Vad tror människor om ett liv efter döden?

”Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen?” — JOB 14:14.

1, 2. I vad söker många tröst, när de har förlorat någon kär anförvant i döden?

I ETT bårhus i New York defilerar vänner och släktingar tysta förbi den öppna kistan med en 17-årig pojke som har dött av cancer. Med tårar i ögonen upprepar den förtvivlade modern gång på gång det hon har fått lära sig att tro: ”Tommy är lyckligare nu. Gud ville ha Tommy hos sig i himlen.”

² Över tusen mil därifrån, i Jamnagar i Indien, tänder den äldste av tre söner eld på veden i deras döde fars likbål. Brahmanen, som försöker överrösta eldens sprakande, mässar mantran på sanskrit: ”Må själen som aldrig dör fortsätta sina ansträngningar att bli ett med den yttersta verkligheten.”

3. Vilka frågor har människor funderat över i alla tider?

³ Döden är en realitet som ingen av oss kan undgå. (Romarna 5:12) Och vi undrar helt naturligt om döden är slutet på allt. Job, en av Guds forntida trogna tjänare, konstaterade när han reflekterade över växternas naturliga cykel: ”Det finns hopp till och med för ett träd. Om det huggs ner, skjuter det ju upp igen, och dess kvist, den kommer inte att upphöra att vara till.” Hur är det då med människor? ”Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen?” frågade Job. (Job 14:7, 14) Människor har i alla tider funderat över följande frågor: Finns det ett liv efter döden, och i så fall vad slags liv? Vad har fått människor att komma fram till den tro de har haft?

Många svar och ett gemensamt tema

4. Vad tror människor av olika religioner om ett liv efter döden?

⁴ Många till bekännelsen kristna tror att man efter döden kommer antingen till himlen eller till helvetet. Hinduer däremot tror på reinkarnation eller återfödelse. Och enligt islam skall det efter döden bli en domens dag, då Allah skall bedöma en människas livskurs och överlämna henne antingen till ett paradis eller till ett helvete. I vissa länder är trosuppfattningarna om de döda en märklig blandning av lokala traditioner och namnkristendom. På Sri Lanka lämnar både buddhister och katoliker dörrar och fönster vidöppna när någon i familjen dör och ställer kistan så att den avlidne ligger med fötterna mot utgången. Man tror att det därigenom blir lättare för den avlidnes ande eller själ att lämna huset. I Västafrika är det sed bland många katoliker och protestanter att täcka över speglar när någon har dött för att ingen skall råka titta i spegeln och där få se den dödes ande. Fyrtio dagar efter en anhörigs död firar sedan släkt och vänner själens uppstigande till himlen.

5. Vilken central lära är flertalet religioner ense om?

⁵ Men trots dessa olikheter verkar det som om flertalet religioner är ense om åtminstone en sak. De tror alla att det finns någonting inuti människan, det må kallas själ eller ande, som är odödligt och som lever vidare efter kroppens död. Nästan alla de hundratals kyrkosamfunden och sekterna i kristenheten lär att det finns en odödlig själ. Även inom judendomen är det en officiell lära. Den utgör också själva grunden till hinduismens lära om reinkarnation. Även muslimerna tror att själen lever vidare efter det att kroppen dött. Och australiska aboriginer, afrikanska animister, shintoister och buddhister har olika variationer på samma tema.

6. Hur betraktar vissa lärda män uppfattningen att själen är odödlig?

⁶ Men det finns också de som tror att medvetet liv upphör vid döden. De tycker att det är en absurd tanke att det känslomässiga och intellektuella livet skulle fortsätta i någon opersonlig och skugglik själ som är skild från kroppen. Den spanske 1900-talsförfattaren och filosofen Miguel de Unamuno skriver: ”Att tro på själens odödlighet är att önska att själen skall vara odödlig, men att önska det med en sådan kraft att man tränger undan förnuftet.” Bland dem som har trott på liknande sätt finns så skilda personer som de kända forntida filosoferna Aristoteles och Epikuros, läkaren Hippokrates, den skotske filosofen David Hume, den arabiske filosofen Averroës och Indiens förste premiärminister efter självständigheten, Jawaharlal Nehru.

