Älska varandra innerligt

1. Vilken tydlig befallning gav Jesus sina lärjungar? (Se bilden på framsidan.)

KVÄLLEN före sin död gav Jesus sina lärjungar en tydlig befallning: ”Ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er.” Sedan tillade han: ”Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh. 13:34, 35)

2. Varför är det viktigt att vi visar att vi älskar varandra?

² Jesus sa att det skulle vara lätt att känna igen hans sanna efterföljare om de visade samma slags kärlek som han själv visade. Så var det under det första århundradet, och det är likadant i dag. Det är verkligen viktigt att vi inte låter någonting hindra oss från att visa att vi älskar varandra.

3. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ Vi är alla ofullkomliga, och därför kan det ibland vara svårt att visa att vi älskar varandra innerligt. Men vi måste ändå göra vårt bästa för att efterlikna Jesus. Den här artikeln behandlar hur kärleken hjälper oss att skapa goda relationer, vara fördomsfria och vara gästfria. Passa på att fundera på vad du kan lära dig av bröder och systrar som har fortsatt att visa kärlek fastän det inte alltid har varit så lätt.

SKAPA GODA RELATIONER

4. Varför måste vi försonas med en medtroende som har någonting emot oss, enligt Matteus 5:23, 24?

⁴ Jesus lärde oss hur viktigt det är att vi försonas med en medtroende som har någonting emot oss. (Läs Matteus 5:23, 24.) Han betonade att vi måste ha goda relationer till andra om vi ska få Jehovas godkännande. Det värmer Jehovas hjärta när vi gör vårt bästa för att skapa frid med andra. Han kommer inte att godkänna vår tillbedjan om vi håller fast vid bittra känslor och vägrar att ens försöka försonas. (1 Joh. 4:20)

5. Vad gjorde det svårt för Mark att försonas med en medbroder?

⁵ Ibland är det inte så enkelt att ha goda relationer till andra. Varför inte? Vi kan ta det som hände Markb som exempel. Han blev sårad när en broder gav honom kritik och talade illa om honom i församlingen. Hur hanterade Mark situationen? ”Jag tappade fattningen och blev arg”, berättar han. Efteråt ångrade han sig och bad om ursäkt och försökte ställa allt till rätta. Men brodern godtog inte ursäkten. Först tänkte Mark: ”Varför ska jag fortsätta anstränga mig om inte han vill?” Men kretstillsyningsmannen uppmuntrade honom att inte ge upp. Så vad gjorde Mark?

6. a) Hur försökte Mark återställa friden? b) Hur tillämpade Mark Kolosserna 3:13, 14?

⁶ När Mark gjorde en självanalys insåg han att han saknade ödmjukhet och tenderade att vara lite självgod. Han förstod att han behövde tänka om. (Kol. 3:8, 9, 12) Han tog återigen kontakt med brodern och bad ödmjukt om ursäkt. Han skrev också brev där han berättade hur ledsen han var och att han verkligen ville att det skulle bli bra mellan dem igen. Han gav till och med brodern små presenter som han trodde att han skulle tycka om. Tyvärr hade brodern svårt att släppa saken och fortsatte att vara upprörd. Men Mark hade bestämt sig för att följa Jesus bud – han fortsatte att älska sin broder och vara förlåtande. (Läs Kolosserna 3:13, 14.) Även om andra inte reagerar positivt på våra försök att återställa friden, kommer vår kristna kärlek att hjälpa oss att fortsätta vara förlåtande och att be till Jehova om att situationen ska bli bättre. (Matt. 18:21, 22; Gal. 6:9)

7. a) Vad uppmanade Jesus oss att göra? b) Vilken situation hamnade en syster i?

⁷ Jesus uppmanade oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Han sa också att vi inte bara ska älska dem som älskar oss. (Luk. 6:31–33) Tänk om någon i församlingen skulle undvika dig och vägra hälsa på dig. Det hör inte till vanligheterna, men det hände Lara. Hon berättar: ”En syster nonchalerade mig utan att jag visste varför. Det gjorde mig nervös, och jag tyckte att det var jobbigt att gå på mötena.” Först tänkte Lara så här: ”Det är inte mitt fel. Och det är faktiskt flera andra i församlingen som också tycker att hon uppför sig märkligt.”

