Människokroppen — underbart danad för att ge glädje i livet!

VETENSKAPSMÄNNEN erkänner att människokroppen är underbart danad, ett under av formgivning och konstruktion. När alla våra kroppsdelar fungerar som de skall, kan vi göra och uppleva ting som är fullständigt fantastiska.

Se till exempel på dina händer. De är utsökt utformade för att uträtta många olika ting som du har nytta eller glädje av. Just nu kanske dina händer håller i den här tidskriften som du läser. I så fall är dina armar böjda i precis rätt vinkel för att hålla tidskriften på rätt avstånd från ögonen. Fingrarna utövar det tryck som behövs för att den inte skall glida ur dina händer. Och fingrarna styrs av hjärnan till att göra precis det du vill att de skall göra när du vill vända blad. Vilket handikapp det skulle vara att inte ha några händer!

Dina ögon är också inbegripna när du läser dessa sidor. Ett fantastiskt nätverk av nerver och andra organ träder i funktion när orden och bilderna i denna tidskrift skall överföras till dina ögon och sedan vidare till din hjärna. De elektriska impulser som alstras av ögat vidarebefordras till hjärnan, där de används för att forma synintryck som motsvarar det som finns på den tryckta sidan. Hur betydelsefull är inte vår syn, och hur tragiskt är det inte när den går förlorad!

Människans hjärna väger bara omkring halvtannat kilo och är inte större än att den får plats i din hand. Men den är ett underverk, en av de mest komplicerade skapelserna i universum. Den gör det möjligt för oss att tänka, att se, att känna, att tala, att koordinera våra rörelser. Tack vare denna sinnrika hjärna kan vi njuta av vackra solnedgångar, välsmakande föda, en sommarvind som smeker vårt ansikte, den fantastiska anblicken av vördnadsbjudande berg, barnens skratt, doften av en blomma, beröringen av någon vi älskar — och mycket av detta sker utan någon medveten ansträngning från vår sida. Utan denna imponerande hjärna skulle vi inte kunna njuta av något av allt detta.

Hur sanna är inte psalmistens ord: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart danad”! — Psalm 139:14, NW.

Men trots alla dessa fantastiska egenskaper kommer den tid då kroppen så småningom bryts ner. Vi blir sjuka och åldras, och sedan dör vi. Det finns så mycket ont i världen omkring oss att glädjen i livet minskas också när vi är vid god hälsa. Kommer dessa besvärliga förhållanden alltid att existera? Eller blev kroppen egentligen skapad för att människan skulle leva för evigt — utan att drabbas av hemsökelser i form av sjukdom, ålderdom och död — och för all framtid kunna glädjas åt livet på jorden på ett långt fullödigare sätt än vi någonsin kan göra under nuvarande förhållanden?

Vakna! kommer att behandla dessa frågor i tre olika nummer under de närmaste månaderna. I den första delen skall vi nu undersöka några av de fantastiska organ som människokroppen är utrustad med: handen, ögat och hjärnan.

Handen — ”den biologiska skapelsens mest formfulländade organ”

SITUATIONEN var mycket kritisk. Den unga flickan som låg i sjukhusets entré hade fått pulsådern i högra benet avsliten i en motorcykelolycka. Inga kirurgiska instrument fanns till hands för att stoppa blodet som sprutade ut ur såret. Vad skulle läkaren göra?

”Jag använde handen som klämma”, berättar professor Napier i sin bok Hands, ”och nöp till artären med tummen och pekfingret så gott jag kunde. Till slut lyckades jag få tag i en bit snöre, det enda som fanns till hands, lindade det kring artären och knöt till. Blodet slutade att spruta. ... Ingenting annat än händerna skulle ha klarat av denna kritiska situation så snabbt och effektivt. De flesta patienter får ... aldrig reda på hur ofta det inträffar under en operation att ett välplacerat finger räddar deras liv.”

