Tillbedjarna blir inbärgade
APOSTELN Johannes fick i en syn se världsomskakande händelser, som skulle inträffa ”på Herrens dag”. Han såg hur den himmelske Herren Jesus Kristus red ut i ett rättfärdigt krig, framställt i bild genom en vit hingst, och hur Herren Jesus Kristus red ut ”segrande och för att göra sin seger fullständig”. Det första han gör är att slunga ut Guds ärkefiende, Satan, från himmelen och hit ner till jordens närhet. Satan svarar genom att plåga mänskligheten med slaktande, hungersnöd och sjukdomar som saknar tidigare motstycke och som framställs i bild genom de symboliska ryttarna och deras hästar — en röd, en svart och en blek häst. (Uppenbarelseboken 1:10; 6:1—8; 12:9—12) Dessa ve exploderade år 1914, och de har sedan dess trappats upp. De kommer inom kort att nå sin höjdpunkt genom det som Jesus beskrev som ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. — Matteus 24:3—8, 21.
Hur kommer det vid den tiden att gå för Jehovas tillbedjare? Uppenbarelseboken, kapitel 7, verserna 1—10, talar om änglastyrkor som håller fast tillintetgörelsens vindar, tills dessa tillbedjare har församlats. Under perioden sedan år 1914 har det skett ett församlande av de sista medlemmarna av det andliga Israel, som uppgår till 144.000. Och därefter, ”se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Denna stora skara uppgår redan till miljoner. De står godkända inför Guds tron, därför att de utövar tro på Jesu återlösningsblod, blodet av honom som slaktades likt ett oskyldigt lamm. ”Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” Dessa nitiska tillbedjare fortsätter med att säga: ”Kom!” till ytterligare andra, som i sin tur församlas för att bli frälsta genom ”den stora vedermödan”. — Uppenbarelseboken 7:14—17; 22:17.
”Till hela jorden”
Om dessa hängivna tillbedjare kan det sägas: ”Till hela jorden har ljudet från dem gått ut och till den bebodda jordens yttersta ändar deras uttalanden.” (Romarna 10:18) Deras hårda arbete har välsignats med en utomordentlig skörd. Till exempel:
Mexico rapporterar nu 335.965 aktiva tillbedjare av Jehova, en ökning på nästan hundra tusen på bara tre år! Varför en så stor ökning? Följande berättelse kanske kan ge en liten förklaring. En ung man, som heter Aurelio, var sakristan i en katolsk kyrka. Varje gång Jehovas vittnen kom till byn ringde han i kyrkklockorna för att avskräcka alla från att lyssna på dem. Med tiden köpte han en katolsk bibel och började läsa i den, men han förstod inte vad han läste. Så en dag fick han se en kamrat med ett exemplar av Nya Världens översättning av Bibeln under armen. Aurelio grälade på kamraten och sade att hans bibel var falsk och tog med honom hem för att visa honom den ”riktiga” Bibeln. Hans kamrat sade: ”Läs 2 Moseboken, kapitel 20”, och sedan gick han.
Aurelio började läsa från kapitel 1 i 2 Moseboken och läste fram till kapitel 20, verserna 4 och 5. Han blev chockerad över det han där i sin katolska bibel läste om beläten och bilder. Efter mässan följande söndag konfronterade han prästen med skriftställena om beläten och bilder. Först sade prästen att han för sin del bara vördade dessa beläten och bilder; han tillbad dem inte. Men när prästen såg att Aurelio inte var nöjd med svaret, anklagade han honom för att studera tillsammans med Jehovas vittnen. Aurelio svarade att det gjorde han inte, men han tillade: ”Nu skall jag göra det!”
Nästa gång vittnena kom till byn tog Aurelio kontakt med dem och började studera Bibeln tillsammans med dem. Han slutade arbeta i kyrkan, och inom tre månader uppfyllde han kraven för att få ta del i Jehovas vittnens offentliga tjänst. Det första hem han besökte var prästens, vilken inte kunde tro sina ögon, när han såg sin före detta sakristan i rollen som en Rikets förkunnare. Prästen hotade Aurelio med exkommunicering, men Aurelio talade om för honom att detta inte behövdes, eftersom han redan hade lämnat kyrkan. Hans modiga kurs var till uppmuntran för många andra bybor, som redan studerade tillsammans med Jehovas vittnen. Vid nästa områdessammankomst blev Aurelio och 21 andra personer från byn döpta. Tillväxten i denna trakt är så stor att det bara fanns en enda äldste som kunde gå igenom frågorna med denna grupp av dopkandidater.
