Bör kyrkan döma i egen sak?

Enligt katolska myndigheter måste uppenbarelser uppfylla två villkor. För det första måste de vara i enlighet med kyrkans läror. Ett slående exempel är uppenbarelsen i Lourdes, där ”Jungfrun” presenterade sig som ”Den obefläckade avlelsen”. Det är intressant att tänka på att påven Pius IX några år dessförinnan hade förklarat att Maria vid avlelsen bevarades fri från arvsynd. År 1933 gav den blivande påven Pius XII uttryck åt sin uppfattning att dessa båda händelser hörde ihop, när han sade: ”Den obefläckade jungfrun, Guds Moder och välsignad bland kvinnor, önskade att med sin egen mun bekräfta det som hennes ofelbare suveräne påve hade fastställt i Rom. Detta gjorde hon strax efteråt i den berömda uppenbarelsen i Massabiellegrottan [Lourdes].”

För det andra måste man ta hänsyn till uppförandet hos den som fick uppenbarelsen. Som biskopen i Tours förklarade: ”Kyrkan ... trodde på uppenbarelserna [i Lourdes] på grund av Bernadettes helighet.” Och de kyrkliga myndigheterna anser att både Bernadette och Lucie, vilka påstod sig ha sett Maria i Lourdes respektive Fátima, uppfyllde detta villkor genom att senare bli nunnor.

De budskap som överfördes var i överensstämmelse med den katolska läran. De personers liv som hade sett synerna var i överensstämmelse med det mönster som kyrkan hade fastslagit. Det är knappast överraskande att de uppenbarelser som i dessa fall erkänts av katolska kyrkan uteslutande bekräftar dess egna traditioner och lärosatser, också de allra senaste, till exempel den om den obefläckade avlelsen.

Men är underverk och uppenbarelser verkligen tecken från himmelen som bevisar sannfärdigheten i kyrkans läror? J. Bricout, utgivare av Dictionnaire pratique des connaissances religieuses (Lexikon om religionskunskap), citerade en annan katolsk författare, P. Buysse, som skriver: ”Eftersom underverken i Lourdes har ett särskilt samband med ’de trossatser som är karakteristiska för katolska kyrkan’ (den obefläckade avlelsen, denna dogms definition av påvliga myndigheter, vördnad för det heliga sakramentet, vördnad för jungfru Maria osv.), så kan man, eller snarare måste man, erkänna att ’kyrkans lärosatser bär Guds insegels godkännande’.”

Och hur är det då med den ”obefläckade avlelsen”, som Bernadette talade om? Detta är återigen en uppenbar motsägelse av det bibeln lär. Bibeln visar att Maria likt alla Adams avkomlingar avlades i synd och ärvde död. (Psalm 51:7; Romarna 3:23) Om Maria avlats utan synd, varför frambar hon då ett syndoffer efter Jesu födelse? (3 Moseboken 12:6; Lukas 2:22—24) Det finns inte heller ett enda skriftställe som stöder den katolska lärosats som säger att hon genom särskild nåd bevarades från arvsynd. Eftersom Mariadyrkan inte har någon skriftenlig grund, är det rätt logiskt att ifrågasätta om hennes uppenbarelser är från Gud.

I en annan syn fick Bernadette höra ”damen” säga på lokal dialekt: ”Jag är den obefläckade avlelsen.” Ensam mot borgerliga såväl som religiösa myndigheter vidhöll Bernadette Soubirous att det hon hade berättat var sant. Slutligen erkände katolska kyrkan officiellt uppenbarelserna av ”Jungfrun”. Helgedomen vid Lourdes blev resultatet.

[Bild]

Lourdes