Varför är det så viktigt att predika från hus till hus nu?

”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” (APG. 5:42)

1, 2. a)  Vilken predikometod är Jehovas vittnen kända för? b) Vad skall vi behandla i den här artikeln?

DET är en vanlig syn i nästan alla länder på jorden. Två välklädda personer går fram till ett hus för att helt kort tala med den som bor där om vad Bibeln säger om Guds kungarike. Om han är intresserad av budskapet kanske de ger honom bibelförklarande litteratur och erbjuder sig att studera Bibeln med honom. Sedan fortsätter de till nästa hus. Om du tar del i det här arbetet har du förmodligen lagt märke till att människor ofta förstår att du är ett Jehovas vittne innan du ens har sagt något. Ja, förkunnartjänsten från hus till hus har blivit vårt varumärke.

² Vi använder olika metoder för att fullgöra Jesu befallning att predika och göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Vi vittnar på torgen, i gathörnen och på andra offentliga platser. (Apg. 17:17) Vi kontaktar många per telefon och genom att skriva brev. Vi talar om Bibelns sanning med dem vi träffar i vår dagliga verksamhet. Vi har också en officiell webbplats, där man kan få upplysningar om Bibeln på över 300 språk.a Alla dessa metoder har gett goda resultat. Men på de flesta håll sprider vi de goda nyheterna främst genom att predika från hus till hus. Var har den här predikometoden sin grund? Hur kom den att bli använd så mycket av Guds folk i vår tid? Och varför är den så viktig nu?

Den apostoliska metoden

3. Vilka anvisningar när det gällde att predika gav Jesus apostlarna, och vad visar det angående hur de skulle predika?

³ Metoden att predika från hus till hus har sin grund i Bibeln. När Jesus sände ut apostlarna för att predika sade han till dem: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är värdig.” Hur skulle de gå till väga när de sökte efter dem som var värdiga? De skulle besöka människor i deras hem. Jesus sade: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är värdigt, då må den frid ni önskar det komma över det.” Skulle de göra de här besöken utan att först ha fått en inbjudan? Lägg märke till vad Jesus vidare sade: ”Varhelst man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter.” (Matt. 10:11–14) De här anvisningarna visar tydligt att apostlarna skulle ta initiativet till att besöka människor i deras hem när de ”gick igenom distriktet från by till by, under det att de förkunnade de goda nyheterna”. (Luk. 9:6)

4. Var i Bibeln nämns uttryckligen arbetet med att predika från hus till hus?

⁴ I Bibeln sägs det uttryckligen att apostlarna predikade från hus till hus. I Apostlagärningarna 5:42 läser vi till exempel om deras verksamhet strax efter det att den kristna församlingen hade bildats år 33: ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” Omkring 20 år senare påminde aposteln Paulus de äldre männen från församlingen i Efesos: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om något som helst av det som var nyttigt eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” Hade Paulus besökt dessa äldste innan de blev troende? Tydligen hade han gjort det, för han undervisade dem bland annat ”om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus”. (Apg. 20:20, 21) I en kommentar till Apostlagärningarna 20:20 sägs det i en biblisk ordbok: ”Det är värt att lägga märke till att denne den störste av alla förkunnare predikade från hus till hus.” (Word Pictures in the New Testament, A. T. Robertson)

En nutida gräshoppssvärm

5. Hur framställs predikoarbetet i Joels profetia?

⁵ Det vittnande som utfördes under det första århundradet var bara en försmak av ett mer omfattande arbete som skulle utföras i våra dagar. Profeten Joel liknar de smorda kristnas predikoarbete vid en förödande insektsplåga, som bland annat innefattar gräshoppor. (Joel 1:4) Gräshopporna rycker framåt likt en här och tar sig över hinder, tränger in i husen och förtär allt som kommer i deras väg. (Läs Joel 2:2, 7–9.) Vilken livfull beskrivning av hur Guds folk uthålligt och noggrant utför arbetet med att vittna i vår tid! Den främsta metoden som de smorda kristna och deras följeslagare, de ”andra fåren”, har använt sig av i uppfyllelse av den här profetian är tjänsten från hus till hus. (Joh. 10:16) Hur kom vi Jehovas vittnen att börja tillämpa den här apostoliska metoden?

