De kristna och kastväsendet

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I INDIEN

VAD tänker du på, när du hör uttrycket ”kastväsen”? Du tänker kanske på Indien och alla de miljoner som befinner sig i botten på kasthierarkin — de ”oberörbara”, kastlösa som de felaktigt kallas. Trots att kastväsendet är en del av hinduismen, har hinduiska reformivrare kämpat för att få bukt med de verkningar som det här systemet har fått för de lägre kasterna. Hur skulle du med tanke på detta reagera, om du fick reda på att kastväsendet tillämpas också av kyrkor som påstår sig vara kristna?

Det troliga ursprunget till kastväsendet i Indien

Det är inte bara i Indien som människor har delats upp i olika sociala klasser och några har ansett sig vara överlägsna. I alla världsdelar har man i en eller annan form diskriminerat grupper av människor, men det som gör kastväsendet i Indien annorlunda är att man för över 3.000 år sedan införlivade ett socialt underkuvande system med religionen.

Även om man inte är helt säker på kastväsendets ursprung, menar vissa experter att det har sina rötter i den forntida civilisationen i Indusdalen, som nu är en del av Pakistan. Arkeologiska utgrävningar tycks visa att de första invånarna där längre fram besegrades av stammar från nordväst i samband med det som ibland kallas den ariska folkvandringen. I sin bok The Discovery of India kallar Jawaharlal Nehru detta för ”den första stora kulturella föreningen och sammansmältningen” ur vilken ”de indiska raserna och den grundläggande indiska kulturen” uppstod. Men den här sammansmältningen ledde inte till jämlikhet raserna emellan.

I The New Encyclopædia Britannica sägs det: ”Indier förklarar ökningen av antalet kaster (jatis, som betyder ’födelser’) med att de fyra klasserna, eller varnas, har delats in i mindre grupper till följd av blandäktenskap (som är förbjudna i hinduiska skrifter om dharma). Men i dag framför vissa den teorin att kasterna uppkommit genom skillnader i familjeritualer, rasskillnader och yrkesindelning. Många av dagens forskare tror också att det enkla varnaväsendet aldrig var något annat än ett teoretiskt socioreligiöst ideal, och de menar att den mycket invecklade uppdelningen av det indiska samhället i närmare 3.000 kaster och underkaster förmodligen existerade redan i forna tider.”

Under en tid förekom blandäktenskap mellan kaster, och de tidigare fördomarna, som var grundade på vilken hudfärg en person hade, blev mindre märkbara. De stränga lagar som styr kastväsendet utvecklades längre fram inom religionen och angavs i vediska skrifter och i den vise hindun Manus lagbok. Brahmanerna lärde att de högre kasterna hade blivit födda med en renhet som avskilde dem från de lägre kasterna. De högkastiga fick dem som tillhörde shudra, den lägsta kasten, att tro att deras arbete som tjänare var ett straff från Gud för onda gärningar som de hade gjort i ett tidigare liv och att alla försök att bryta kastbarriären skulle göra dem kastlösa. Om en högkastig gifte sig med eller åt tillsammans med en shudra, eller om han använde samma vattenkälla eller gick in i samma tempel som en shudra, skulle han kunna förlora sin kasttillhörighet.

Kastväsendet i nutid

När Indien blev självständigt 1947, införde man i grundlagen ett förbud mot att diskriminera någon på grund av hans kasttillhörighet. Som ett erkännande av att lågkastiga indier hade blivit missgynnade i århundraden föreskrev regeringen att en viss kvot statliga tjänster samt parlaments- och utbildningsplatser skulle reserveras för registrerade kaster och stammar.a Ett uttryck som används om de här hinduiska grupperna är ”dalit”, som betyder ”förtryckta”. Men en dagstidning hade för lite sedan en rubrik som löd: ”Dalitkristna kräver reserverade platser [arbeten och universitetsplatser]”. Hur kommer det sig?