Åtgärder som dessa är möjliga endast tack vare tummens sadelled. (Se bilden.) Genom sin konstruktion är den nästan lika rörlig som kulleden i axeln, men i motsats till denna behöver sadelleden inte stöd av en omgivande muskelmassa. Tummen kan därför utföra mycket exakta rörelser när den ställs mot fingertopparna.

Försök att plocka upp ett litet föremål eller till och med utföra en så enkel sak som att bläddra i denna tidskrift utan att använda tummen. Så här sade en sydafrikansk läkare: ”Jag har spjälkat många skadade tummar, och när patienterna kommer tillbaka brukar de säga till mig att de aldrig tidigare insett hur mycket de behövde sin tumme.”

Människans hand med dess motställda tumme är ett synnerligen användbart verktyg. Om vi inte hade våra händer, hur skulle vi då kunna skriva ett brev, ta ett kort, slå i en spik, använda en telefon eller trä på en nål? Tack vare handen kan pianister spela utsökta stycken, konstnärer måla underbara tavlor och kirurger utföra komplicerade operationer. ”Aporna, med sina korta tummar och långa fingrar, är handikappade när det gäller att utföra handrörelser som kräver precision”, konstaterar The New Encyclopædia Britannica.

Det finns en annan viktig skillnad mellan människans hand och apans. Hos människan ägnas omkring en fjärdedel av de motoriska cellerna i hjärnbarken åt att styra handens muskler. Människohjärnans motoriska centrum, förklarar professor Guyton i sin bok Textbook of Medical Physiology, ”skiljer sig fullständigt från de lägre djurens” och möjliggör ”en exceptionell förmåga att använda handen, fingrarna och tummen till att utföra ytterst komplicerade manuella uppgifter”.

Till och med en så enkel sak som att sträcka ut handen efter ett glas vatten är något att förundra sig över. Om greppet är för svagt, kan du tappa glaset. Om greppet är för hårt, kan du krossa glaset och skära dig i fingrarna. Hur vet du hur du skall hålla det med precis rätt tryck? Tryckreceptorer i handen sänder signaler till hjärnan som i sin tur sänder tillbaka lämpliga instruktioner till musklerna i den utsträckta armen och handen.

Utan att du ens behöver titta vilar glaset snart mot dina läppar. Under tiden kan din uppmärksamhet vara koncentrerad på ett TV-program eller ett samtal med dina vänner. ”Att glaset kan föras till läpparna utan att törna emot ansiktet”, förklarar dr Miller i sin bok The Body in Question, ”beror på den fina avvägningsförmågan hos den utsträckta armen. Och att glaset stannar kvar vid munnen trots att det minskar i vikt vartefter det töms visar hur exakt informationerna uppdateras.”

Det är inte så konstigt att människans hand har fått tänkande människor att förundra sig! Den berömde vetenskapsmannen Isaac Newton skrev: ”Enbart tummen skulle, om det inte fanns några andra bevis, övertyga mig om Guds existens.” ”Vi kan sätta människor på månen”, säger professor Napier, ”men trots all vår mekaniska och elektroniska genialitet kan vi inte framställa ett konstgjort pekfinger som både kan känna och röra sig.” Enligt The New Encyclopædia Britannica är människans hand förmodligen ”den biologiska skapelsens mest formfulländade organ”, ett organ som ”skiljer henne från alla andra levande primater”.

[Bilder på sidan 5]

Tummens sadelled är unik i jämförelse med motsvarande leder i fingrarna

[Bilder på sidan 6]

Människans hand med dess motställda tumme är ett synnerligen användbart verktyg

[Bild på sidan 6]

Receptorer i handen och armen gör det möjligt för hjärnan att iscensätta komplicerade rörelsemönster

Ögat — ett organ som ”väcker dataforskarnas avund”

NÄTHINNAN, eller retina, är en liten hinna som täcker bakre delen av ögat. Denna papperstunna hinna innehåller mer än 100 miljoner nervceller ordnade i olika skikt. ”Näthinnan”, förklarar boken The Living Body, ”är en av människokroppens märkligaste vävnader.” Den ”väcker dataforskarnas avund och utför uppskattningsvis 10 miljarder beräkningar per sekund”, förklarar Sandra Sinclair i sin bok How Animals See.

