Många av dem blir plasmaceller. Men återigen måste hjälparcellerna ha det rätta slaget av receptorer för att kunna förena sig med B-lymfocyterna och få dem att omvandlas till plasmaceller. Det är dessa plasmaceller som sedan börjar spotta ut tusentals antikroppar i sekunden.

Eftersom varje plasmacell kan tillverka bara en enda sorts antikroppar, med specificitet för endast ett visst antigen, drar snart miljarder olika antikroppar ut i kriget, på jakt efter det speciella antigen som de är skräddarsydda för. De griper tag i inkräktarna, dämpar deras aktivitet, får dem att klumpa ihop sig och gör dem till mer frestande munsbitar för fagocyterna. Detta, tillsammans med vissa kemiska ämnen som frigörs av T-lymfocyterna, väcker makrofagernas okuvliga aptit och får dem att sluka miljontals av de invaderande mikroorganismerna.

Antikropparna kan också förgöra dessa mikroorganismer på egen hand. När de har upptäckt en bakterie och satt sig fast vid antigenet på dess yta, börjar en rad speciella proteinmolekyler, så kallade komplementfaktorer, att flockas till bakterien. När det bestämda antalet olika komplementfaktorer finns på plats, punkterar de bakteriecellens membran. Vätska strömmar då in, och cellen sprängs och dör.

Dessa antikroppar måste naturligtvis också ha det rätta slaget av receptorer för att kunna haka sig fast vid inkräktarna. Encyclopædia Britannicas årsskrift 1989 Medical and Health Annual, sidan 278, förklarar att B-lymfocyterna kan ”producera mellan 100 miljoner och en miljard olika slags antikroppar”.

7. Plasmaceller Dessa celler producerar miljontals antikroppar, som sedan cirkulerar i kroppen och fungerar som målsökande robotar.

8. Antikroppar När antikropparna träffar på antigener som deras receptorer passar ihop med, hakar de sig fast vid dem, dämpar deras aktivitet och får dem att klumpa ihop sig, så att de blir mer smakliga munsbitar för ätarcellerna. Eller också verkställer de likvideringen på egen hand med hjälp av de så kallade komplementfaktorerna.