7. Vilka viktiga frågor om tron på själens odödlighet skall vi nu behandla?

⁷ När vi nu ställs inför dessa motstridiga idéer och uppfattningar måste vi fråga oss: Har vi verkligen en odödlig själ? Och om själen faktiskt inte är odödlig, hur kunde då en sådan falsk lära bli en integrerande del av så många av våra dagars religioner? Var kom den här tanken ifrån? Det är viktigt att vi får sanningsenliga och tillfredsställande svar på dessa frågor, eftersom det gäller vår framtid. (1 Korinthierna 15:19) Men låt oss först undersöka hur läran om själens odödlighet uppstod.

Lärans uppkomst

8. Vilken roll spelade Sokrates och Platon när det gällde att främja uppfattningen att själen är odödlig?

⁸ De grekiska filosoferna Sokrates och Platon, som levde på 400-talet f.v.t., tros ha varit bland de första som förde fram tanken att människan har en odödlig själ. Det var dock inte Sokrates och Platon som gav upphov åt denna lära, men det var de som utvecklade den och förvandlade den till en filosofisk lära, så att den från och med då blev mer tilltalande för den bildade klassen. Men faktum är att anhängarna till Zarathustra (grekiska: Zoroaster) i det forntida Persien och egyptierna före dem också trodde på läran om själens odödlighet. Frågan är därför: Vad är ursprunget till denna lära?

9. Vad övade inflytande på kulturerna i Egypten, Persien och Grekland?

⁹ I boken The Religion of Babylonia and Assyria heter det: ”Den babyloniska religionen utövade inflytande på det forntida Egypten, Persien och Grekland.” Angående den religiösa tron i Egypten säger boken vidare: ”Med tanke på den tidiga kontakten mellan Egypten och Babylonien, vilken Amarnabreven ger belägg för, fanns det helt visst rika tillfällen att införa babyloniska uppfattningar och seder i egyptisk gudsdyrkan.”a Det var på liknande sätt med de gamla persiska och grekiska kulturerna.

10. Hur betraktade babylonierna livet efter döden?

¹⁰ Men trodde de forntida babylonierna på själens odödlighet? Professor Morris Jastrow j:r vid University of Pennsylvania i USA skriver: ”Varken folket eller ledarna för det religiösa tänkandet [i Babylonien] räknade någonsin med möjligheten att det som en gång kallats till liv kunde förintas helt. Döden var [enligt deras uppfattning] en övergång till ett annat slags liv, och förnekandet av odödlighet [i fråga om det nuvarande livet] betonade bara hur omöjligt det var att undgå den ändring av tillvaro som döden innebar.” Ja, babylonierna trodde att livet på något sätt och i någon form fortsatte efter döden. Detta visade de genom att jämte de döda begrava föremål som dessa kunde använda i livet efter detta.

11, 12. Var uppstod läran om själens odödlighet efter den stora översvämningen?

¹¹ Det är uppenbart att läran om själens odödlighet går tillbaka till det forntida Babylon. Är detta av betydelse? Ja verkligen, för enligt Bibeln grundades staden Babel eller Babylon av Nimrod, en sonsonsson till Noa. Efter den världsomfattande stora översvämningen på Noas tid talade alla människor ett enda språk och hade en enda religion. Det var inte bara så att Nimrod var ”i opposition mot Jehova”, utan han och hans efterföljare ville också göra sig ”ett ryktbart namn”. Genom att grunda en stad och bygga ett torn där bildade Nimrod således en annan religion. — 1 Moseboken 10:1, 6, 8–10; 11:1–4.

