”Där vill jag börja!”

Alexander MacGillivray, landstjänare i Australien, gick av och an på sitt kontor med pannan i djupa veck. I flera dagar hade han brottats med ett problem, och han hade till sist kommit fram till en lösning. Nu behövde han prata med Frank Rice.

Frank, en orädd kolportör (pionjär) som var 28 år gammal, hade kommit till avdelningskontoret några veckor tidigare. Han kom med i sanningen i tonåren och började snart som kolportör. Under mer än tio år predikade han i stora delar av Australien. Han tog sig fram med hjälp av häst, cykel, motorcykel eller husbil. Efter ett kort besök på Betel var Frank nu beredd att ta itu med sitt nästa distrikt.

Broder MacGillivray bad Frank att komma till hans kontor och pekade på en karta över öarna norr om Australien. ”Frank, vad skulle du tycka om att sätta i gång predikoarbetet här?” frågade han. ”Det finns inte en enda förkunnare på någon av de här öarna!”

Frank lade märke till ett pärlband av öar som låg i den i Indiska oceanen – Nederländska Indien (nu Indonesien).a På de här öarna bodde miljoner människor som ännu inte hade hört de goda nyheterna om Guds rike. Frank pekade på huvudstaden, Batavia (nu Jakarta),b och sa: ”Där vill jag börja!”

De goda nyheterna når Java

Frank Rice kom till Jakarta 1931. Det var en stor och livlig stad på ön Java. Han hyrde ett rum nära stadens centrum och fyllde det med kartonger med biblisk litteratur, något som förvånade hans hyresvärdinna.

”I början kände jag mig ganska bortkommen och längtade hem”, berättade Frank. ”Medan jag gick omkring och svettades i mina tjocka australiska kläder, bar andra luftiga vita kostymer och tropikhjälmar. Jag kunde inte ett ord holländska eller indonesiska. Jag bad till Jehova om vägledning och kom sedan att tänka på att det måste finnas människor som talade engelska där de stora företagen hade sina kontor. Det var där jag började predika, och det visade sig verkligen vara ett distrikt som gav riklig frukt!”

Eftersom de flesta i Jakarta talade holländska, studerade Frank flitigt för att kunna göra sig förstådd och började snart predika från hus till hus. Han började också att lära sig indonesiska. ”Problemet var att jag inte hade någon litteratur på indonesiska”, sa han. ”Men Jehova ledde mig till en indonesisk lärare som blev intresserad av sanningen och gick med på att översätta broschyren Var äro de döda? Det var den första i en rad av broschyrer som översattes, och snart blev många som talade indonesiska intresserade av sanningen.”