Analfabetism — ett globalt problem

Från Vakna!:s korrespondent i Nigeria

ALMAZ bor i Etiopien. När hennes lilla dotter blev sjuk, ordinerade doktorn en viss medicin. Men Almaz kunde inte läsa vad som stod på flaskan — hur mycket skulle dottern ha och när? Lyckligtvis fanns det en granne som kunde läsa vad doktorn hade skrivit. Medicinen kunde ges i rätta doser, och barnet tillfrisknade.

Ramu är jordbrukare och bor i Indien. När hans dotter skulle gifta sig, beslöt han sig för att inteckna sin jordegendom för att låna en summa pengar av en penningutlånare i trakten. Eftersom han varken kunde läsa eller skriva, använde han sitt tumavtryck för att underteckna ett dokument som han inte förstod. Några månader senare upptäckte Ramu att dokumentet i själva verket var en överlåtelsehandling — hans mark tillhörde nu någon annan.

Michael arbetade på en stor lantgård i Förenta staterna. Hans förman sade till honom att ge djuren ett fodertillskott. Michael hittade två säckar i boden, men han kunde inte läsa vad som stod på dem. Han valde fel säck. Några dagar senare var djuren döda. Michael hade utfodrat dem med gift. Han fick genast sparken.

Analfabetism — oförmåga att läsa och skriva — kostade Michael hans jobb. Det kostade hans arbetsgivare en hjord prima biffkor. Det kostade Ramu hans jordegendom. Det kunde ha kostat Almaz’ lilla flicka livet.

Enligt UNESCO (FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur) kan över en fjärdedel av världens befolkning — mer än 960 miljoner män och kvinnor — varken läsa eller skriva.a I utvecklingsländerna är var tredje vuxen analfabet. I likhet med Almaz, Ramu och Michael kan dessa miljoner inte förstå innebörden i en vägskylt, en tidningsartikel eller en bibeltext. De har ingen möjlighet att utnyttja den rika informationskälla som tidskrifter och böcker utgör. De kan inte skriva ett brev eller fylla i en enkel blankett. De flesta kan inte ens skriva sitt namn. Eftersom de inte kan konkurrera om arbeten som kräver grundläggande färdigheter i läsning och skrivning, är många av dem arbetslösa. De får aldrig någon chans att utveckla sina förmågor och färdigheter.

Dessa siffror inkluderar inte de miljontals vuxna som är funktionella analfabeter — som har vissa elementära färdigheter men inte kan läsa och skriva tillräckligt bra för att klara av mer komplicerade uppgifter i det dagliga livet. Enbart i Förenta staterna finns det 27 miljoner funktionella analfabeter bland den vuxna befolkningen.

Hur är det då med barnen? Även om statistiken är bristfällig, eftersom uppgifter saknas från vissa länder, beräknar Förenta nationernas barnfond att omkring 100 miljoner av världens barn aldrig kommer att få gå i skolan. Ytterligare 100 miljoner kommer inte att fullborda ens den mest elementära utbildning. Enligt FN:s informationsbyrå är det faktiskt bara hälften av barnen i u-ländernas landsbygdsområden som får mer än fyra års grundläggande skolutbildning. Och i vissa industriländer tillbringar många barn mycket mer tid framför TV-apparaten än i skolan.

Analfabetiska barn växer i regel upp till analfabetiska vuxna. Vilka faktorer bidrar till detta globala problem? Hur kan man hjälpa en vuxen som inte kan läsa eller skriva? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Fotnot]

[Bild på sidan 3]

Mer än en fjärdedel av världens vuxna befolkning kan varken läsa eller skriva