Sedan blir dalen flackare och bildar Hulebäckenet, vilket får Jordans vatten att sprida sig och ge upphov åt ett vidsträckt område med sankmarker. I forna tider samlades mycket av vattnet i en grund vattensamling som kallades Hulesjön. Men Hulesjön finns inte mer, beroende på att övre delen av Jordanfloden på senare tid har rätats ut, kanaler har grävts för att dika ut sankmarkerna och sjöns utlopp har gjorts djupare. Om du tittar på en karta över området och ser en sjö (Hulesjön) norr om Galileiska sjön, så förstår du att kartan föreställer området i forna tider, inte som det ser ut i dag.

Men om du besöker det här området, kan du få se ett naturreservat som kan ge en viss uppfattning om hur området såg ut på bibelns tid, då olika växtarter levde här, till exempel böljande skogar av papyrus och vass. — Job 8:11, NW.

Det här området var hemvist för en hela tiden skiftande population av fåglar. Ett överflöd av hägrar, storkar, pelikaner, turturduvor och andra fåglar har levt där, delvis därför att träsket och sjön bildade en utmärkt rastplats på flyttvägen mellan Europa och Afrika. (5 Moseboken 14:18, NW; Psalm 102:7; Jeremia 8:7) Andra varelser som hör till området syntes till mindre, men deras närvaro avskräckte säkert människor från att ta sig över Hulebäckenet. Bland dessa fanns troligen lejon, flodhästar, vargar och vildsvin. (Job 40:10—19; Jeremia 49:19; 50:44; Habackuk 1:8) Under vissa tider härjade moskitburen malaria, som av allt att döma var en av de febersjukdomar som omnämns i bibeln.

Förståeligt nog undvek både ensamma resenärer och stora karavaner de här sankmarkerna.

Hulebäckenet är nu ett bördigt jordbruksområde, och där finns till och med fiskdammar. Allt detta är möjligt tack vare det överflöd av vatten som flyter nerför denna del av Jordanfloden.