Det fåfänga i avgudadyrkan

Sommaren 1986 besökte William Murray, journalist vid tidskriften The New Yorker, Sperlonga i Italien, en mycket gammal fiskeby på Italiens västkust, omkring 120 kilometer sydost om Rom. En morgon när Murray stod vid en bardisk och smuttade på sitt kaffe, träffade han en medelålders man som hette Fernando De Fabritiis. Under deras samtal berättade De Fabritiis, som har bott i Sperlonga hela sitt liv, en ganska lustig historia, som han hörde redan i sin barndom.

”En man har en lund med päronträd, men ett av träden bär ingen frukt, och därför hugger han ner det och säljer det till en snickare”, berättar De Fabritiis. ”Snickaren skulpterar en staty av sankt Josef av träet och skänker den till ortens kyrka. Mannen som ägde trädet går till kyrkan en söndag, där alla ber till statyn av sankt Josef. Mannen vägrar att be. Han vet vad det är för trästycke. ’Trädet kunde inte ge ett enda päron’, berättar han för alla. ’Hur skall det då kunna göra under?’”

De Fabritiis’ berättelse är mycket lik den illustration som Jehova Gud använde för att lära det forntida Israel hur oerhört fåfängt det är att dyrka avgudar. Varför inte ta fram din bibel och läsa om det i Jesaja 44:14—20?