¹² Enligt traditionen dog Nimrod en våldsam död. Då han var staden Babylons grundare, byggmästare och förste kung, är det rimligt att tänka att babylonierna efter hans död satte honom högt. Vissa forskare har framkastat tanken att guden Marduk (Merodak), som betraktades som grundare av Babylon och som ett antal babyloniska kungar uppkallades efter, representerar Nimrod, som upphöjts till gud. (2 Kungaboken 25:27; Jesaja 39:1; Jeremia 50:2) I så fall måste uppfattningen att människan har en själ som lever vidare vid döden ha varit allmänt accepterad åtminstone vid tiden för Nimrods död. De historiska vittnesbörden visar i varje fall att läran om själens odödlighet uppstod i Babel eller Babylon efter den stora översvämningen.

13. Hur spreds läran om själens odödlighet ut över jorden, och vad ledde det till?

¹³ Bibeln visar också att Gud omintetgjorde projektet i Babel med att bygga ett torn genom att skapa förvirring i språket hos dem som byggde. När de inte längre kunde kommunicera med varandra, övergav de sitt projekt, och de kringspriddes ”därifrån över hela jordens yta”. (1 Moseboken 11:5–9) Vi måste dock komma ihåg att även om dessa tornbyggare hade fått sitt språk förändrat, så hade inte deras tänkesätt eller deras uppfattningar förändrats. Vart de än tog vägen förde de följaktligen med sig sina religiösa uppfattningar. Därigenom spreds babyloniska läror, inbegripet läran om själens odödlighet, ut över jorden och blev grunden för de större religionerna i världen. På så sätt bildades ett världsvälde av falsk religion, som Bibeln passande beskriver som ”det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. — Uppenbarelseboken 17:5.

Världsväldet av falsk religion utbreder sig österut

14. Hur spreds de babyloniska religiösa trosuppfattningarna till den indiska subkontinenten?

¹⁴ Somliga historiker säger att för mer än 3.500 år sedan kom ett ljushyat ariskt folk genom en folkvandring ner från nordväst till Indusdalen, som nu till större delen ligger i Pakistan och Indien. Därifrån spred de sig till floden Ganges slättland och sedan över hela Indien. Somliga experter säger att detta folks religiösa uppfattningar var grundade på forntida iranska och babyloniska läror. Det är i dessa religiösa uppfattningar som hinduismen har sina rötter.

15. Hur kom uppfattningen om själens odödlighet att påverka den nutida hinduismen?

¹⁵ I Indien tog tanken på en odödlig själ gestalt som läran om reinkarnation eller återfödelse. Hinduiska vise, vilka brottades med det universella problemet med ondska och lidande bland människor, kom fram till det som kallas lagen om karma, dvs. lagen om orsak och verkan. Genom att kombinera den lagen med tron på själens odödlighet kom de fram till läran om reinkarnation eller återfödelse, enligt vilken förtjänsterna och bristerna i ett liv sägs bli belönade eller bestraffade i nästa. Målet för de trogna är moksha eller frigörelse från återfödandets kretslopp och att bli förenad med det man kallar den yttersta verkligheten — nirvana. Allteftersom hinduismen spreds under århundradenas gång, spreds också denna lära. Och läran om reinkarnation har blivit det centrala i den nutida hinduismen.

16. Vilken uppfattning om ett liv efter detta kom att dominera det religiösa tänkandet och de religiösa sedvänjorna för en stor del av befolkningen i Ostasien?

¹⁶ Ur hinduismen utvecklades sådana religioner som buddhismen, jainismen och sikhismen. De har också läran om reinkarnation. När buddhismen spreds i större delen av Ostasien — Kina, Korea, Japan och andra ställen — kom den också att påverka kulturen och religionen i hela området. Detta gav upphov åt religioner som har inslag av buddhism, spiritism och förfädersdyrkan. De mest framträdande bland dessa är daoismen (taoismen), konfucianismen och shinto. På så sätt har tron att livet fortsätter när kroppen dör kommit att dominera det religiösa tänkandet och de religiösa sedvänjorna för en stor del av befolkningen i den här delen av världen.

Hur är det då med judendomen, kristendomen och islam?