På samma sätt som en kamera fokuserar en bild på fotografisk film, fokuserar vårt öga på näthinnan en bild av det vi ser. Men som dr Miller förklarar kan filmen i kameran ”inte tillnärmelsevis jämföras med näthinnans breda ljuskänslighetsregister”. Med samma ”film” kan vi se både i månljus och i solljus som är 30.000 gånger starkare. Dessutom kan näthinnan urskilja små detaljer hos ett föremål som delvis badar i ljus medan resten ligger i skugga. Professor Guyton förklarar i sin Textbook of Medical Physiology: ”Kameran kan inte göra detta på grund av de snäva gränser i fråga om ljusstyrka som krävs för korrekt exponering.” Fotografer måste därför ibland använda blixtlampa.

”Näthinnans breda ljuskänslighetsregister” beror delvis på dess 125 miljoner stavar. Dessa är känsliga för små ljusmängder och svarar därför för nattsynen. Sedan finns det också cirka 5,5 miljoner tappar, som reagerar på starkare ljus och möjliggör ett detaljerat färgseende. Vissa tappar reagerar mest för rött ljus, andra för grönt och åter andra för blått. En kombination av dessa reaktioner gör att vi kan uppleva den färgrikedom som finns omkring oss. När alla tre slagen av tappar aktiveras lika mycket, upplevs färgen som vit.

De flesta djur har endast begränsat färgseende, och många uppfattar över huvud taget inte färger. ”Färgseendet förhöjer glädjen i livet i oerhört hög grad”, säger kirurgen Rendle Short och tillägger: ”Av alla organ i kroppen som inte är absolut oundgängliga för livets fortbestånd torde ögat vara det mest fantastiska.”

”Det fantastiska samspelet”

Liksom fallet är i en kamera är den bild som projiceras på näthinnan upp och nervänd. ”Varför är inte omvärlden upp och nervänd för oss?” frågar dr Short och fortsätter: ”Därför att hjärnan har vant sig vid att vända på synbilden.”

Forskare har konstruerat speciella glasögon som vänder på bilden. Försökspersoner som bar sådana glasögon såg allting upp och ner. Men efter några dagar inträffade något märkligt. De började se normalt igen! ”Det fantastiska samspelet mellan ögat och hjärnan kommer till synes på många olika sätt”, konstaterar The Body Book.

När ditt öga rör sig utmed denna textrad kan tapparna tydligt skilja den svarta tryckfärgen från det vita papperet. Näthinnan kan emellertid inte tolka bokstavstecknen i människans olika alfabet. Vi lär oss att ge mening åt dessa tecken i en annan del av hjärnan. Informationen måste skickas vidare.

Näthinnan sänder ett kodat budskap via miljoner nervfibrer till ett område i hjärnans bakre del. Boken The Brain förklarar: ”Synbilderna som förmedlas från retina till hjärnbarken är ytterst systematiserade och välordnade. ... Om ett svagt ljus riktas mot olika delar av retina, kommer motsvarande del av syncentrum [i hjärnan] att reagera.”

[Bilder på sidan 7]

I motsats till en kamera är ögat inte beroende av något blixtaggregat, eftersom näthinnan har ett så brett register när det gäller ljuskänslighet

[Bild på sidan 8]

Näthinnan innehåller miljontals nervceller som kallas tappar och som är känsliga för grönt, rött eller blått ljus

Hjärnan — ”mycket mer än en dator”

ETT annat fantastiskt organ är människans hjärna. Tillsammans med övriga delar av nervsystemet liknas den ofta vid människogjorda datorer. Datorer är naturligtvis konstruerade av människor och fungerar i enlighet med de instruktioner som de matas med av mänskliga programmerare. Ändå finns det många människor som tror att det inte behövdes någon intelligens för att konstruera och programmera den mänskliga hjärnan.