6. Vilken uppmuntran till att vittna från hus till hus gavs 1922, men hur reagerade somliga?

⁶ Från och med 1919 har det betonats att varje enskild kristen har ansvaret att ta del i arbetet med att vittna. I en artikel i Vakt-Tornet för 15 oktober 1922 med rubriken ”Vikten af att tjäna” påmindes de smorda kristna om hur viktigt det är att aktivt ta del ”i verket att sätta det tryckta budskapet i folkets händer, talande med dem vid deras dörrar och vittnande om att himmelriket är nära”. Detaljerade framställningar för tjänsten på fältet fanns i Bulletin (nu Tjänsten för Guds kungarike). Trots detta var det till att börja med bara ett litet antal som verkligen predikade från hus till hus. En del höll sig tillbaka. De kom med olika invändningar, men det egentliga problemet var att somliga tyckte att det var under deras värdighet att predika från hus till hus. När det lades större tonvikt på tjänsten på fältet, var det många av dem som undan för undan drog sig bort från Jehovas organisation.

7. Vad blev uppenbart på 1950-talet?

⁷ Under de följande årtiondena började fler och fler ta del i predikoarbetet. Men det visade sig att förkunnarna behövde få ytterligare övning i tjänsten från hus till hus. Ta förhållandet i USA som exempel. I början av 1950-talet nöjde sig 28 procent av vittnena i det landet med att dela ut löpsedlar eller stå på gatan med tidskrifterna. Mer än 40 procent tog inte regelbundet del i tjänsten på fältet, och det kunde gå flera månader utan att de över huvud taget vittnade. Vad skulle kunna göras för att hjälpa alla överlämnade kristna att predika från hus till hus?

8, 9. Vilket övningsprogram sattes i gång 1953, och vad har resultatet blivit?

⁸ Tjänsten från hus till hus fick särskild uppmärksamhet vid en internationell sammankomst i New York 1953. Broder Nathan H. Knorr förklarade att den viktigaste uppgiften för alla kristna tillsyningsmän bör vara att hjälpa varje enskild förkunnare att bli regelbunden i tjänsten från hus till hus. Han sade: ”Alla bör kunna predika de goda nyheterna från hus till hus.” Ett världsomfattande övningsprogram sattes i gång för att det målet skulle uppnås. De som ännu inte tog del i arbetet med att predika från hus till hus övades i hur man skulle kontakta människor i deras hem, samtala med dem om Bibeln och besvara deras frågor.

⁹ Det här övningsprogrammet fick ett enastående resultat. Inom tio år hade antalet förkunnare i hela världen ökat med 100 procent, antalet återbesök med 126 procent och antalet bibelstudier med 150 procent. Nu finns det nästan sju miljoner som predikar de goda nyheterna i hela världen. Denna fantastiska tillväxt är ett av bevisen för att Jehova välsignar sitt folks ansträngningar i tjänsten från hus till hus. (Jes. 60:22)

Människor märks för att överleva

10, 11. a)  Vilken syn fick Hesekiel, enligt vad som beskrivs i Hesekiel, kapitel 9? b) Hur uppfylls den här synen i våra dagar?

¹⁰ Hur viktig tjänsten från hus till hus är framgår av en syn som profeten Hesekiel fick. I den här synen ser Hesekiel sex män med vapen i händerna och en sjunde man som är klädd i linnekläder och har en sekreterares bläckhorn vid höften. Den sjunde mannen får befallningen att ”gå mitt igenom staden” och sätta ”ett märke på pannan på dem som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt”. När arbetet med att sätta ett märke på pannan är färdigt får de sex männen med vapen befallningen att döda alla som inte har märket. (Läs Hesekiel 9:1–6.)

