Lyckliga är de ödmjuka
”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — 1 PETRUS 5:5.
1, 2. Hur förknippade Jesus detta att vara lycklig med att vara ödmjuk i sin bergspredikan?
FINNS det något samband mellan att vara ödmjuk och att vara lycklig? I sin mest berömda predikan beskriver Jesus Kristus, den största människa som någonsin levat, nio orsaker till lycka. (Matteus 5:1—12) Satte Jesus detta att vara lycklig i samband med att vara ödmjuk? Ja, det gjorde han, eftersom detta att vara ödmjuk är inbegripet i flera av de orsaker till lycka som han nämnde. En person måste till exempel vara ödmjuk för att vara medveten om sitt andliga behov, och det är endast de ödmjuka som hungrar och törstar efter rättfärdighet. De stolta är inte milda till sinnes, och inte heller är de barmhärtiga eller några fredstiftare.
2 De ödmjuka är lyckliga, därför att det är rätt och ärligt att vara ödmjuk. Dessutom är de ödmjuka lyckliga, därför att det är vist att vara ödmjuk; det bidrar till goda relationer till Jehova Gud och medkristna. Vidare är ödmjuka människor lyckliga, eftersom det är ett uttryck för kärlek å deras sida att de är ödmjuka.
3. Varför förpliktar ärligheten oss att vara ödmjuka?
3 Varför kräver ärligheten att vi är ödmjuka? För det första därför att vi alla har ärvt ofullkomlighet och ständigt begår misstag. Så här sade aposteln Paulus om sig själv: ”Jag vet ... att i mig, det är i mitt kött, bor inget gott; förmåga att gärna vilja finns väl hos mig, men förmåga att frambringa det rätta finns inte.” (Romarna 7:18) Ja, vi har alla syndat och är i saknad av Guds härlighet. (Romarna 3:23) Uppriktighet kommer att avhålla oss från att bli stolta. Det krävs ödmjukhet för att erkänna ett misstag, och närhelst vi begår ett misstag kommer ärligheten att hjälpa oss att ta på oss skulden för det. Eftersom vi gång på gång kommer till korta i fråga om det vi strävar efter att göra, har vi goda skäl att vara ödmjuka.
4. Vilket tvingande skäl till att vara ödmjuka får vi i 1 Korinthierna 4:7?
4 Aposteln Paulus ger oss ytterligare ett skäl till att ärligheten bör göra oss ödmjuka. Han säger: ”Vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Korinthierna 4:7) Det skulle helt visst inte vara ärligt av oss att själva ta åt oss äran för eller vara stolta över våra ägodelar, våra förmågor eller våra kunskaper. Ärlighet bidrar till att vi har ett gott samvete inför Gud, så att vi kan ”uppföra oss redbart i allting”. — Hebréerna 13:18.
5. Hur kommer ärligheten också att hjälpa oss, när vi har begått ett misstag?
5 Ärlighet hjälper oss att vara ödmjuka, när vi begår ett misstag. Den kommer att göra oss villigare att ta på oss skulden för det i stället för att försöka rättfärdiga oss själva eller skjuta över skulden på någon annan. Adam skyllde på Eva, men David skyllde inte på Batseba och sade: ”Hon skulle inte ha badat fullt synlig. Jag kunde inte hjälpa att jag blev frestad.” (1 Moseboken 3:12; 2 Samuelsboken 11:2—4) Man skulle faktiskt kunna säga att å ena sidan hjälper ärlighet oss att vara ödmjuka och å andra sidan hjälper ödmjukhet oss att vara ärliga.
Tro på Jehova hjälper oss att vara ödmjuka
6, 7. Hur hjälper tro på Gud oss att vara ödmjuka?
6 Tro på Jehova kommer också att hjälpa oss att vara ödmjuka. Insikt om hur stor Skaparen, den universelle Suveränen, verkligen är kommer att hindra oss från att ta oss själva alltför högtidligt. Profeten Jesaja påminner oss mycket fint om detta i Jesaja 40:15, 22: ”Se! Nationerna är som en droppe ur ett ämbar; och som ett tunt lager stoft på vågskålarna har de räknats. ... Det är En som bor över jordens cirkel — dess invånare är som gräshoppor.”
7 Tro på Jehova kommer också att hjälpa oss, när vi tycker att vi har blivit orättvist behandlade. I stället för att gräma oss över saken kommer vi att ödmjukt vänta på Jehova, precis som psalmisten påminner oss om att göra i Psalm 37:1—3, 8, 9. Aposteln Paulus framhåller samma sak: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” — Romarna 12:19.