Även om informationsbehandlingen i en dator sker oerhört snabbt, kan den bara behandla en sak i taget, medan människans nervsystem kan behandla miljontals upplysningar samtidigt. Under en vårpromenad kan du till exempel njuta av det vackra landskapet, lyssna till fåglarnas sång och känna doften av blommor. Alla dessa angenäma sinnesintryck vidarebefordras till din hjärna på en och samma gång. Samtidigt strömmar mängder av upplysningar till från sinnescellerna i olika kroppsdelar som informerar din hjärna om benens inbördes läge i varje givet ögonblick och spänningen i varje muskel. Eventuella hinder i din väg registreras automatiskt av dina ögon. Med ledning av alla dessa upplysningar ser din hjärna till att din gång blir lugn och säker.

Under tiden kontrollerar de undre delarna av din hjärna hjärtverksamheten, andningen och andra vitala kroppsfunktioner. Men hjärnan klarar av mycket mer. Samtidigt som du går kan du sjunga, tala, jämföra det du ser med tidigare upplevelser eller planera för framtiden.

”Hjärnan är mycket mer än en dator”, konstaterar The Body Book. ”Ingen dator får någonsin för sig att den är uttråkad eller att den slösar bort sina talanger och bör slå in på en ny levnadsbana. Datorn kan inte förändra sitt eget program i någon större utsträckning; innan den börjar på något nytt måste en person med en hjärna programmera om den. ... En dator kan inte koppla av eller dagdrömma eller skratta. Den kan inte bli inspirerad eller kreativ. Den kan inte väckas till medvetenhet eller insikt. Den kan inte bli förälskad.”

Den mest fantastiska av alla hjärnor

Vissa djur, till exempel elefanter och en del stora havsdjur, har större hjärna än människan, men i förhållande till kroppsstorleken är människans hjärna störst av alla. Richard Thompson förklarar i sin bok The Brain: ”Gorillan är större än människan fysiskt sett, men dess hjärna är ändå bara en fjärdedel av människans.”

Antalet kopplingar mellan olika neuroner (nervceller) i människohjärnan är astronomiskt. Orsaken till detta är att neuronerna har så många förbindelser sinsemellan; en enda neuron kan ha över hundra tusen förbindelser med andra nervceller. ”Antalet möjliga förbindelser i den moderna människans hjärna är så gott som obegränsat”, förklarar Anthony Smith i sin bok The Mind. Det är större ”än det sammanlagda antalet atomer i det kända universum”, säger neurofysiologen Richard Thompson.

Men det finns något som är ännu mer fantastiskt — det sätt varpå detta gigantiska nätverk av neuroner är hopkopplat. Det är detta kopplingsmönster som gör att människan kan tänka, tala, lyssna, läsa och skriva. Och detta kan ske på två eller flera språk. ”Språket är den viktigaste skillnaden mellan människan och djuren”, hävdar Karl Sabbagh i sin bok The Living Body. Djurens kommunicerande är jämförelsevis enkelt. Människans överlägsna språk ”är inte bara en förbättrad variant av andra djurs läten — det är den grundläggande förmåga som gör människan till människa och återspeglas i betydande skillnader i fråga om hjärnans struktur”, erkänner evolutionisten Sabbagh.

Hjärnans fantastiska konstruktion har motiverat många människor att utnyttja dess slumrande möjligheter genom att utveckla sin skicklighet i något hantverk, lära sig att spela ett musikinstrument, lära sig behärska ett nytt språk eller utveckla någon annan talang som bidrar till glädjen i livet. ”När man lär sig en ny färdighet”, skriver doktorerna R. och B. Bruun i sin bok The Human Body, ”tränar man upp neuronerna att göra nya kopplingar. ... Ju mer man använder sin hjärna, desto bättre kommer den att fungera.”