17. Vad trodde de forntida judarna om ett liv efter döden?

¹⁷ Vad tror då människor inom sådana religioner som judendomen, kristendomen och islam om ett liv efter döden? Judendomen är den äldsta av dessa religioner. Dess rötter går så långt tillbaka i tiden som till Abraham, som levde för omkring 4.000 år sedan, dvs. långt innan Sokrates och Platon utvecklade teorin om själens odödlighet. De forntida judarna trodde inte på någon inneboende odödlighet hos människan, utan i stället på en uppståndelse från de döda. (Matteus 22:31, 32; Hebréerna 11:19) Hur kom då läran om själens odödlighet in i judendomen? Historien ger oss svaret.

18, 19. Hur kom läran om själens odödlighet in i judendomen?

¹⁸ Den grekiske kungen Alexander den store, som år 332 f.v.t. erövrade Mellanöstern, inbegripet Jerusalem, planerade att hellenisera sitt välde. Efter hans död fortsatte hans efterföljare hans program med att hellenisera, vilket ledde till en sammansmältning av den grekiska och den judiska kulturen. På så sätt kom judarna med tiden att bli insatta i grekiskt tänkande, och några av dem blev rentav filosofer.

¹⁹ En sådan judisk filosof var Filon från Alexandria, som levde under det första århundradet v.t. Han vördade Platon och försökte förklara judendomen i grekiska filosofiska termer och banade på så sätt vägen för senare judiska tänkare. Talmud, som innehåller rabbinernas skrivna kommentarer till den muntliga lagen, är också påverkad av grekiskt tänkande. ”Talmuds rabbiner”, heter det i Encyclopaedia Judaica, ”trodde att själen fortsatte att existera efter döden.” Längre fram går man i sådan mystisk judisk litteratur som kabbalan till och med så långt som till att lära om reinkarnation. Läran om själens odödlighet kom således in i judendomen bakvägen genom grekisk filosofi. Hur kom då läran in i kristendomen?

20, 21. a) Vilken ståndpunkt intog de första kristna till platonsk eller grekisk filosofi? b) Vad ledde fram till att Platons tankar sammansmältes med kristna läror?

²⁰ Den sanna kristendomen började med Jesus Kristus. Den tidigare citerade Miguel de Unamuno skrev följande om Jesus: ”Han trodde enligt judiskt synsätt på en uppståndelse i köttet och inte enligt [grekiskt] platonskt synsätt på själens odödlighet.” Och han drog slutsatsen: ”Läran om själens odödlighet ... är en hednisk filosofisk lära.” Vi kan med tanke på detta förstå varför aposteln Paulus så kraftfullt varnade de kristna under det första århundradet för ”den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus”. — Kolosserna 2:8.

²¹ När och hur trängde då denna ”hedniska filosofiska lära” in i kristendomen? The New Encyclopædia Britannica påpekar: ”Från mitten av 100-talet e.Kr. började kristna med en viss utbildning i grekisk filosofi tycka att de — både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att omvända bildade hedningar — skulle uttrycka sin tro i grekiska filosofiska termer. Den filosofi som passade dem bäst var platonismen.” Origenes av Alexandria och Augustinus av Hippo var två sådana tidiga filosofer som utövade ett stort inflytande på ”kristendomens” läror. De var båda mycket påverkade av Platons idéer och medverkade till att smälta samman hans tankar med kristna läror.

22. Hur har läran om själens odödlighet fortsatt att vara framträdande inom islam?

²² Begreppet själens odödlighet kom in i judendomen och kristendomen genom inflytandet från Platon, medan det i islam var inbyggt redan från början. Koranen, islams heliga bok, lär att människan har en själ som lever vidare efter döden. Den säger att själens slutliga öde är att antingen få leva i en himmelsk lustgård eller att straffas i ett brinnande helvete. Därmed inte sagt att arabiska lärda män inte har försökt förena islamiska läror med grekisk filosofi. Den arabiska världen påverkades faktiskt i viss utsträckning av Aristoteles verk. Men muslimerna tror fortfarande på läran om själens odödlighet.

