Den förste mannen och den första kvinnan hade utsikten till ett fullkomligt, ändlöst liv i en paradisisk miljö som de, tillsammans med sina barn, så småningom skulle utbreda till alla delar av jorden. Men denna framtidsutsikt var beroende av deras lojalitet mot Gud. Genom olydnad skulle ett nytt genetiskt element komma in i bilden — ofullkomlighet och död — och skulle vidarebefordras till kommande generationer. Vad hände? — 1 Moseboken 2:15—17.

Aposteln Paulus förklarar situationen på ett mycket enkelt sätt, då han säger att ”genom den enda människans [Adams] olydnad många gjordes till syndare” och att ”döden genom den endes försyndelse kom att härska som kung”. (Romarna 5:17—19) Genom att förkasta Guds suveränitet förde Adam och Eva in mänskligheten på en väg av lidande, sjukdom och död. Det som Mose sade beträffande Israel kan sägas om människor i allmänhet: ”De har handlat fördärvligt för egen del; de är inte hans barn, bristen är hos dem själva. Ett vrångt och förvänt släkte!” — 5 Moseboken 32:5, NW.

Följden har blivit att människor har valt att vara oberoende av Gud och har vänt sig bort från hans styre. Men vart har de vänt sig? Medvetet eller omedvetet har de underkastat sig ”denna tingens ordnings gud [som] har förblindat de icke troendes sinnen”. (2 Korintierna 4:4) De har blivit redskap i händerna på djävulen, ”lögnens fader”. (Johannes 8:44) De har blivit detta genom att välja människogjorda politiska och religiösa styrelseskick som har resulterat i hat, fördärv och lidande. Det är inte så underligt att det sägs i bibeln att Satan, djävulen, ”vilseleder [bedrar, Levande Bibeln] hela den bebodda jorden”. — Uppenbarelseboken 12:9.

Precis som sonen i liknelsen valde våra första mänskliga föräldrar en kurs av oberoende av Gud. Adam och Eva återvände visserligen inte till sin Fader, till skillnad från den förlorade sonen, men på grund av deras upproriska kurs blev mänskligheten indragen i en stridsfråga som väcktes inför alla förnuftsbegåvade skapelser, både synliga och osynliga, och som bara kunde avgöras genom att låta tid förflyta. Vad har då bevisats efter 6.000 års oberoende av Gud och hans styre? Som profeten Jeremia uttryckte det: ”Jag vet det, Herre [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Mänsklighetens historia har visat att ”den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”. Många som har insett detta vänder sig nu, i likhet med den förlorade sonen, till sin himmelske Fader för att få vägledning och bevisar därigenom att Satan är en lögnare när han påstår att han kan vända alla människor bort från att tjäna Gud. — Predikaren 8:9.

Jehova kommer snart att ingripa mot den obotfärdige Satan och alla dem som stöder hans oberoende kurs och kommer på så sätt att göra slut på upproret och alla dess följder. Genom att tillräckligt med tid har förflutit har ett prejudikat skapats för all framtid. Tack vare detta prejudikat kommer det aldrig mer att bli nödvändigt för Jehova att tillåta något ytterligare uppror, vare sig i det synliga eller i det osynliga. Tiden och erfarenheten har visat att varken Satan eller människan, skild från Gud, kan utöva ett rättfärdigt styre. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 20:1—3.