Bibelns syn
Vem kan avhjälpa de hungrandes rop?
”REGERINGEN kan inte förse oss med mat, eftersom vi är för många”, sade en svart jordbrukare i ett bördigt land i södra Afrika till Vakna! ”I två års tid”, förklarade han, ”har det rått torka i vårt land. Det har inte regnat. All boskap har dött på grund av hunger och törst. Alla ropar av hunger.”
Några dagar senare kom hällregnet och gav därigenom den trakten lindring. Men återställelsen kommer att ta lång tid, och de hungrandes rop fortsätter i andra stora områden av Afrika. Hungerproblemet är inte heller begränsat till den kontinenten. Enligt The Hunger Primer, utgiven av Food for the Hungry, lider människor i 43 länder i Asien och Latinamerika av ”omfattande undernäring”.
Men världens uppmärksamhet har på senare tid riktats på svälten i Afrika, med dess ”150 miljoner människor i riskzonen”, enligt en rubrik i londontidningen The Times. Musiker i Storbritannien och Förenta staterna har samlat in miljoner pund och dollar för att hjälpa hungrande afrikaner. Du har kanske blivit förskräckt när du sett så många svältande människor på TV och därför ställt dig frågan: ”Varför denna svält?”
Är det vädrets fel?
”Allmänheten är inte helt nöjd med att få höra att svälten i Afrika beror på torkan”, skriver chefen för Earthscan, en organisation som förmedlar nyheter om miljöfrågor, i den brittiska tidskriften People. Varför inte det? Bland annat därför att torka inte alltid orsakat någon katastrof under tidigare århundraden.
Afrika har tillräckligt bra jord för att producera mat åt fler än dess nuvarande befolkning. Men världens ekonomiska system uppmuntrar inte detta. Genom att regeringarna ger efter för det ekonomiska trycket drivs bönder bort från goda jordar — landområden som nu används för att förse utlandet med livsmedel och andra varor. Det har därför getts uttryck åt oro för den stora och fattiga landsbygdsbefolkningen i Afrika, då många undrar om dessa människor någonsin skall få tillräckligt med mat att äta.
En annan faktor är regeringarnas sätt att fördela rikedomarna. ”Städerna där regeringarna sitter”, förklarar Lloyd Timberlake i sin bok Africa in Crisis, ”har skurits av från landsbygden, och de pengar som avsatts i budgeten för utbyggnad har gått till att fylla dessa städer med hotell, fabriksanläggningar, universitet och bilar. Detta har man kunnat betala genom att mjölka de afrikaner som bor på landsbygden — 70 procent av befolkningen.”
Kan utländsk hjälp stoppade hungrandes rop?
”Samtidigt som världen utanför ger med ena handen, tar den med den andra”, uppges det i Famine: A Man-Made Disaster?, en rapport för den oberoende kommissionen för internationella humanitära frågor. ”Regeringar som ger u-hjälp”, sägs det vidare, ”skall inte ha några illusioner. Denna hjälp är långt ifrån någon välgörenhet, utan det är tvärtom givarländerna som tjänar på den.” Varför det? Därför att givarländerna ofta får mycket i gengäld för denna hjälp. Afrika, förklarar den brittiska tidskriften The Ecologist, ”fortsätter att förse oss med en stor del av de livsmedel som vi dagligen konsumerar i Storbritannien. ... [Det] är också en stor producent av rågummi, bomull och tropiska träslag och i allt högre grad av nötkött, grönsaker och snittblommor.”
Det är sant att Afrika får pengar för alla dessa exportvaror, men pengarna används sällan för att hjälpa de hungrande. De används i stället till att bygga ut städer, främja exporten, köpa vapen och betala utlandsskulderna för hjälpen de fått. ”Eftersom de fattiga föder de rika”, sägs det i den amerikanska tidskriften The Nation, ”kommer hungersnöden i många delar av världen att öka. ... Ökad export kommer att gagna den internationella jordbruksnäringen, ... men den kommer inte att föda hungriga afrikaner.”
En regering som kommer att avhjälpa ropet
Hungersnöden i Afrika framhäver ett gammalt ordspråk: ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” Bibeln förklarar varför sådant förtryck fortsätter och säger: ”Det som är krokigt kan inte bli rakt.” (Predikaren 1:15; 8:9) Ja, mänskliga regeringar består av ofullkomliga människor som är benägna att vara själviska. Hur kan sådana institutioner någonsin bli ”raka” och i verklig mening tillgodose de fattigas behov på jorden?
För att få ett svar kan vi begrunda hur man klarade en av de värsta perioderna av torka i Afrikas historia. Denna torka började omkring år 1730 f.v.t. och varade i sju år. Men Egyptens härskare hade tagit emot Guds vägledning och lagrat stora mängder med spannmål under de föregående goda åren. På grund av detta sägs ingen av hans undersåtar ha dött av hunger. I själva verket kom människor från andra länder för att köpa säd från Egypten, eftersom ”hungersnöden blev allt större i alla länder”. — 1 Moseboken 41:1—57; 47:13—26.
Vem pekar Guds ledning på i dag? På den som utgör ett lysande undantag i den sorgligt långa rad av människor som står för förtryck och krokighet — Jesus Kristus. ”Han gick igenom landet och gjorde gott”, heter det i bibeln. ”Han begick ingen synd.” (Apostlagärningarna 10:38; 1 Petrus 2:22) ”Men”, kanske du frågar, ”vad har detta att göra med en regering som kan avhjälpa de hungrandes rop?” En hel del, eftersom Jesus är den som Gud har förordnat till att härska över hela mänskligheten. Allt det goda som Jesus gjorde, bland annat underverken med att ge hungriga folkskaror mat, visade att Guds himmelska rike är överlägset varje mänsklig regering. Han pekade också fram emot den tid då Guds rike skall ta över styret av hela jorden. — Markus 8:1—9; Uppenbarelseboken 11:15.
Snart kommer Guds förordnade härskare att se till att det blir en rättvis fördelning av maten. Han kan avhjälpa de hungrandes rop. (Lukas 21:10, 11, 31) Bibeln innehåller följande hjärtevärmande löfte med avseende på Kristi styre: ”Han kommer att ha undersåtar från hav till hav och ... intill jordens ändar. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda. Det kommer att bli fullt upp med säd på jorden.” När den tiden är inne kommer ingen någonsin att behöva säga: ”Regeringen kan inte förse oss med mat.” För hunger, jämte lidande och död, kommer inte att vara mer. — Psalm 72:8, 13, 16, NW; Uppenbarelseboken 21:3—5.
[Bild på sidan 26]
Jorden producerar mat i överflöd