Har människan en odödlig själ?

15—17. a) Vad lär Bibeln om döden och själen? (Se rutan, sidan 22.) b) Vilket hopp framhåller Bibeln för dem som har dött?

¹⁵ Blev judendomens läror och trosuppfattningar påverkade under den här perioden? Encyclopaedia Judaica erkänner öppet: ”Det var troligen under grekiskt inflytande som läran om själens odödlighet kom in i judendomen.”⁸ De hebreiska skrifterna lär klart och tydligt att Guds avsikt från början var att människan skulle leva för evigt i fullkomlig hälsa här på jorden. (Se sidorna 11, 12, paragraferna 2—4.) I Första Moseboken 2:7 läser vi: ”HERREN Gud [formade] människan av markens stoft och blåste in livets andedräkt i hennes näsborrar; och människan blev en levande själ.” (JP) Lägg märke till att det i texten inte sägs att människan fick en själ, utan att hon i stället blev en själ. Eftersom den förste mannen, Adam, i olydnad gjorde uppror mot Gud, blev han dömd till döden. Följaktligen dog människosjälen Adam. Ingen del av honom fortsatte att leva i en annan värld. Uppfattningen om en odödlig själ är således ingen biblisk lära.c Bibeln säger rakt på sak: ”Den själ som syndar, den skall dö.” — Hesekiel 18:4, JP.

¹⁶ Det Bibeln uppenbarar om de dödas tillstånd stämmer överens med dess lära att själen dör. I Predikaren, kapitel 9, vers 5 och 10, läser vi: ”De levande vet att de kommer att dö. Men de döda vet ingenting. ... Ty det finns ingen verksamhet, inget förnuft, ingen kunskap, ingen vishet i Sheol [mänsklighetens gemensamma grav], dit du går.” (Jämför Psalm 146:3, 4.) Döden var ett straff från Gud. (1 Moseboken 2:17) Det är motsatsen till liv, inte en annan form av liv. Därför bör vi inte bli förvånade, när vi upptäcker att Bibeln ingenstans nämner om en helveteseld (geh hin·nọm) som straff. Även detta är en uppfattning som härstammar från grekisk filosofi och hedniska läror. Angående judarnas mystiska tro på reinkarnation heter det i The New Standard Jewish Encyclopedia: ”Tanken tycks ha uppstått i Indien. ... I kabbalah [judendomens böcker om mystik] dyker den första gången upp i boken Bahir, och från Zohar och framåt blev den allmänt godtagen av mystiker, och den spelar en betydelsefull roll i den chassidiska tron och litteraturen.”⁹

VAD RABBINERNA HAR SAGT:

”I den sjunde himlen, Araboth, finns de andar och själar förvarade som ännu inte har skapats.” — Hagigah 12b, Talmud.

”På kvällen vid ingången till sabbaten får människan ytterligare en själ, som tas ifrån henne då sabbaten är över.” — Taanit 27b, Talmud.

”I hela 12 månader [efter döden] fortsätter kroppen att finnas till, och själen stiger upp och ner.” — Shabbat 152b, Talmud.

”Maskar är för de döda lika smärtsamma som en nål i köttet på de levande.” — Shabbat 13b, Talmud.

”Om man i den här världen gör ett uttalande i en persons namn sedan denne dött, rör sig hans läppar i graven.” — Sanhedrin 90b, Talmud.

”Judendomen är ’den religion som ger en försäkran om själens odödlighet efter kroppens död’.” — Kuzari 1:103, Judah Halevi, rabbin på 1100-talet.