¹¹ Vi förstår att mannen ”som var klädd i linnekläder” representerar kvarlevan av de smorda kristna. Genom arbetet med att predika och göra lärjungar sätter den smorda klassen ett symboliskt märke på dem som blir en del av Kristi ”andra får”. (Joh. 10:16) Vad är märket för något? Det är beviset för att dessa får är överlämnade, döpta lärjungar till Jesus Kristus och att de har tagit på sig den Kristuslika nya personligheten, något som är lika tydligt som om de hade haft ett märke på pannan. (Ef. 4:20–24) Dessa fårlika blir en hjord tillsammans med de smorda kristna och bistår dem i deras viktiga arbete med att sätta ett märke på ytterligare andra. (Upp. 22:17)

12. Hur visar Hesekiels syn av arbetet med att sätta ett märke på pannan att det är viktigt att vi fortsätter att söka efter fårlika människor?

¹² Hesekiels syn visar på ett av skälen till att vårt arbete med att söka efter dem som ”suckar och stönar” är så viktigt. Liv står på spel. Jehovas himmelska avrättningsstyrkor, förebildade av de sex männen med vapen, kommer snart att tillintetgöra dem som inte har det symboliska märket. Angående den kommande domen skrev aposteln Paulus att Herren Jesus, åtföljd av sina ”mäktiga änglar”, skall låta ”hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. (2 Thess. 1:7, 8) Lägg märke till att människor kommer att dömas på grundval av hur de ställer sig till de goda nyheterna. Förkunnandet av Guds budskap måste därför fortsätta i oförminskad omfattning ända fram till slutet. (Upp. 14:6, 7) Det här innebär att alla Jehovas överlämnade tjänare har ett stort ansvar. (Läs Hesekiel 3:17–19.)

13. a) Vilket ansvar kände aposteln Paulus, och varför det? b) Vilket ansvar känner du mot dem som bor på ditt distrikt?

¹³ Aposteln Paulus kände att han hade ett personligt ansvar att tala med andra om de goda nyheterna. Han skrev: ”Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld: därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.” (Rom. 1:14, 15) Av tacksamhet för den barmhärtighet som hade visats honom kände han det som ett tvång att försöka hjälpa andra att få del av Guds oförtjänta omtanke, alldeles som han själv hade fått del av den. (1 Tim. 1:12–16) Det var som om han hade en skuld till var och en han mötte, en skuld som endast kunde betalas genom att han talade med dem om de goda nyheterna. Känner du att du står i en sådan skuld till dem som bor på ditt distrikt? (Läs Apostlagärningarna 20:26, 27.)

14. Vad är det främsta skälet till att vi predikar offentligt och från hus till hus?

¹⁴ Även om det är viktigt att människors liv bevaras, finns det ett ännu starkare skäl till att vi predikar från hus till hus. I profetian i Malaki 1:11 säger Jehova: ”Från solens uppgång ända till dess nedgång skall mitt namn vara stort bland nationerna, och ... [man skall] frambära en gåva åt mitt namn, ja en ren gåva; ty mitt namn skall vara stort bland nationerna.” I uppfyllelse av den här profetian prisar Jehovas överlämnade tjänare offentligt hans namn över hela jorden när de ödmjukt fullgör sin tjänst. (Ps. 109:30; Matt. 24:14) Det främsta skälet till att vi predikar offentligt och från hus till hus är att vi vill frambära ”ett lovprisningens offer” till Jehova. (Hebr. 13:15)

Avgörande händelser ligger framför oss

15. a) Hur ökade israeliterna sin aktivitet när de marscherade runt Jeriko på sjunde dagen? b) Vad visar det när det gäller predikoarbetet?

¹⁵ Vilken upptrappning kan vi räkna med när det gäller predikoarbetet? Belägringen av Jeriko, som omtalas i Josuas bok, ger oss en uppfattning om det. Vi minns kanske att israeliterna, strax innan Gud förstörde Jeriko, fick anvisningar om att marschera runt staden en gång om dagen i sex dagar. Men på sjunde dagen skulle deras aktivitet öka märkbart. Jehova sade till Josua: ”På sjunde dagen skall ni marschera runt staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. Och när de låter bagghornet ljuda, ... skall allt folket höja ett väldigt härskri; och stadens mur skall störta samman.” (Jos. 6:2–5) Det är möjligt att vårt arbete med att predika på liknande sätt kommer att intensifieras. När den nuvarande världsordningen tillintetgörs kommer vi utan tvivel att ha sett det största vittnesbördet om Guds namn och kungarike i hela mänsklighetens historia.