23. Vilka viktiga frågor om ett liv efter döden skall vi behandla i följande artikel?

²³ Det är uppenbart att alla de förvirrande trosuppfattningar om ett liv efter detta som har utvecklats av religionerna i världen är grundade på uppfattningen att själen är odödlig. Och sådana trosuppfattningar har påverkat, ja rentav behärskat och förslavat, miljarder människor. Allt detta får oss att fråga: Går det att få reda på sanningen om vad som händer när man dör? Finns det ett liv efter döden? Vad säger Bibeln om detta? Det skall vi behandla i följande artikel.

Vad säger Bibeln om ett liv efter döden?

”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” — 1 MOSEBOKEN 3:19.

1, 2. a) Vad finns det för olika uppfattningar om ett liv efter detta? b) Vad behöver vi ta reda på för att få veta vad Bibeln lär om själen?

”TEORIN om evigt lidande är oförenlig med tron på Guds kärlek till det skapade. ... Att tro att själen skall straffas i evighet för misstag begångna under några få år och utan att den får tillfälle att bättra sig strider mot förnuftet.” Detta konstaterade den hinduiske filosofen Nikhilananda.

² Många känner sig i likhet med Nikhilananda illa till mods vid tanken på läran om evig pina. Andra har svårt att förstå sådana uppfattningar som att själen uppnår nirvana och förenas med naturen. Även bland dem som påstår sig grunda sin tro på Bibeln råder det olika uppfattningar om vad själen är och vad som händer med den när vi dör. Men vad lär egentligen Bibeln om själen? För att få veta det måste vi ta reda på innebörden i de hebreiska och grekiska ord som har översatts med ”själ” i Bibeln.

Själen enligt Bibeln

3. a) Vilket ord i de hebreiska skrifterna översätts med ”själ”, och vad är dess grundläggande betydelse? b) Hur bekräftar 1 Moseboken 2:7 att ordet ”själ” kan beteckna hela människan?

³ Det hebreiska ord som översatts med ”själ” är nẹfesh, och det förekommer 754 gånger i de hebreiska skrifterna. Vad betyder ordet nẹfesh? Enligt The Dictionary of Bible and Religion ”avser det vanligtvis hela den levande varelsen, hela individen”. Detta bekräftas av Bibelns beskrivning av själen i 1 Moseboken 2:7: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Lägg märke till att den första människan ”blev” en själ. Detta innebär att Adam inte hade en själ, utan att han var en själ, precis som någon som blir läkare är läkare. Ordet ”själ” betecknar således här hela personen.

4. Vilket ord översätts med ”själ” i de kristna grekiska skrifterna, och vad är den grundläggande betydelsen i det ordet?

⁴ Det ord som översatts med ”själ” (psykhẹ) förekommer över hundra gånger i de kristna grekiska skrifterna. I likhet med nẹfesh avser detta ord ofta hela människan. Tänk till exempel på följande uttryck: ”Nu är min själ oroad.” (Johannes 12:27) ”Fruktan började komma över varje själ.” (Apostlagärningarna 2:43) ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna.” (Romarna 13:1) ”Tala tröstande till de nedstämda själarna.” (1 Thessalonikerna 5:14) ”Några få, det vill säga åtta själar, [blev] tryggt ... burna igenom vattnet.” (1 Petrus 3:20) Det är uppenbart att psykhẹ, i likhet med nẹfesh, avser hela människan. Enligt dr Nigel Turner ”betecknar detta ord det som är karakteristiskt mänskligt, jaget, den fysiska kropp i vilken Guds ruach [ande] har inandats. ... Betoningen ligger på hela jaget.”

5. Är djuren själar? Förklara.

