Dessutom måste den andliga födan nå de bröder som var internerade i arbetsläger. Det mest kända av arbetslägren var kanske Tólápa, en kolgruva i norra delen av landet. Som mest sattes 265 bröder i arbete där av myndigheterna. I gruvorna arbetade bröderna tillsammans med reguljära gruvarbetare, av vilka många var välvilligt inställda till Jehovas vittnen. De smugglade in litteratur och ut rapporter åt dem.

På sommaren 1955 blev omkring hundra bröder frigivna från lägret i Tólápa. Sedan de kunnat glädja sig åt sitt återställda familjeliv i bara sex veckor, blev de befallda att bege sig till samhället Szentendre, nära Budapest.