Vem har konstruerat hjärnan?

Kan sådana ytterst komplicerade och välordnade ting som handen, ögat och hjärnan ha kommit till av en slump? Om människan tillskrivs äran av att ha uppfunnit verktyg, datorer och fotografisk film, bör då inte någon få äran av att ha konstruerat sådana långt mångsidigare redskap som handen, ögat och hjärnan? ”O, Jehova”, sade psalmisten, ”jag skall lova dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart danad. Dina verk är underbara, såsom min själ mycket väl vet.” — Psalm 139:1, 14, NW.

Många förunderliga funktioner äger rum i människans kropp utan att vi behöver ägna dem en tanke. Kommande nummer av denna tidskrift kommer att redogöra för några av dessa förunderliga mekanismer. Något som också kommer att behandlas är om sjukdom, åldrande och död någonsin skall kunna övervinnas så att vi kan njuta av livet för evigt!

[Ruta på sidan 10]

Dina fantastiska neuroner

EN NEURON är en nervcell med alla dess funktioner. Ditt nervsystem består av sammanlagt omkring 500 miljarder neuroner av många olika slag. En del av dessa är sinnesceller som skickar upplysningar till hjärnan från kroppens olika delar. Neuronerna i hjärnans övre delar fungerar ungefär som en videobandspelare. De kan lagra upplysningar från dina ögon och öron. Åratal senare kan du ”spela upp” dessa ljud och synintryck tillsammans med tankar och andra sinnesförnimmelser som ingen människogjord apparat kan återge.

Människans minne är fortfarande ett mysterium. Det har att göra med det sätt varpå neuronerna är förbundna med varandra. ”Den genomsnittliga hjärncellen”, förklarar Karl Sabbagh i sin bok The Living Body, ”har förbindelser med omkring 60.000 andra; ja, vissa celler har förbindelser med ända till en kvarts miljon andra celler. ... Människohjärnan skulle kunna lagra åtminstone 1.000 gånger så många upplysningar i nervcellernas ledningsnät som de som ryms i det största uppslagsverk — på låt oss säga 20 eller 30 stora volymer.”

Men hur förmedlar då neuronerna upplysningar till varandra? Djur med enkla nervsystem har många nervceller som är sammanfogade med varandra. I sådana fall passerar en elektrisk impuls förbindelsen mellan neuronerna. Denna förbindelse kallas en elektrisk synaps. Passagen sker snabbt och enkelt.

Men hur egendomligt det än kan verka sker denna överföring hos människan i regel via en kemisk synaps. Denna långsammare och mer komplicerade metod kan illustreras med ett tåg som kommer fram till en flod utan bro och måste färjas över till andra sidan. När en elektrisk impuls når en kemisk synaps måste den stanna, eftersom ett gap skiljer de två neuronerna åt. Här ”färjas” signalen över till nästa neuron med hjälp av kemiska ämnen som kallas transmittorsubstanser. Varför denna komplicerade elektro-kemiska överföringsmetod?

Forskare anser att den kemiska synapsen har många fördelar. Den garanterar att överföringen bara sker i en riktning. Den anses också vara anpassbar, eftersom dess funktion eller struktur lätt kan förändras. Signalerna kan också modifieras. Genom fortsatt bruk stärks vissa kemiska synapser, medan andra försvinner därför att de inte används. ”Inlärning och minnesförmåga skulle inte kunna utvecklas i ett nervsystem som endast hade elektriska synapser”, förklarar Richard Thompson i sin bok The Brain.

