Om en icke troende man försöker hindra sin kristna hustru att tjäna Jehova, kanske hon kan försöka resonera med honom och taktfullt påpeka att hon ger honom religiös frihet och att hon därför helt logiskt bör behandlas på samma sätt. (Matteus 7:12) Även om hon måste visa sin icke troende man relativt underordnande måste hon göra Guds vilja, när det uppstår en konflikt. (1 Korintierna 11:3; Apostlagärningarna 5:29) Att tre gånger i veckan vara med vid kristna möten är helt visst inte för mycket. Men den troende hustrun kan finna det förståndigt att vara hemma övriga kvällar och att planera mycket av sin tjänst på fältet under tider då hennes man arbetar och då barnen är i skolan. Med resonlighet och god planering behöver hon inte ”ge upp i fråga om att göra vad som är gott”. — Galaterna 6:9.

²¹ Resonligheten sträcker sig också till andra saker. En person har till exempel rätt att utöva en viss religion. Men det skulle vara resonligt och vist av en kristen hustru att inte placera sina biblar och sina bibelstudiehjälpmedel på ställen som hennes man, som är mycket emot hennes religion, skulle kunna ogilla. Hon kanske kan undvika strid, om hon har sådana publikationer bland sina personliga tillhörigheter och studerar dem när hon är ensam. Hon får naturligtvis inte kompromissa när det gäller rättfärdiga principer. — Matteus 10:16.

22. Vad skulle man kunna göra, om det är den religiösa undervisningen av barnen som stör familjefriden?

²² Om det som stör husfriden gäller barnens religionsundervisning, kan den troende hustrun taktfullt ordna så att de följer med henne till möten och i tjänsten på fältet. Men om den icke troende mannen och fadern hindrar detta, kan hon undervisa barnen om bibelns principer, så att de när de växer upp och lämnar hemmet troligen kommer att ägna sig åt sann tillbedjan.

4. a) Sammanfatta helt kort vad Paulus skrev till gifta kristna i 1 Korintierna 7:10—16. b) När kan det sägas: ”Gud har kallat er till frid”?

⁴ Som vi såg i föregående artikel uppmanade aposteln Paulus gifta kristna att inte lämna sin äktenskapspartner. (1 Korintierna 7:10—16) Om en icke troende make väljer att stanna kvar hos sin kristna äktenskapspartner, bör den troende med tanke på Paulus’ ord försöka hjälpa honom andligen. (1 Petrus 3:1—4) Hans omvändelse skulle i hög grad bidra till att göra hemmet lugnt och fridfullt. Men vad kan den kristne göra, om den icke troende är så emot sin troende makas tro att han väljer att separera? Om den troende försökte tvinga honom eller henne att stanna, skulle den icke troende kanske göra situationen så besvärlig att den kristne fullständigt skulle berövas sin frid. I fridens intresse kan den troende således låta den icke troende gå sin väg. (Matteus 5:9) Det är endast när en icke troende äktenskapspartner går sin väg, som det kan sägas: ”Gud har kallat er till frid.”