När filosofiskt sinnade personer väl hade blivit kristna, dröjde det inte länge förrän den grekiska filosofin och ”kristendomen” blev oskiljaktigt förbundna.

Som ett resultat av denna förening trängde hedniska läror som treenighetsläran och läran om den odödliga själen in i den besmittade kristendomen. Dessa läror sträcker sig emellertid mycket längre tillbaka i tiden än till de grekiska filosoferna. Grekerna hämtade dem egentligen från äldre kulturer, för det finns vittnesbörd om sådana läror i de forntida egyptiska och babyloniska religionerna.

Den grekiske filosofen Platon (född omkring år 428 f.v.t.) kunde inte veta att hans läror så småningom skulle söka sig in i den avfälliga kristendomen. Platons främsta bidrag till ”kristendomen” var det som gällde treenighetsläran och läran om själens odödlighet.

Angående läran om en odödlig själ heter det i ”New Catholic Encyclopedia”: ”Den kristna föreställningen att Gud har skapat en andlig själ som han har ingjutit i kroppen vid avlelsen för att göra människan till en levande helhet är frukten av en lång utveckling inom kristen filosofi. Först med Origenes [död omkring år 254 v.t.] i Östern och S:t Augustinus [död år 430 v.t.] i Västern gjordes själen till ett andligt väsen och utformades det en filosofisk teori om dess natur. ... [Augustinus’] lära ... är till stor del (inbegripet några felaktigheter) hämtad från nyplatonismen.” — Band XIII, sidorna 452, 454.