Lymfocyterna bildar en superspecialiserad elit i kampen mot infektioner. De producerar ämnen som kallas antikroppar, som binder sig till ett särskilt bakteriefragment. Det finns två huvudgrupper av lymfocyter med olika förmågor. Först har vi B-lymfocyterna, som låter de antikroppar som de producerar komma ut i blodomloppet. B-lymfocyterna har kallats ”immunsvarets” beväpnade kårer, och de skjuter sina pilar, antikropparna, med oerhörd precision. Dessa antikroppar kommer att ”söka” den bakterie som de känner igen och slå till mot en vital del på bakterien. Den andra huvudgruppen av lymfocyter, T-lymfocyterna, håller de antikroppar som de känner igen fast förankrade vid sin yta. De använder dem för att slå fienden — och tar så att säga del i närstrider.

Saken är ännu mer komplicerad. En undergrupp till T-lymfocyterna, som kallas T-hjälparceller, hjälper sina kamrater, B-lymfocyterna, att utsöndra stora mängder antikroppar. Före angreppet kommunicerar T-hjälparcellerna med varandra. Nyligen gjord forskning visar att dessa celler med hjälp av kemiska signaler ”talar” entusiastiskt med varandra och utbyter information om främmande faktorer i vad som har kallats livfulla konversationer.

Slutligen har vi minnescellerna (mogna B-lymfocyter), som tack vare sitt immunologiska minne kan komma ihåg en bakteries kännetecken, som om de hade detta dokumenterat. Så om denna typ av bakterie någon gång skulle dyka upp igen, då börjar minnescellerna ögonblickligen producera antikroppar mot bakterien från ”ritningar” i sitt immunologiska minne, och detta leder till att kroppens försvar kommer i gång omedelbart.