8. Hur hanterade Lara situationen, och vad kan vi lära oss?

⁸ Lara tog itu med situationen. Hon bad till Jehova och bestämde sig för att tala med systern. De pratade ut, kramade om varandra och slöt fred. Allt verkade vara frid och fröjd. Men hon berättar: ”Efter ett tag var systern likadan mot mig igen. Jag blev så missmodig.” Först tänkte hon att hon inte kunde bli glad igen förrän den andra systern ändrade inställning. Men sedan insåg hon att det bästa hon kunde göra var att fortsätta vara kärleksfull mot systern och att villigt förlåta henne. (Ef. 4:32–5:2) Lara tänkte på att kärleken inte är ”långsint”, utan att ”den tål allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt”. (1 Kor. 13:5, 7) Det gjorde att hon kunde gå vidare, och med tiden blev systern vänligare mot henne. När du försöker ha goda relationer till dina bröder och systrar och fortsätter visa dem kärlek, kan du vara säker på att ”kärlekens och fridens Gud” kommer att vara med dig. (2 Kor. 13:11)

VAR FÖRDOMSFRI

9. Varför måste vi vara opartiska, enligt Apostlagärningarna 10:34, 35?

⁹ Jehova är inte partisk. (Läs Apostlagärningarna 10:34, 35.) När vi är opartiska och fördomsfria visar vi att vi efterliknar vår himmelske Far. Vi följer också budet att älska våra medmänniskor som oss själva, och vi bevarar friden i vår andliga familj. (Rom. 12:9, 10; Jak. 2:8, 9)

10, 11. Hur kom en syster över sina negativa känslor?

¹⁰ Att vara fördomsfri är inte så lätt alla gånger. Vi kan tänka på det som hände Ruth. När hon var i tonåren blev hon illa behandlad av en person från ett annat land. Hur påverkade det henne? Hon säger: ”Jag hatade allt som hade med det landet att göra. Jag tänkte att alla därifrån var likadana, även bröderna och systrarna.” Hur kom Ruth över sina negativa känslor?

¹¹ Hon förstod att hon behövde göra något åt sin inställning. Hon läste erfarenheter och rapporter från det landet i ”Årsboken”. ”Jag ansträngde mig för att tänka positivt om människorna därifrån. Jag började lägga märke till att bröderna och systrarna verkligen gav allt för Jehova, och det gick upp för mig att de också är en del av vår stora världsvida familj.” Så småningom insåg hon att hon behövde göra mer. Hon berättar: ”När jag träffade vänner från det landet gick jag in för att vara vänlig mot dem. Jag pratade med dem och försökte lära känna dem.” Hur gick det? ”Med tiden försvann mina negativa känslor”, berättar Ruth.

12. Vilket problem hade Sarah?

¹² Ibland kan man ha fördomar utan att ens veta om det. Sarah, till exempel, trodde att hon var fördomsfri. Hon bedömde ingen utifrån hudfärg, ekonomisk ställning eller ansvarsuppgifter inom organisationen. Men hon erkänner: ”Jag började förstå att jag faktiskt hade fördomar.” På vilket sätt? Hon kom från en familj där alla var högutbildade, och hon föredrog att umgås med andra som hade samma bakgrund. En gång sa hon till och med till en kompis: ”Jag umgås helst med medtroende som är högutbildade och undviker dem som inte är det.” Sarah behövde helt klart tänka om. Vad hjälpte henne?

