skyldigheter.” ”Ni vägrar militärtjänst.” Eller: ”Ni upplöser familjer.” Men denna inställning liknar den som världen hade till våra medtroende under det första århundradet. Visa personen i fråga detta och använd kanske citat under rubriken ”Neutralitet” i Resoneraboken.

¹⁹ Så här skrev historikern Will Durant angående de första kristna: ”För den kristne var hans religion något skilt från och överlägset det politiska samhället; hans förnämsta undersåtliga tro och lydnad tillhörde inte kejsaren, utan Kristus. ... Den kristnes avskildhet från jordiska angelägenheter verkade för hedningen som en flykt från medborgerliga skyldigheter, ett försvagande av den nationella tågan och viljan. Tertullianus gav de kristna rådet att vägra militärtjänst; ... de kristna uppmanades av sina ledare att undvika icke-kristna, att sky deras festspel som barbariska och deras teatrar som oanständighetens bordeller. ... Kristendomen blev [när den omvände människor] anklagad för att upplösa familjen — Caesar and Christ, sidan 647.

20, 21. a) Vad önskar vi vara förvissade om, när människor inte ger något gensvar? b) Varför bör vi ”inte ge upp”, utan fortsätta vårt goda arbete med att predika om Riket?

²⁰ Somliga människor kommer inte att lyssna, vad vi än säger. Men orsaken till detta bör vara att de förkastar Rikets budskap och inte att vi brister i fråga om att ha framställningar av god kvalitet i vår tjänst. (Lukas 10:8—11; Apostlagärningarna 17:32; Hesekiel 3:17—19) Vi bör med Guds hjälp göra vårt bästa, och Jehova kommer att föra verket till dess fullbordan. — Jämför Filipperna 1:6.

²¹ Fortsätt därför med fullständig tillförsikt att ha ”rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren”. (1 Korintierna 15:58) ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Timoteus 4:16) Och låt oss framför allt ”inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”. — Galaterna 6:9.