⁵ Det är intressant att lägga märke till att ordet ”själ” i Bibeln inte bara används om människor, utan också om djur. När 1 Moseboken 1:20 beskriver hur Gud skapade varelserna i havet, heter det att Gud befallde: ”Må vattnen vimla fram ett vimmel av levande själar.” Och följande skapelsedag sade Gud: ”Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, varje husdjur och annat djur som rör sig och vilt djur på jorden enligt dess art.” — 1 Moseboken 1:24; jämför 4 Moseboken 31:28.

6. Vad kan man säga om Bibelns användning av ordet ”själ”?

⁶ I Bibeln åsyftar ordet ”själ” således en människa eller ett djur eller det liv som en människa eller ett djur har. (Se rutan här ovan.) Bibelns definition av själen är enkel, konsekvent och fri från invecklade mänskliga filosofier och vidskepelser. Därför uppstår frågan: Vad händer enligt Bibeln med själen när man dör?

De döda är omedvetna

7, 8. a) Vad visar Bibeln om de dödas tillstånd? b) Ge exempel från Bibeln som visar att själen kan dö.

⁷ De dödas tillstånd förklaras i Predikaren 9:5, 10, där vi läser: ”De döda vet alls ingenting. ... I dödsriket ... kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.” (1982) Döden är därför ett tillstånd av icke-vara. Psalmisten skriver att när en person dör, ”vänder [han] tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar”. (Psalm 146:4) De döda är således omedvetna och overksamma.

⁸ När Gud uttalade dödsdomen över Adam, sade han: ”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Innan Gud hade format Adam av stoft från marken och gett honom liv, så existerade inte Adam, och det var till detta tillstånd som han återvände när han dog. Hans straff var döden — inte en överföring till en annan värld. Vad hände då med Adams själ när han dog? Eftersom ordet ”själ” i Bibeln ofta åsyftar människan, säger vi således, när vi säger att Adam dog, att den själ som kallades Adam dog. Detta kanske låter underligt för någon som tror på själens odödlighet. Men Bibeln säger: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” (Hesekiel 18:4) I 3 Moseboken 21:1 talas det om en ”avliden själ” (ett ”lik”, The Jerusalem Bible). Och om nasirerna läser vi att de inte fick komma nära ”någon död själ” (”en död kropp”, Lamsa). — 4 Moseboken 6:6.

9. Vad menar Bibeln när den säger att Rakels ”själ höll på att gå ut”?

⁹ Men hur är det då med det som sägs i 1 Moseboken 35:18 om Rakel vid hennes tragiska död i samband med att hon födde sin andre son? Vi läser där: ”När hennes själ höll på att gå ut (för hon dog), ... gav [hon] honom namnet Ben-Oni; men hans far kallade honom Benjamin.” Betyder detta att Rakel hade ett inre väsen som for ut vid hennes död? Inte alls. Kom ihåg att ordet ”själ” också kan åsyfta det liv som en människa äger. I det här fallet betydde Rakels ”själ” helt enkelt hennes ”liv”. Det är därför som andra bibelöversättningar återger uttrycket ”hennes själ höll på att gå ut” med ”hennes liv höll på att ta slut” (Knox), ”hon höll på att ge upp andan” (1982) och ”hennes liv lämnade henne” (The Bible in Basic English). Det finns inget som tyder på att någon mystisk del av Rakel levde vidare efter hennes död.

10. Hur kom änkans sons själ ”tillbaka inom honom”, när han uppväcktes?

¹⁰ Det är på liknande sätt med uppväckandet av en änkas son, något som vi kan läsa om i 1 Kungaboken, kapitel 17. I vers 22 läser vi att Elia bad över den unge pojken och att ”Jehova [lyssnade] till Elias röst, så att barnets själ kom tillbaka inom honom, och han fick liv”. Återigen är det så att ordet ”själ” betyder ”liv”. New American Standard Bible lyder således: ”Barnets liv återvände till honom, och han fick nytt liv.” Ja, det var livet och inte någon skugglik skepnad som återvände till pojken. Detta stämmer med det Elia sade till pojkens mor: ”Se, din son [hela människan] lever.” — 1 Kungaboken 17:23.