”När jag inte längre var aktiv i församlingen, skämdes jag så mycket att jag inte ens kunde be. Men när jag väl tog mod till mig och började be till Jehova, kom en äldstebroder från församlingen och besökte mig. Han hjälpte mig inse att Jehova inte hade gett upp hoppet om mig. Sedan föreslog han att jag skulle börja läsa Bibeln en stund varje dag. Jag följde det rådet och fick styrkan jag behövde för att börja gå på mötena igen. Så småningom började jag också gå i tjänsten. Jag är så glad för att Jehova aldrig slutade hoppas på mig.” (Eeva)