16, 17. a) Vad kommer att ha åstadkommits innan den ”stora vedermödan” är över? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁶ Den tid kan mycket väl komma när det budskap vi förkunnar är likt ”ett väldigt härskri”. I Uppenbarelseboken liknas kraftfulla domsbudskap vid ”stort hagel, med varje sten omkring en talent tung”.b Och i Uppenbarelseboken 16:21 sägs det: ”Hemsökelsen var ovanligt stor.” Vilken betydelse tjänsten från hus till hus kommer att ha i slutfasen av förkunnandet av Guds domsbudskap återstår att se. Men vi kan vara övertygade om att Jehovas namn, innan den ”stora vedermödan” är över, kommer att ha gjorts känt i större omfattning än någonsin tidigare i människans historia. (Upp. 7:14; Hes. 38:23)

¹⁷ Låt oss, medan vi väntar på de avgörande händelser som ligger framför oss, fortsätta att med iver förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike. Vilka utmaningar ställs vi inför när vi fullgör det här uppdraget i vår tjänst från hus till hus, och hur kan vi klara av dessa utmaningar? Dessa frågor kommer att behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur vi klarar av utmaningarna i tjänsten från hus till hus

”Vi ... tog mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 THESS. 2:2)

1. Vilka utmaningar ställdes Jeremia inför, och hur kunde han klara av dem?

JEREMIA var en människa med känslor lika våra. När Jehova talade om för honom att han skulle få uppdraget att vara en ”profet för nationerna”, utropade han: ”Ack, suveräne Herre Jehova! Se, jag förstår ju inte att tala, för jag är bara en pojke.” Men han förlitade sig ändå på Jehova och tog emot uppdraget. (Jer. 1:4–10) I mer än 40 år fick Jeremia utstå likgiltighet, negativa reaktioner, hån och till och med fysiskt våld. (Jer. 20:1, 2) Ibland ville han ge upp alltsammans. Men han fortsatte uthålligt att predika ett impopulärt budskap för människor som till stor del inte brydde sig om vad han sade. I Guds kraft kunde Jeremia uträtta sådant som han aldrig skulle ha klarat av annars. (Läs Jeremia 20:7–9.)

2, 3. Hur ställs Guds tjänare i våra dagar inför liknande utmaningar som Jeremia?

² Många av Guds tjänare i våra dagar kan sätta sig in i hur Jeremia kände det. När vi först förstod att vi borde predika från hus till hus var det somliga av oss som sade: ”Jag kommer aldrig att kunna göra det.” Men när vi insåg att det var Jehovas vilja att vi skulle förkunna de goda nyheterna, övervann vi vår ängslan och började predika. Många av oss stötte dock på problem som gjorde det svårt för oss att fortsätta predika, åtminstone för en tid. Det går inte att förneka att det är en utmaning att börja predika från hus till hus och att fortsätta med det ända till slutet. (Matt. 24:13)

³ Hur är det då om du har studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och gått på församlingens möten en tid men tvekar att börja predika från hus till hus? Eller hur är det om du är ett döpt vittne som tycker att det är svårt att ta del i tjänsten från dörr till dörr, trots att du är fysiskt i stånd att göra det? Du kan vara övertygad om att människor med varje tänkbar bakgrund kan klara av utmaningarna i tjänsten från hus till hus. Med Jehovas hjälp kan du också göra det.

