VAR ÖDMJUK

9, 10. Hur visade Jesus att han verkligen var ödmjuk?

⁹ Kvällen innan Jesus dog gav han Petrus och de andra apostlarna en lektion i ödmjukhet. Jesus hade skickat iväg Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning för den sista måltid som han skulle äta tillsammans med dem innan han dog. De såg säkert till att det bland annat fanns en skål med vatten och handdukar så att gästerna skulle kunna få sina fötter tvättade innan de åt. Men skulle någon av dem vara tillräckligt ödmjuk för att utföra den uppgiften?

¹⁰ Lärjungarna kunde nog knappt tro sina ögon när Jesus utan att tveka gjorde det som en tjänare i normala fall skulle ha gjort. Han tog av sig sin mantel, band om sig en handduk, hällde vatten i skålen och började tvätta deras fötter. (Joh. 13:4, 5) Ja, Jesus var otroligt ödmjuk. Det tog säkert en stund för honom att tvätta fötterna på alla tolv apostlarna, däribland Judas, som skulle förråda honom. Men Jesus gjorde det. Sedan tog han sig tid att förklara för dem: ”Förstår ni vad jag har gjort för er? Ni kallar mig ’lärare’ och ’herre’, och det är helt rätt, för det är jag. Så om jag, som är er herre och lärare, har tvättat era fötter, ska ni också tvätta varandras fötter.” (Joh. 13:12–14)

11. Hur märktes det på Petrus att han hade lärt sig att vara ödmjuk? (1 Petrus 5:5) (Se också bilden.)

¹¹ Petrus lärde sig av Jesus exempel och blev också väldigt ödmjuk. När Jesus hade återvänt till himlen gjorde Petrus ett underverk och botade en man som hade en medfödd missbildning. (Apg. 1:8, 9; 3:2, 6–8) Det här gjorde såklart att det samlades en massa människor kring Petrus. (Apg. 3:11) Men passade han på att njuta av uppmärksamheten? Han kom trots allt från en kultur där det var viktigt med ställning och status. Nej, han var ödmjuk och riktade uppmärksamheten på Jehova och Jesus. Han sa: ”Genom Jesus namn, och genom vår tro på hans namn, har den här mannen som ni ser och som ni känner blivit frisk.” (Apg. 3:12–16) När Petrus längre fram skrev till de kristna om hur viktigt det är med ödmjukhet använde han en formulering som för tankarna till att man har ödmjukhet på sig som ett klädesplagg. Och det här kanske påminner oss om när Jesus band en handduk om sig och tvättade fötterna på apostlarna. (Läs 1 Petrus 5:5 och fotnot.)