Gatumarscherande

De svenska bröderna har ivrigt tjänat Jehova på alla de sätt hans organisation än föreslagit. När de, till exempel, under 40-talet och i början av 50-talet fick veta att bröderna och systrarna i Förenta staterna och i England satte på sig sandwichplakat och gick i parader på gatorna för att annonsera det offentliga föredraget vid sina sammankomster, gjorde de entusiastiskt anordningar för det också i Sverige.

Jack Pramberg, som tjänade som områdestillsyningsman på den tiden och organiserade många sådana parader berättar: ”Vintertid blir det mörkt mycket tidigt på eftermiddagen i norra Sverige. Därför använde vi facklor för att förstärka effekten av våra parader. En gång var temat för det offentliga talet ’Det enda ljuset’. När fackeltåget ringlade sig genom staden, blev det plötsligt strömavbrott och kolsvart i hela staden, men våra facklor spred ljus över våra skyltar och plakat på vilka folk kunde läsa: ’Det enda ljuset.’”

Sven-Erik Larsson, en resande tillsyningsman, berättar: ”Ibland bar bröderna stora plakat på stänger, s. k. standar, då de gick genom gatorna och annonserade det offentliga föredraget vid sammankomster. Av ren nyfikenhet var två tonåriga pojkar med vid en sammankomst i Örebro 1948. De hade ännu inte beslutat sig för att bli Jehovas vittnen. Efter en mötessession räckte jag dem, utan att veta vilka de var, ett stort standar och sade till dem var de skulle gå. Tveksamt tog de emot det och vandrade runt med det i stadens centrum. En av dem, Lars Lindström, har varit församlingsäldste i många år nu, och den andre, Rolf Svensson, tjänar som områdestillsyningsman.”

[Bilder på sidan 160]

Unga förkunnare av de goda nyheterna ute med sin mamma i Värnamo 1946

”Sandwichmän” annonserar ett offentligt möte i Stockholm