Den vetenskaplige skribenten Anthony Smith förklarar i sin bok The Mind: ”Neuronerna har inte bara lägena ’på’ och ’av’ ... ; de måste kunna vidarebefordra mycket mer detaljerade upplysningar än ja eller nej. De är inte bara som hammare som, mer eller mindre ofta, slår i nästa spik i ordningen. De är, för att fullfölja denna bild, som en hel verktygslåda, med skruvmejslar, plattänger, hovtänger, träklubbor — och hammare. ... Varje nervimpuls förändras utmed vägen, och detta sker bara vid synapserna.”

Den kemiska synapsen har ytterligare en fördel. Den kräver mindre utrymme än den elektriska synapsen, vilket förklarar varför människohjärnan har så många synapser. Tidskriften Science anger antalet till 100.000.000.000.000 — vilket motsvarar antalet stjärnor i hundratals galaxer av Vintergatans storlek. ”Vi är vad vi är”, tillägger neurofysiologen Richard Thompson, ”därför att våra hjärnor i första hand är kemiska apparater och inte elektriska.”

[Ruta på sidan 12]

Varför din hjärna behöver så mycket blod

INNAN du dyker på huvudet i en simbassäng, kanske du doppar tårna i vattnet. Om vattnet är kallt, reagerar de små köldreceptorerna i din hud ögonblickligen. På mindre än en sekund har din hjärna registrerat temperaturen. Signaler från smärtreceptorer kan överföras ännu snabbare. Vissa nervimpulser når en hastighet av 360 kilometer i timmen — det kan jämföras med att springa hela långsidan av en fotbollsplan på en sekund.

Hur kan då hjärnan avgöra ett sinnesintrycks intensitet? Ett sätt är genom impulsernas frekvens, som kan vara så hög som ett tusen per sekund eller ännu mer. Den intensiva aktivitet som äger rum bland neuronerna i hjärnan är möjlig endast tack vare det arbete som utförs av cellernas ”pumpar” och ”kraftstationer”.

Varje gång en neuron skickar i väg en signal strömmar elektriskt laddade natriumatomer in i cellen. Om dessa s. k. joner skulle få ackumuleras i cellen, skulle neuronen gradvis förlora sin förmåga att avge signaler. Hur löser hjärnan detta problem? ”Varje neuron”, förklarar naturvetenskapsskribenten Anthony Smith i sin bok The Mind, ”innehåller omkring en miljon pumpar — små utbuktningar på cellmembranen — och varje pump kan byta ut omkring 200 natriumjoner mot 130 kaliumjoner varje sekund.” Dessa pumpar arbetar även när neuronerna befinner sig i vila. Varför? För att neutralisera verkningarna av de natriumjoner som läcker in i cellen och de kaliumjoner som läcker ut.

Dessa pumpars verksamhet kräver ständig tillgång på energi. Denna energi kommer från små mitokondrier eller ”kraftstationer” som finns utspridda i cellen. För att kunna producera energi behöver dessa ”kraftstationer” syre och glukos som tillhandahålls genom blodet. Det är därför inte så underligt att din hjärna behöver så mycket blod. ”Trots att den svarar för endast 2 procent av hela kroppsvikten”, förklarar Richard Thompson i sin bok The Brain, får den ”ta emot 16 procent av blodmängden. ... Hjärnans vävnader får ta emot 10 gånger så mycket blod som muskelvävnad.”

Nästa gång du doppar tårna i simbassängen för att pröva temperaturen, tänk då med tacksamhet på de biljontals pumpar och kraftstationer som finns i din hjärna. Tänk också på att all denna verksamhet är möjlig endast tack vare det syre och den glukos som transporteras till hjärnan med hjälp av blodet.

[Bild på sidan 9]

Människans hjärna kan behandla miljontals upplysningar samtidigt. När du rör dig, skickar sinnescellerna i kroppens olika delar signaler till din hjärna som upplyser den om benens inbördes läge och spänningen i varje muskel

[Bild på sidan 11]

Hjärnan är långt mer komplicerad och mångsidig än en dator