Ödmjukhet — vishetens kurs
8. Varför bidrar ödmjukhet till ett gott förhållande till Jehova?
8 Det finns många skäl till att det är vishetens kurs att vara ödmjuk. Ett är som redan nämnts att det bidrar till goda relationer till vår Skapare. I Ordspråken 16:5 förklarar Guds ord klart och tydligt: ”Var och en som har ett stolt hjärta är något avskyvärt för Jehova.” Vi läser också i Ordspråken 16:18: ”Stolthet går före en krasch och en högmodig ande före snavande.” Förr eller senare råkar en stolt person illa ut. Det måste helt enkelt bli så, eftersom det är som vi läser i 1 Petrus 5:5: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” Vi finner samma tanke i Jesu liknelse om en farisé och en uppbördsman, som bad var för sig. Det var den ödmjuke uppbördsmannen som befanns vara mest rättfärdig. — Lukas 18:9—14.
9. Hur är ödmjukheten en hjälp i tider av motgång?
9 Ödmjukhet är vishetens kurs, eftersom ödmjukheten gör det lättare för oss att följa det råd vi finner i Jakob 4:7: ”Underordna er därför Gud.” Om vi är ödmjuka kommer vi inte att göra uppror, när Jehova tillåter att vi drabbas av motgångar. Ödmjukheten kommer att sätta oss i stånd att vara nöjda med våra förhållanden och att uthärda. En stolt person är missnöjd, vill alltid ha mer och gör uppror mot svåra förhållanden. En ödmjuk person uthärdar å andra sidan lidande och prövningar, precis som Job gjorde. Job led förlusten av alla sina ägodelar och drabbades av en plågsam sjukdom, och sedan gav hans hustru honom rentav rådet att följa stolthetens kurs när hon sade: ”Förbanna Gud och dö!” Vad svarade han? Bibeln berättar för oss: ”Han sade till henne: ’Som en av de oförståndiga kvinnorna talar, talar också du. Skall vi ta emot bara det som är gott från den sanne Guden och inte ta emot också det som är ont?’ I allt detta syndade Job inte med sina läppar.” (Job 2:9, 10) Eftersom Job var ödmjuk, gjorde han inte uppror, utan underkastade sig visligen allt det som Jehova lät komma över honom, och till slut fick han en rik belöning. — Job 42:10—16; Jakob 5:11.
Ödmjukhet bidrar till goda relationer till andra
10. Hur förbättrar ödmjukheten våra relationer till våra medkristna?
10 Ödmjukhet är vishetens kurs, därför att den bidrar till goda relationer till våra medkristna. Aposteln Paulus ger oss med rätta följande råd: ”Gör [inte] något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan [håll] med anspråkslöshet i sinnet ... före att de andra är er överlägsna, och [håll] inte med personligt intresse ... ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.” (Filipperna 2:3, 4) Ödmjukheten kommer visligen att avhålla oss från att tävla med andra eller att försöka överglänsa dem. En sådan sinnesinställning skapar problem både för oss själva och för våra medkristna.
11. Hur kan ödmjukheten hjälpa oss att undvika att begå misstag?
11 Ödmjukheten är till stor hjälp för oss, när det gäller att undvika att begå misstag. Varför det? Jo, därför att ödmjukheten kommer att avhålla oss från att vara alltför självsäkra. Vi kommer i stället att uppskatta Paulus’ råd i 1 Korinthierna 10:12: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” En stolt person är alltför självsäker, och han har därför lätt att begå misstag på grund av påverkan utifrån eller på grund av sina egna svagheter.
12. Vilken biblisk förpliktelse kommer ödmjukheten att få oss att uppfylla?
12 Ödmjukheten kommer att hjälpa oss att uppfylla kravet att underordna sig. I Efesierna 5:21 får vi rådet: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan.” Måste vi inte alla underordna oss? Barn måste underordna sig sina föräldrar, hustrur sina män och män Kristus. (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 5:22; 6:1) I varje kristen församling måste sedan alla, inbegripet de biträdande tjänarna, visa att de vill underordna sig de äldste. Är det inte också sant att de äldste underordnar sig den trogne slavens klass, i synnerhet så som den representeras av kretstillsyningsmannen? Och kretstillsyningsmannen måste underordna sig områdestillsyningsmannen, och områdestillsyningsmannen i sin tur måste underordna sig avdelningskontorets kommitté i det land där han tjänar. Hur är det då med medlemmarna i avdelningskontorets kommitté? De måste ”underordna” sig ”varandra” och också den styrande kretsen, som representerar den trogne och omdömesgille slavens klass, vilken i sin tur är ansvarig inför Jesus, den på tronen uppsatte kungen. (Matteus 24:45—47) Precis som i varje äldstekrets måste medlemmarna i den styrande kretsen ha respekt för de andras synpunkter. Någon kanske tycker att han har kommit på en bra idé, men om inte ett tillräckligt stort antal av de övriga medlemmarna instämmer i hans förslag, måste han helt enkelt lägga saken åt sidan. Vi behöver verkligen alla ödmjukhet, eftersom vi alla måste underordna oss.
