Hur fågelvingar ger lyftkraft

Fågelvingar klarade det långt innan flygplan existerade. Långt innan människor existerade, förresten. Den inre hälften av vingen ger den nödvändiga lyftkraften. Den är kupad på ovansidan och mer eller mindre plan på undersidan. Den luft som passerar ovanför vingens uppåtsvängda linje måste färdas en längre sträcka än den luft som passerar i en nästan rak linje under vingen. Därför måste luften på ovansidan färdas snabbare och tunnas därigenom ut. Detta innebär mindre tryck på ovansidan och mera på vingens undersida. Detta större tryck på undersidan trycker vingen uppåt och ger den lyftkraft. Sjöfåglar som vänder huvudet mot en stark vind och håller vingarna orörliga vinner stadigt höjd på grund av lyftkraften hos denna kupighet i den inre hälften av vingarna. Konstruktörer av flygplansvingar efterliknade denna kupighet för att ge lyftkraft åt sina maskiner — men Gud gjorde det först, när han skapade fåglarna.

Ett av skapelsens under som människan inte har lyckats efterlikna: den biologiska helikopter som kallas kolibri. Den flyger framåt, bakåt, i sidled, upp och ner eller svävar stillastående i luften, allt beroende på hur dess vingar arbetar. Den använder sig också av kupade vingar för att få lyftkraft, men med en häpnadsväckande skillnad. Vingarna är ganska styva utom i axelleden. De kan röras så obehindrat i axelleden att de kan vridas runt 180 grader. På så sätt är den ena vingytan uppåtvänd när vingen rör sig framåt, och den andra vingytan är uppåtvänd när vingen rör sig bakåt. Men vingfjädrarna böjer sig för att ge lyftkraft, och vingen är kupad på ovansidan, oavsett vilken vingyta som är uppåtvänd! Varje vingslag, vare sig det går framåt eller bakåt, ger därför den lyftkraft som tillåter fågeln att sväva stillastående i luften för att suga nektar ur blommor eller enbart för att hänga stilla i luften och nyfiket betrakta dig.

[Diagram på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Lyftkraft

Luftström

Gravitation