Vi tar mod till oss

4. Vad var det som gjorde att aposteln Paulus kunde förkunna de goda nyheterna med frimodighet?

⁴ Du förstår säkert att det världsomfattande predikoarbetet inte utförs genom mänsklig kraft eller vishet, utan genom Guds ande. (Sak. 4:6) Detta gäller också enskilda kristnas tjänst. (2 Kor. 4:7) Tänk på aposteln Paulus. Han erinrade sig ett tillfälle då han och hans missionärskamrat blev illa behandlade av motståndare och skrev: ”Sedan vi först hade lidit och blivit oförskämt behandlade i Filippi ..., [tog vi] med hjälp av vår Gud ... mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thess. 2:2; Apg. 16:22–24) Vi har kanske svårt att tänka oss att en så nitisk förkunnare som Paulus ibland tyckte att det var en kamp att predika. Men Paulus behövde, precis som vi alla, förlita sig på Jehova för att kunna tala om de goda nyheterna med frimodighet. (Läs Efesierna 6:18–20.) Hur kan vi följa Paulus exempel?

5. Vad kan ge oss mod att predika?

⁵ Vi kan ta mod till oss bland annat genom bönen. En pionjär sade: ”Jag ber om att jag skall kunna tala med tillförsikt, att jag skall kunna nå människors hjärta och att jag skall finna glädje i tjänsten. Det här är ju trots allt Jehovas verk och inte vårt, så vi kan inte göra någonting utan hans hjälp.” (1 Thess. 5:17) Vi behöver alla ständigt be om Guds heliga andes hjälp för att kunna predika med frimodighet. (Luk. 11:9–13)

6, 7. a) Vilken syn fick Hesekiel, och vad betydde den? b) Vad kan Guds tjänare i våra dagar lära av Hesekiels syn?

⁶ Hesekiels bok visar någonting annat som kan hjälpa oss att tala med frimodighet. I en syn gav Jehova Hesekiel en bokrulle, och på båda sidor i den var det skrivet ”klagosånger och jämmer och klagan”. Jehova uppmanade honom att äta den med orden: ”Människoson, du skall låta din buk äta, så att du kan fylla dina inälvor med denna rulle som jag ger dig.” Vad betydde den här synen? Hesekiel skulle helt och fullt ta till sig det budskap han skulle förkunna. Det skulle så att säga bli en del av honom, påverka hans innersta känslor. Profeten berättar vidare: ”Jag åt den, och den blev söt som honung i min mun.” För Hesekiel var det en njutning att förkunna Guds budskap offentligt, ja det var som att äta honung. Han tyckte att det var en stor förmån att få representera Jehova och fullgöra det uppdrag han hade fått av honom, trots att det innebar att han skulle förkunna ett kraftfullt budskap för ett folk som inte ville lyssna. (Läs Hesekiel 2:8–3:4, 7–9.)

⁷ Den här synen innehåller en viktig lärdom för Guds tjänare i våra dagar. Vi har också ett kraftfullt budskap att förkunna för människor som inte alltid sätter värde på våra ansträngningar. För att vi skall kunna fortsätta att betrakta den kristna tjänsten som en ärofylld uppgift som vi fått från Gud måste vi vara andligen välnärda. Vi kan inte ta till oss Guds ord helt och fullt om vårt personliga studium är ytligt eller oregelbundet. Skulle du kunna förbättra kvaliteten på din personliga bibelläsning eller ditt studium av Bibeln och bli mer regelbunden när det gäller detta? Skulle du ännu oftare kunna meditera över det du läser? (Ps. 1:2, 3)

Hur vi kan få i gång bibliska samtal

8. Vilken metod har hjälpt somliga förkunnare att sätta i gång bibliska samtal i tjänsten från hus till hus?

⁸ Många förkunnare tycker att det svåraste i tjänsten från hus till hus är de inledande orden. I vissa områden är det faktiskt svårt att få i gång ett samtal. Somliga förkunnare tycker att det känns lättare att tala med någon vid dörren om de börjar med att säga några väl valda ord och sedan ger den besökte en traktat, ungefär som i förslagen i rutan. Titeln på traktaten eller färgbilderna kan fånga den besöktes uppmärksamhet och ge oss tillfälle att helt kort förklara syftet med vårt besök och ställa en fråga. En annan möjlighet är att visa den besökte tre eller fyra olika traktater och be honom välja den som han tycker verkar mest intressant. Vårt mål är naturligtvis inte att enbart lämna traktater eller att använda dem vid varje dörr, utan att sätta i gång ett bibliskt samtal som kan leda fram till ett bibelstudium.