13. Vad kan vi lära oss av Sarahs erfarenhet?

¹³ En kretstillsyningsman hjälpte Sarah att granska sin inställning. Hon berättar: ”Han berömde mig för min trogna tjänst, mina fina svar och min bibelkunskap. Men sedan påminde han mig om att när kunskapen växer måste vi också utveckla sådana kristna egenskaper som ödmjukhet och medkänsla.” Sarah tog till sig av kretstillsyningsmannens råd. Hon säger: ”Jag förstod att det viktigaste är att man är vänlig och kärleksfull.” Hon började se på sina bröder och systrar med nya ögon. Hon fortsätter: ”Jag försökte se vad det var hos dem som gjorde dem värdefulla för Jehova.” Vad kan vi lära oss av det här? Vi får aldrig tro att vår utbildning gör oss överlägsna andra. Om vi älskar alla våra medtroende innerligt kommer vi inte att ha några fördomar. (1 Petr. 2:17)

VAR GÄSTFRI

14. Hur ser Jehova på att vi är generösa, enligt Hebréerna 13:16?

¹⁴ Jehova sätter stort värde på att vi är generösa och gästfria. (Läs Hebréerna 13:16.) Han ser det som en del av vår tillbedjan, särskilt när vi är det mot de behövande. (Jak. 1:27; 2:14–17) Därför uppmanas vi i Bibeln att alltid vara gästfria. (Rom. 12:13) Det är ett sätt att visa att vi bryr oss om andra, tycker om dem och vill vara deras vänner. Det gläder Jehova när vi bjuder andra på mat eller fika och ger av vår tid och uppmärksamhet. (1 Petr. 4:8–10) Men ibland finns det saker som kan göra det svårt för oss att vara gästfria.

15, 16. a) Varför drar sig en del för att visa gästfrihet? b) Vad hjälpte Edit att bli mer gästfri?

¹⁵ Vi kanske drar oss för att visa gästfrihet på grund av våra omständigheter. Tänk till exempel på Edit, som är änka. Innan hon blev ett Jehovas vittne höll hon sig mest för sig själv. Hon tyckte att många andra hade bättre förutsättningar för att visa gästfrihet.

¹⁶ Men när Edit kom med i sanningen började hon tänka om och anstränga sig för att bli mer gästfri. Hon berättar: ”När vi skulle bygga vår nya Rikets sal nämnde en äldstebroder att det skulle komma ett par och hjälpa till med bygget, och han frågade om de kunde få bo hos mig i två veckor. Då tänkte jag på hur Jehova hade välsignat änkan i Sarefat.” (1 Kung. 17:12–16) Edit gick med på att ta emot paret. Blev hon välsignad? Hon berättar: ”De stannade inte bara i två veckor, utan i två månader. Under tiden blev vi riktigt nära vänner.” Edit har också fått många nära vänner i sin egen församling. Hon är nu pionjär och tycker om att bjuda hem dem hon samarbetar med i tjänsten på lite fika. Hon säger: ”Det känns så bra att ge! Och jag får så mycket tillbaka.” (Hebr. 13:1, 2)

17. Vad upptäckte Luke och hans fru?

¹⁷ Vi kanske redan är gästfria, men skulle vi kunna bli ännu bättre på det? Luke och hans fru funderade på det. De brukade bjuda hem föräldrarna, släktingar, nära vänner och kretstillsyningsmannen och hans fru. Men Luke säger: ”Vi kom på att vi bara bjöd hem sådana som stod oss nära.” Vad gjorde de för att bli bättre på att visa gästfrihet?

18. Hur blev Luke och hans fru bättre på att visa gästfrihet?

¹⁸ Luke och hans fru fick hjälp av att tänka på Jesus ord: ”Om ni älskar dem som älskar er, förtjänar ni då att få någon lön?” (Matt. 5:45–47) De insåg att de behövde efterlikna Jehova, som är generös mot alla. Så de bestämde sig för att bjuda hem bröder och systrar som inte hade varit hemma hos dem förut. Luke säger: ”Det här har varit jättetrevligt för oss alla. Vi har blivit så uppmuntrade och styrkta.”

19. Hur visar vi att vi är Jesus lärjungar, och vad har du bestämt dig för?

¹⁹ Vi har gått igenom hur kärleken kan hjälpa oss att skapa goda relationer, vara fördomsfria och vara gästfria. Vi vill inte låta någonting hindra oss från att älska våra bröder och systrar innerligt. Då kommer vi att bli lyckliga, och vi kommer att visa att vi verkligen är Jesus lärjungar. (Joh. 13:17, 35)