De omfattande förmåner som myndigheterna ger lågkastiga hinduer har sin grund i att de har blivit orättvist behandlade genom kastväsendet. Man har därför ansett att de som tillhör religioner som inte har tillämpat kastväsendet inte bör få del av de här förmånerna. Men dalitkristna menar att eftersom de var lågkastiga när de konverterade, blir de också diskriminerade, inte bara av hinduer, utan också av sina ”medkristna”. Stämmer det?

Kristenhetens missionärer och kastväsendet

Portugisiska, franska och brittiska missionärer, både katolska och protestantiska, omvände många hinduer under kolonialtiden. Människor av alla kaster blev till bekännelsen kristna, brahmaner attraherades av vissa predikanter, de oberörbara av andra. Vilken inverkan hade missionärernas undervisning och uppförande på den djupt inrotade tron på kastväsendet?

Angående engelsmännen i Indien skriver författaren Nirad Chaudhuri att ”den indiska församlingen inte fick sitta tillsammans med européerna i kyrkorna. Uppfattningen att vissa raser är överlägsna andra utgjorde grunden för det brittiska styret i Indien, och den uppfattningen doldes inte av kristendomen.” En missionär visade en liknande inställning när han 1894 skrev till den nämnd som ansvarade för USA:s yttre mission att när man omvände lågkastiga indier var det som att ”räfsa in skräp i kyrkan”.

Att ett kastsystem tillämpas öppet av många så kallade kristna i Indien beror säkert till stor del på att de första missionärerna ansåg att deras ras var överlägsen och på att man införlivade den brahmanska tanken med kyrkans läror.

Kastväsendet i kyrkorna i vår tid

Den katolske ärkebiskopen George Zur sade vid Indiens katolska biskopskonferens 1991: ”Konvertiter av registrerade kaster behandlas som lågkastiga inte bara av högkastiga hinduer, utan även av högkastiga kristna. ... I kyrkorna och på begravningsplatserna har man skilda platser för dem, och äktenskap mellan personer av olika kast ses med ogillande. ... Kastväsendet blir alltmer accepterat av prästerskapet.”

Biskop M. Azariah, som tillhör Church of South India, en förenad protestantisk kyrka, skriver i sin bok The Un-Christian Side of the Indian Church: ”Kristna av registrerad kast (dalit) diskrimineras och undertrycks av medkristna inom de olika kyrkorna, inte genom eget förvållande, utan därför att de råkar vara födda lågkastiga, och detta även om de är andra, tredje eller fjärde generationen kristna. De högkastiga kristna som är i minoritet i kyrkan har också efter flera generationer fortfarande kvar sina fördomar mot vissa kaster och är opåverkade av kristna trosuppfattningar och sedvänjor.”

Mandalkommissionen, som på regeringens uppdrag gjorde en undersökning av de missgynnade klassernas problem i Indien, kom fram till att de till bekännelsen kristna i Kerala var uppdelade ”i olika etniska grupper beroende på sin kasttillhörighet. ... Även sedan de lågkastiga konverterat fortsatte man att behandla dem som harijans.b ... De syrisk-ortodoxa och [de så kallade] pulayas som tillhörde samma kyrka utförde sina religiösa ritualer var för sig i olika byggnader.”

I augusti 1996 rapporterade tidningen Indian Express följande om dalitkristna: ”I Tamil Nadu lever de i bostadsområden som är åtskilda från de högre kasternas. I Kerala är de i stor utsträckning jordlösa lantarbetare och arbetar för syrisk-ortodoxa kristna och andra godsägare av de högre kasterna. Att oberörbara och syrisk-ortodoxa kristna skulle äta tillsammans eller gifta sig med varandra är helt uteslutet. I många fall håller dalitkristna gudstjänster i egna kyrkor, som kallas ’pulayakyrkor’ eller ’parayakyrkor’.” Pulaya och paraya är namn på underkaster. Den svenska formen för ”paraya” är ”paria”.