9. Varför är det viktigt med god förberedelse?

⁹ Oavsett vilken metod du använder kommer god förberedelse att hjälpa dig att känna dig säker och entusiastisk i tjänsten från hus till hus. En pionjär sade: ”Jag tycker att det är roligare om jag är väl förberedd. Det gör att jag vill tala med människor om det jag har förberett.” En annan pionjär sade: ”När jag vet vad som står i de publikationer jag tänker erbjuda blir jag entusiastisk över att få använda dem.” Det är till viss nytta att tyst gå igenom det man tänker säga, men många tycker att det är bättre att öva framställningen högt. Det hjälper dem att ge sitt bästa åt Jehova. (Kol. 3:23; 2 Tim. 2:15)

10. Vad kan man göra för att mötena för tjänst skall bli praktiska och nyttiga?

¹⁰ Möten för tjänst som ger praktiska förslag bidrar till att göra tjänsten från hus till hus effektivare och roligare. Om dagens text direkt har med vårt predikoarbete att göra, kan den broder som har hand om mötet för tjänst läsa den och göra en kort tillämpning. Men han bör använda tillräckligt med tid till att dryfta eller visa en enkel framställning som passar för distriktet eller ge andra praktiska upplysningar som kan användas i tjänsten den dagen. Det kommer att hjälpa dem som är där att avge ett gott vittnesbörd. Genom att vara väl förberedda kan äldste och andra som leder dessa möten klara av att göra detta och ändå se till att de hålls inom den tilldelade tiden. (Rom. 12:8)

Vikten av att lyssna

11, 12. Hur hjälper det oss att nå människor med de goda nyheterna om vi lyssnar med medkänsla? Ge exempel.

¹¹ Det är inte enbart god förberedelse som hjälper oss att sätta i gång bibliska samtal och nå hjärtat hos människorna på distriktet, utan vi måste också visa ett äkta personligt intresse. Vi kan visa ett sådant intresse bland annat genom att vara goda lyssnare. En resande tillsyningsman sade: ”När vi har tålamod och visar att vi är villiga att lyssna till människor känner de sig tilltalade av de goda nyheterna, och det är ett fint uttryck för vårt varma personliga intresse.” Ja, det är viktigt att lyssna med medkänsla. Det kan vara just det som öppnar den besöktes hjärta, vilket följande erfarenhet visar.

¹² I en insändare i tidningen Le Progrès, som ges ut i Saint-Étienne i Frankrike, beskrev en kvinna ett besök av två förkunnare som knackade på hennes dörr kort efter det att hennes treåriga dotter hade dött. ”Jag förstod på en gång att de var Jehovas vittnen”, skrev hon. ”Jag skulle just artigt säga att jag inte var intresserad, men så såg jag en broschyr som de tänkte erbjuda. Den handlade om varför Gud tillåter lidandet. Jag bestämde mig därför för att bjuda in dem så att jag skulle kunna visa att de hade fel. ... Vittnena stannade i lite över en timme. De lyssnade på mig med stor medkänsla, och när de gick kände jag mig så pass mycket bättre att jag sade att de skulle få komma tillbaka.” (Rom. 12:15) Efter en tid började kvinnan studera Bibeln. Det är tydligt att det hon kom ihåg från det första besöket inte var vad vittnena sade, utan att de lyssnade.

