NÄR filmen var över, vände jag mig sakta i fåtöljen och reste mig ostadigt upp. I det jag försökte hålla jämvikten på stela ben, tog jag det första steget. När jag darrande steg ut i gången, vek sig knäna plötsligt, och jag ramlade omkull på golvet. Det skulle kräva varje uns av beslutsamhet som jag besatt att komma upp igen. Hur befriad jag kände mig över att se den långe, ljuse främlingen med ett vänligt leende komma fram till mig. ”Kan jag vara till någon hjälp?” frågade han. Detta slumpartade sammanträffande i Helena i Montana i USA i början av 1978 blev början till ett nytt levnadssätt för mig.

John, den långe, ljuse främling som hade lyft upp mig från biografgolvet, hade svaret på min fråga. Han var ett Jehovas vittne, fastän jag till att börja med inte kände till det. Sedan John hade hjälpt mig upp, bjöd min syster och jag honom och hans hustru, Alice, på förfriskningar tillsammans med oss på ett kafé. Under vårt samtal tänkte jag att den här mannen kanske kunde ersätta de vänner jag hade förlorat. Jag kände nytt hopp i mitt hjärta.

Någon tid senare blev jag bjuden hem till honom på middag, och jag lade märke till att den här familjen använde namnet Jehova i sina böner. Guds namn ljöd gott för mig; min nyfikenhet beträffande deras tro hade väckts!

Nästa gång vi kom tillsammans dryftade vi bibeln. John, som snabbt blev en vän, klarade upp mina frågor och oriktiga resonemang med hjälp av Skriften. Jag blev gynnsamt påverkad och storligen uppmuntrad av mitt nyfunna hopp, som grundade sig på de bibliska löftena om en paradisisk jord fri från all sjukdom och sorg. (Uppenbarelseboken 21:1—5) Ytterligare samtal varade ofta ända till inpå småtimmarna. Hur bra hade jag inte börjat känna mig! Jag slukade denna andliga mat. När jag nu hade blivit andligen förnyad, ville jag ha all den vederkvickelse jag kunde få.

Den hösten började jag regelbundet vara med vid mötena i Jehovas vittnens lokal, Rikets sal. Det vänskapliga, uppmuntrande umgänget med församlingens medlemmar värmde mitt hjärta. På våren 1979 beslöt jag mig för att överlämna mitt liv åt Jehova Gud. Den 23 juni blev jag sedan döpt genom att sex bröder hjälpte mig att komma ner i en bassäng.