Missnöjesyttringar

Aktionsgrupper av lekmän, till exempel FACE (Forum Against Christian Exploitation), försöker få regeringen att ge dalitkristna vissa förmåner. Man kämpar först och främst för att kristna konvertiter skall få ekonomisk hjälp. Men andra intresserar sig för hur de blir behandlade inom kyrkan. I ett brev till påven Johannes Paulus II uppger de 120 som undertecknade brevet att de hade ”omfattat kristendomen för att bli befriade från kastväsendet”, men att de inte har tillåtelse att gå in i byns kyrka eller ta del i gudstjänster. De har tvingats bygga sina hus längs en enda gata där inga högkastiga kristna — och ingen församlingspräst — någonsin sätter sin fot! En bekymrad katolsk kvinna sade: ”Självklart är det viktigt för mig att min son får gå i en bra skola. Men det är ännu viktigare att han blir betraktad som en jämlike av sina [katolska] trosbröder.”

Samtidigt som vissa försöker förbättra de oberörbara kristnas lott håller många på att tappa tålamodet. Organisationer som Vishwa Hindu Parishad (Hinduiska världsorganisationen) försöker få dem som har konverterat att återvända till den hinduiska fållan. I Indian Express kunde man läsa om en ceremoni med 10.000 närvarande då över 600 ”kristna” familjer anslöt sig till hinduismen igen.

Det sanna kristna handlingssättet

Om de olika kyrkornas missionärer hade lärt ut Kristi läror, som är grundade på kärlek, skulle det inte ha funnits några ”brahmankristna”, några ”dalitkristna” eller några ”parayakristna”. (Matteus 22:37–40) Det skulle inte ha funnits några särskilda kyrkor för oberörbara eller någon segregation vid måltider. Vilka är de befriande bibliska läror som överbryggar klasskillnader?

”Ty Jehova, er Gud, är gudarnas Gud ... , som inte behandlar någon partiskt eller tar mutor.” — 5 Moseboken 10:17.

”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” — 1 Korinthierna 1:10.

”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.

I Bibeln sägs det att Gud har gjort alla människor från en enda människa. Det sägs också att alla som härstammar från den människan bör söka Gud och kan ”finna honom, fastän han ... inte är långt borta från någon enda av oss”. — Apostlagärningarna 17:26, 27.

När klasskillnader började smyga sig in i den första kristna församlingen, fördömdes de öppet av bibelskribenten Jakob, som under inspiration skrev: ”Har ni då inte klasskillnad bland er och har blivit domare, som fattar onda beslut?” (Jakob 2:1–4) Den sanna kristna läran tillåter inte någon form av kastväsen.

Behovet av ett nytt tänkesätt

Miljoner Jehovas vittnen har varit villiga att ändra de trosuppfattningar och det beteende som de tidigare hade och som något trossamfund lärt dem. Bibelns läror har avlägsnat känslor av överlägsenhet eller underlägsenhet från deras hjärta och sinne, och det oavsett om det varit kolonisering, rastillhörighet, apartheid eller kastväsendet som legat till grund för de här känslorna. (Romarna 12:1, 2) De har en klar förståelse av det som Bibeln kallar ”en ny jord” i vilken ”rättfärdighet [skall] bo”. Vilken underbar framtidsutsikt för alla de människor som nu får lida! — 2 Petrus 3:13.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 5]

”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” Apostlagärningarna 10:34, 35

[Ruta/Bild på sidan 3]

Hur känns det?

Ja, hur känns det att bli behandlad som ”kastlös” av sådana som påstår sig vara kristna? En kristen vars förfäder hade konverterat från en av hinduismens lägre kaster, kallad cheramar eller pulaya, berättar om en händelse som inträffade för ett antal år sedan i delstaten Kerala, där han vuxit upp:

Jag blev inbjuden till ett bröllop där ganska många av gästerna var kyrkomedlemmar. När de såg mig vid bröllopsfesten blev det uppståndelse, och de som var från Ortodoxa syriska kyrkan sade att de inte skulle stanna kvar om inte jag gick, eftersom de inte ville äta tillsammans med en pulaya. När brudens far vägrade att böja sig för deras ultimatum, lämnade de bröllopsfesten. När de hade gått, serverades maten. Men de som serverade vid borden vägrade att ta bort det bananblad som jag hade ätit maten på och att duka av det bord jag satt vid.

[Bild]

En typisk kyrka i södra Indien där bara lågkastiga samlas