13, 14. a) Under vilket speciellt förhållande kommer ödmjukheten att hjälpa oss? b) Hur var Petrus ett föredöme i fråga om att ta emot råd?
13 Ödmjukheten visar sig i synnerhet vara vishetens kurs genom att den gör det lättare för oss att ta emot råd och tuktan. Vi behöver alla tuktan emellanåt, och vi gör väl i att följa rådet i Ordspråken 19:20: ”Lyssna till råd och ta emot tuktan, för att du må bli vis i din framtid.” Och som det så träffande har sagts bryter ödmjukheten udden av tillrättavisning eller tuktan. I Hebréerna 12:4—11 ger aposteln Paulus oss också råd om visheten i att ödmjukt underkasta sig tuktan. Det är endast på det sättet som vi kan hoppas på att rätt kunna styra vår framtida kurs och i gengäld vinna priset evigt liv. Vilket lyckligt resultat det kommer att bli!
14 Vi kan i detta hänseende peka på aposteln Petrus’ exempel. Han fick ett strängt råd av aposteln Paulus, som vi ser av det som sägs i Galaterna 2:14: ”När jag såg att de inte vandrade rätt enligt de goda nyheternas sanning, sade jag till Kefas [Petrus] inför dem alla: ’Om du, fast du är jude, lever som nationerna och inte som judarna, hur kommer det sig då att du söker nödga folk av nationerna att leva efter judisk sed?’” Kände sig aposteln Petrus förnärmad? Om han alls gjorde det, så lät han i varje fall inte den känslan bli bestående, vilket framgår av att han senare hänvisade till Paulus som ”vår älskade broder Paulus” i 2 Petrus 3:15, 16.
15. Vilket samband finns det mellan att vara ödmjuk och att vara lycklig?
15 Så har vi också detta att reda sig med det man har eller att vara nöjd. Vi kan helt enkelt inte vara lyckliga, om vi inte är nöjda med vår lott, våra privilegier och våra välsignelser. Den ödmjuke kristne intar den här hållningen: ”Om Gud tillåter det, kan jag tåla det”, vilket faktiskt också är vad aposteln Paulus säger i 1 Korinthierna 10:13: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” Vi ser således återigen hur ödmjukheten är vishetens kurs, eftersom den hjälper oss att vara lyckliga oavsett hurdan vår lott i livet kan vara.
Kärleken kommer att hjälpa oss att vara ödmjuka
16, 17. a) Vilket bibliskt exempel framhåller den egenskap som först och främst hjälper oss att vara ödmjuka? b) Vilket världsligt exempel belyser också detta?
16 Men det som mer än något annat kommer att hjälpa oss att vara ödmjuka är osjälvisk kärlek, a·gạ·pe. Varför kunde Jesus så ödmjukt uthärda det han fick utstå på tortyrpålen, det som Paulus beskriver i brevet till filipperna? (Filipperna 2:5—8) Varför hade Jesus inte en tanke på att bli jämlik Gud? Jo, därför att han, som han själv sade, älskade Fadern. (Johannes 14:31) Det var därför som han alltid lät ära och härlighet tillfalla Jehova, sin himmelske Fader. Vid ett tillfälle betonade han därför också att endast hans himmelske Fader var god. — Lukas 18:18, 19.
17 En händelse i den amerikanske 1800-talsförfattaren John Greenleaf Whittiers liv belyser den här saken. I sin ungdom hade han en flickvän, och en gång vid en stavningstävling stavade hon ett ord rätt, medan han stavade det fel. Hon blev mycket ledsen över detta. Varför det? Författaren mindes att hon sade: ”Jag är ledsen över att jag stavade det där ordet rätt. Jag avskyr att vara bättre än du ..., för du förstår, jag älskar dig.” Ja, om vi älskar någon, vill vi att denne skall vara över och inte under oss, eftersom kärleken är ödmjuk.