13. Hur kan vi anpassa vår framställning efter dem vi talar med?

¹³ När vi lyssnar med medkänsla låter vi i själva verket människor tala om för oss varför de behöver Guds kungarike. Det gör det mycket lättare för oss att tala med dem om de goda nyheterna. Du har förmodligen lagt märke till att duktiga förkunnare kan konsten att lyssna. (Ords. 20:5) De visar ett verkligt intresse för dem de träffar i tjänsten. De antecknar inte bara deras namn och adress, utan också vad de är intresserade av och vad de funderar över. När någon undrar över något särskilt, undersöker de saken och går snart tillbaka och berättar vad de har hittat. Precis som aposteln Paulus anpassar de sin framställning efter dem de talar med. (Läs 1 Korinthierna 9:19–23.) Sådant uppriktigt intresse gör att människor tilltalas av de goda nyheterna och återspeglar också ”vår Guds ömma medkänsla”. (Luk. 1:78)

Bevara en positiv inställning

14. Hur kan vi återspegla Jehovas egenskaper när vi går i tjänsten?

¹⁴ Jehova har visat att han respekterar vår värdighet genom att ge oss en fri vilja. Trots att han är Gud den Allsmäktige tvingar han ingen att tjäna honom utan vädjar till människor på grundval av kärlek, och han välsignar dem som visar att de uppskattar allt det underbara han gör för dem. (Rom. 2:4) Som Guds tjänare bör vi varje gång vi vittnar vara beredda att bära fram de goda nyheterna på ett sätt som är värdigt vår barmhärtige Gud. (2 Kor. 5:20, 21; 6:3–6) Därför måste vi bevara en positiv inställning till människorna på vårt distrikt. Vad kan hjälpa oss att göra det?

15. a) Vad uppmanade Jesus sina apostlar att göra om människor inte lyssnade till budskapet? b) Vad kan hjälpa oss att inrikta oss på att finna dem som är värdiga?

¹⁵ Jesus sade till sina efterföljare att de inte skulle bli överdrivet bekymrade om somliga inte lyssnade till budskapet, utan i stället inrikta sig på att finna dem som var värdiga. (Läs Matteus 10:11–15.) Något som kan hjälpa oss att göra det är att vi sätter upp mindre mål som är möjliga att nå. En broder liknar sig själv vid en guldgrävare. Hans motto är: ”Jag förväntar mig att hitta guld någon gång under dagen.” En annan broder har som mål att ”träffa en vänlig person varje vecka och gå tillbaka efter ett par dagar för att uppodla intresset”. En del förkunnare försöker att om möjligt läsa åtminstone ett bibelställe för var och en de besöker. Vilket realistiskt mål skulle du kunna sätta upp?

16. Vilka skäl har vi att fortsätta predika?

¹⁶ Framgången i tjänsten från hus till hus beror inte enbart på om människorna på distriktet lyssnar eller inte. Predikandet är viktigt för uppriktiga människors räddning, men det har också stor betydelse på andra sätt. Den kristna tjänsten ger oss tillfälle att visa att vi älskar Jehova. (1 Joh. 5:3) Den gör att vi undviker blodskuld. (Apg. 20:26, 27) Genom den varnas de ogudaktiga för att ”stunden för ... [Guds] dom har kommit”. (Upp. 14:6, 7) Och framför allt blir Jehovas namn lovprisat på hela jorden genom predikandet av de goda nyheterna. (Ps. 113:3) Därför måste vi fortsätta att förkunna budskapet om Guds kungarike, oavsett om människor lyssnar eller inte. Ja, alla våra ansträngningar att förkunna de goda nyheterna är något vackert i Jehovas ögon. (Rom. 10:13–15)

17. Vad kommer människor snart att tvingas inse?

¹⁷ Även om många i våra dagar ser ner på vårt predikoarbete, kommer de snart att se det i nytt ljus. (Matt. 24:37–39) Jehova försäkrade Hesekiel om att Israels upproriska hus, när de domar han förkunnade verkställdes, skulle ”inse att en profet ... varit mitt ibland dem”. (Hes. 2:5) När Gud verkställer sina domar över den nuvarande världsordningen kommer människor på liknande sätt att tvingas inse att det budskap som Jehovas vittnen predikade på offentliga platser och från hus till hus i själva verket kom från den ende sanne Guden, Jehova, och att vittnena verkligen tjänade som hans representanter. Vilken förmån vi har som får bära hans namn och förkunna hans budskap i den här kritiska tiden! I hans kraft kommer vi att fortsätta att klara av utmaningarna i tjänsten från hus till hus.