”Ljudet från dem [har] gått ut”
Det går inte att undgå predikandet av Riket. En katolik i Italien blev irriterad varje gång Jehovas vittnen kom på besök. När hans firma lät honom få förflyttning till Singapore, tänkte han därför att han nu äntligen skulle slippa störas av dem. Men till hans förvåning fanns vittnena där också. Han skaffade därför två ilskna hundar, som skulle angripa nästa vittne som kom. När två vittnen ringde på hans dörr, rusade dessa hundar ut. De förskräckta kvinnorna sprang för livet. Vid en vägkorsning sprang de åt var sitt håll, och när en av hundarna hann i kapp det ena vittnet, ryckte hon desperat upp två broschyrer ur sin väska och körde in dem i hundens öppna gap. Då slutade den upp att jaga henne och vände om och lunkade tillbaka hem.
Följande vecka gjorde dessa två vittnen ett återbesök i ett hus tvärs över gatan. Hundarnas ägare var i sin trädgård, och överraskande nog hälsade han på kvinnorna och bjöd dem att stiga in i huset. Han berättade för dem att han aldrig hade talat med Jehovas vittnen och inte heller hade läst något av deras litteratur men att han hade blivit häpen över att finna broschyrerna i munnen på en av sina hundar. Han hade läst broschyrerna samma kväll, och det han hade läst hade verkligen gjort intryck på honom. Han hade varit katolik i hela sitt liv, men han sade sig nu vilja studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen.
Eftersom mannen fick förflyttning tillbaka till Italien, gjorde man anordningar för att Jehovas vittnen där skulle studera med honom. När han och hans hustru började vara med vid mötena, tog sig församlingsprästen för att ilsket hota dem. När någon satte eld på deras trädgård, klippte de av alla band med kyrkan. Denne man säger nu: ”Jag har redan vittnat för många av mina släktingar, eftersom jag vill att de skall få veta att Jehova är den ende sanne Guden.”
”Till den bebodda jordens yttersta ändar”
En annan erfarenhet från jordens yttersta ändar visar hur budskapet om Riket uppskattas och hur det hjälper till att förändra liv. Vid en mödravårdskurs träffade ett vittne i Australien en kvinna som hade många dåliga vanor. Hon ville inte ens sluta röka under graviditeten. Vittnet oroade sig mycket över hennes attityd. Det råkade bli så att de fick barn samtidigt och hamnade på samma avdelning, varför de fick tillfälle att tala med varandra. Det visade sig att kvinnan hade haft många problem under sin barndom, och nu var hennes äktenskap på gränsen att upplösas. När de hade kommit ut från sjukhuset, besökte vittnet den här kvinnan och satte i gång ett bibelstudium med henne med hjälp av boken Gör ditt familjeliv lyckligt!
Kvinnans man hade bett till Gud att han skulle finna den sanna religionen, men med reservationen: ”Bara det inte är Jehovas vittnen!” Men när han upptäckte att hans hustru studerade tillsammans med vittnena, började han ställa frågor, och han blev inbjuden att delta i studiet. Detta gjorde han, och han började också snart vara med vid församlingens möten. Nu har både mannen och hustrun blivit döpta, och deras äktenskap har helt visst förbättrats avsevärt.
Bibelstudier grundade på sådan litteratur har lett till att många nya tillbedjare har inbärgats. I länder där Jehovas vittnen har tvingats leva under sådana svåra förhållanden som revolutioner, inbördeskrig eller restriktioner från myndigheternas sida har bibelstudieverksamheten ökat. I Angola rasade inbördeskrig i många år, och vittnena fick utstå mycket förföljelse och lidande. I början av förra året visade rapporter att förkunnarna i genomsnitt ledde nästan tre studier var, men dessa förkunnare hade inte mycket biblisk litteratur. Resande tillsyningsmän besökte en liten grupp om dagen och ordnade tjänst på fältet under dagen och ett möte på kvällen. Vilken glädje var det inte när striderna upphörde och 42 ton efterlängtad biblisk litteratur kunde komma från Sydafrika! Dessa bröders kärlek kommer helt visst att ”än mer och mer ... överflöda av exakt kunskap och full omdömesförmåga”, när de nu kan skaffa sig ”visshet i fråga om de viktigare tingen”. (Filipperna 1:9, 10) Vilken sporre är inte detta för dem som har fullt upp av bibelstudiehjälpmedel att till fullo utnyttja den anordning som Jehova så nådigt gör! — 1 Timoteus 4:15, 16.
Dessa trogna tillbedjares lycka påminner oss om Jesu ord i bergspredikan: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himmelriket tillhör dem. ... Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull, eftersom himmelriket tillhör dem. ... Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:3—12) Det är verkligen en stor skörd som redan har bärgats i Angola!
I andra delar av världen har restriktionerna på Jehovas vittnens verksamhet också lättats eller avlägsnats. Så här sade Jesus på sin tid: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna är få.” (Matteus 9:37) Hur sant är inte detta i våra dagar! Behovet av fler arbetare finns där hela tiden. Vi är glada över att det ingår i vår tillbedjan att vara med om att inbärga skörden. Det finns ingen större glädje på jorden i våra dagar än vår fruktbärande överlämnade tjänst för Jehova Gud.
Men vad är det då som motiverar Jehovas tillbedjare att visa sådan glädje och nitälskan? Låt oss se.