18. Vilket bibliskt råd kommer ödmjukheten att hjälpa oss att följa?
18 Detta är en fin lärdom för alla kristna och i synnerhet för bröder. Kommer vi, när det gäller något speciellt tjänsteprivilegium, att glädja oss över att vår broder fick det i stället för att vi fick det, eller kommer vi att känna ett stänk av svartsjuka eller avund? Om vi verkligen älskar vår broder, kommer vi att glädja oss över att han fick det speciella uppdraget eller erkännandet eller tjänsteprivilegiet. Ja, ödmjukheten kommer att göra det lätt för oss att följa rådet: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) Eller som en annan översättning lyder: ”Ära varandra mer än er själva.” (New International Version) Vi får också följande råd av aposteln Paulus: ”Var genom kärleken slavar åt varandra.” (Galaterna 5:13) Ja, om vi har kärlek, kommer vi att vara glada åt att få stå till tjänst för våra bröder, att vara slavar åt dem och sätta deras intressen och deras välbefinnande framför vårt eget, vilket kräver ödmjukhet. Ödmjukheten kommer också att avhålla oss från att skryta och därigenom undvika att hos andra väcka en anda av svartsjuka eller avund. Paulus skrev att ”kärleken ... skrävlar inte, blir inte uppblåst”. Varför gör den inte det? Jo, därför att motivet bakom skrävel och uppblåsthet är själviskt och egoistiskt, medan däremot kärlekens själva kärna är osjälviskhet. — 1 Korinthierna 13:4.
19. Vilka bibliska exempel belyser att ödmjukhet och kärlek går hand i hand, precis som stolthet och själviskhet också gör?
19 Davids förhållande till kung Saul och dennes son Jonatan är ett slående exempel på hur kärlek och ödmjukhet går hand i hand men också på hur stolthet och själviskhet gör detta. På grund av Davids framgångar i strid sjöng kvinnorna i Israel: ”Saul har slagit sina tusenden och David sina tiotusenden.” (1 Samuelsboken 18:7) Eftersom Saul inte alls var ödmjuk, utan i stället var uppfylld av stolthet, hyste han från och med då ett mordiskt hat till David. Detta var verkligen en helt annan anda än den som hans son Jonatan visade. Vi läser att Jonatan älskade David som sin egen själ. (1 Samuelsboken 18:1) Hur reagerade då Jonatan, när det under händelsernas gång blev uppenbart att Jehova välsignade David och att David och inte Jonatan skulle efterträda Saul som Israels kung? Kände Jonatan sig svartsjuk eller avundsjuk? Inte alls! På grund av sin stora kärlek till David kunde han säga det som vi läser i 1 Samuelsboken 23:17: ”Var inte rädd; ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som kommer att bli kung över Israel, och jag själv kommer att bli den som är näst efter dig; och min far Saul vet också om det.” Jonatans stora kärlek till David fick honom att ödmjukt acceptera det som han förstod var Guds vilja i fråga om vem som skulle efterträda hans far som Israels kung.
20. Hur visade Jesus det nära sambandet mellan kärlek och ödmjukhet?
20 Det som hände den sista natten Jesus Kristus var tillsammans med sina apostlar före sin död understryker också sambandet mellan kärlek och ödmjukhet. I Johannes 13:1 läser vi att Jesus ”älskade ... sina egna intill slutet, dessa som han hade älskat och som var i världen”. Därefter läser vi att Jesus tvättade apostlarnas fötter och handlade likt en enkel tjänare. Vilken kraftfull lektion i ödmjukhet! — Johannes 13:1—11.
21. Sammanfatta varför vi bör vara ödmjuka.
21 Det finns verkligen många skäl till att vara ödmjuk. Det är rätt och ärligt att vara ödmjuk. Det är trons kurs. Det bidrar till goda relationer till Jehova Gud och till våra medtroende. Det är vishetens kurs, och det är framför allt kärlekens kurs, och det skänker sann lycka.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur hjälper ärligheten oss att vara ödmjuka?
◻ Varför kan tro på Jehova hjälpa oss att vara ödmjuka?
◻ Vad visar att det är vishetens kurs att vara ödmjuk?
◻ Varför är i synnerhet kärleken till hjälp för oss att vara ödmjuka?
[Bild på sidan 21]
Job underordnade sig ödmjukt Jehova. Han förbannade inte Gud och dog
[Bild på sidan 23]
Petrus underordnade sig ödmjukt, när Paulus gav honom råd offentligt