Vad har hänt med den mänskliga naturen?

”Varför förekommer det barnmisshandel i vår tid? Varför förekommer det djurplågeri? Varför förekommer det så mycket våld? ... Varför tillgriper människor terrorism? Varför använder människor narkotika? ... När människor har allting, varför börjar då somliga ägna sig åt just sådant som underminerar hela civilisationen?”

DESSA frågor ställdes av Storbritanniens premiärminister. Du har kanske själv många gånger ställt liknande frågor. Har du fått något tillfredsställande svar?

Premiärministern spinner vidare på samma ämne och säger: ”För många år sedan, när jag var ung och gav mig in i politiken med alla mina förhoppningar och drömmar och ambitioner, trodde jag och många av mina jämnåriga att om vi fick uppleva en tid då vi hade tillgång till bra bostäder, bra utbildning och en hygglig levnadsstandard, då skulle allting ordna sig och vi skulle få en ljus och mycket mer bekymmerslös framtid. Vi vet nu att det inte förhåller sig så. Det vi har att kämpa mot är egentligen den mänskliga naturen.” — Kursiverat av oss.

Ordet ”människonatur” kan definieras som ”sammanfattningen av grundläggande egenskaper och karaktärsdrag hos mänskliga varelser”. Oförenliga egenskaper och karaktärsdrag kan givetvis ställa till problem på det personliga, det nationella och rentav det internationella planet. Men i vilken utsträckning bär själva den mänskliga naturen skulden för våra dagars oroväckande tendenser i fråga om våld, terrorism, narkotikahandel och liknande företeelser?

Bär människonaturen ensam skulden för de förhållanden som hotar att ”underminera hela civilisationen”? Eller finns det andra faktorer som vi måste ta med i beräkningen, om vi vill förstå varför människor så lätt hemfaller åt ett fördärvligt och själviskt handlingssätt, när de skulle kunna sträva efter högre och ädlare mål?

Alltför ofta dras den mänskliga naturen till sådant som är negativt och destruktivt.

I Storbritannien, till exempel, ökade antalet våldsbrott nyligen med 11 procent under ett enda år. ”Vår uppgift”, förklarar Storbritanniens premiärminister, ”är att försöka finna tvångsmedel med vars hjälp denna stora civilisation kan leva vidare.” Men kan lagar och politiska påtryckningar, hur välmenande de än må vara, verkligen förändra människors benägenhet att göra det som är orätt? Det faktum att laglösheten existerar och ökar trots all lagstiftning och trots stränga påföljder talar för sig självt. Det behövs något mer än lagliga tvångsmedel. Människans själva natur måste förändras.

Bibeln, som anlägger en ärlig, realistisk syn på livet, beskriver människans onda tendenser. Aposteln Paulus skrev till exempel till sina medkristna i Galatien och talade om ”otukt, orenhet och tygellöshet, ... fiendskap och stridslystnad, avund och vredesutbrott, ... missunnsamhet, dryckeslag, orgier och liknande”. Enligt David Hedegårds översättning, som citeras här, är alla dessa förnedrande handlingar ”den onda naturens gärningar”. — Galaterna 5:19—21.

Roten till problemet

Uttrycket ”den onda naturens gärningar” är emellertid en parafras och inte en ordagrann översättning av det som Paulus egentligen sade. Det grekiska ord som aposteln Paulus använde, sarx, betyder ”kött” och inte ”den onda naturen”. Av det skälet använder ordagranna översättningar uttrycket ”köttets gärningar” för att förmedla Paulus’ ord på vår tids språk.a

Bibelns skildring av hur synden gjorde sin entré på den mänskliga scenen är klar och enkel — så enkel att de flesta människor väljer att inte tro på den. Så här beskriver Paulus denna händelse: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Paulus hänsyftar här på bibelns första bok, Första Moseboken, och på skapandet av det första människoparet, Adam och hans hustru, Eva. Deras uppsåtliga olydnad är väl känd. På grund av den blev de dömda till döden. Deras avkomlingar ärvde deras ofullkomligheter och dog liksom de. Det sägs därför i bibeln att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. Av detta grundläggande skäl är den mänskliga naturen i våra dagar i bästa fall en grumlig återspegling av hur den var när Gud ursprungligen skapade den fullkomliga människan. — Romarna 3:23; 1 Moseboken, kapitel 2 och 3.