20, 21. Hur kan de äldste efterlikna herden i Jesus liknelse? Ge ett exempel. (Se också rutan ”Besök som gör nytta”.)

²⁰ För det andra har Jehovas organisation övat de äldste att visa omtanke om dem som tappat kontakten med församlingen. (Hebr. 12:12) Varför behöver de äldste hjälpa dem som har blivit andligt svaga, och hur ska de gå till väga? Svaret finns i Jesus liknelse om herden och det förlorade fåret. (Läs Lukas 15:4–7.) När herden upptäcker att ett av hans får saknas, letar han efter det som om det var hans enda får. Hur följer de äldste i dag den här herdens exempel? Precis som det förlorade fåret fortfarande var värdefullt i herdens ögon, så är de som har tappat kontakten med Guds folk fortfarande värdefulla i de äldstes ögon. De ser en andligt svag person som ett förlorat får – inte som ett hopplöst fall. Och precis som herden ”ger sig av efter det förlorade [fåret], tills han finner det”, tar de äldste initiativet att söka upp och hjälpa dem som är svaga.

²¹ Vad gör herden i liknelsen när han finner fåret? Han lyfter försiktigt upp det, ”lägger ... det på sina axlar” och bär det tillbaka till hjorden. På liknande sätt kan en äldste som visar uppriktig omtanke försiktigt lyfta upp någon som är andligt svag och hjälpa honom att komma tillbaka till församlingen. Det var precis det Victor fick uppleva, en broder i Afrika som hade slutat komma tillsammans med församlingen. Han säger: ”Under de åtta år jag var overksam försökte de äldste hjälpa mig.” Vad var det som särskilt berörde honom? Han förklarar: ”En dag kom John förbi, en äldstebroder som jag hade gått Pionjärskolan med, och visade några bilder som han tagit på oss under skolan. Det väckte många härliga minnen, och jag började längta efter den glädje jag kände när jag tjänade Jehova.” Kort efter Johns besök kom Victor tillbaka till församlingen, och nu har han börjat som pionjär igen. Ja, omtänksamma äldste bidrar verkligen till vår glädje. (2 Kor. 1:24)b