Sann rättvisa — när och hur?

DEN som är oskyldig behöver inte frukta den sanna rättvisan. Medborgare i nästan alla länder kan vara tacksamma över att ha ett rättssystem som försöker garantera rättvisa. Ett rättssystem inbegriper en samling lagar, en poliskår som ser till att lagarna efterlevs och domstolar som skipar rättvisa. Sanna kristna respekterar rättssystemet som finns i det land där de bor, allt i enlighet med Bibelns förmaning att man skall ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. — Romarna 13:1–7.

Men rättssystemen i en rad länder har gjort sig skyldiga till pinsamma misstag, till skada för dem som drabbats.a I stället för att straffa de skyldiga och skydda de oskyldiga har man ibland dömt människor för brott som de inte begått. Andra har fått tillbringa år i fängelse bara för att sedan bli frigivna före strafftidens slut, sedan det uppstått tvivel om huruvida de varit skyldiga och om deras straff således varit berättigade. Det är därför som många undrar: Kommer alla någonsin att få uppleva sann rättvisa? Och i så fall när och hur? Vem kan vi lita på när det gäller att skydda de oskyldiga? Och vilket hopp finns det för dem som blivit offer för orättvisa?

När rättvisan har brister

På 1980-talet kunde man i Tyskland bevittna ”en av efterkrigstidens mest uppseendeväckande rättegångar”, under vilken en mor blev dömd till livstids fängelse för att ha mördat sina två döttrar. Flera år senare blev emellertid bevismaterialet mot henne omvärderat, och hon frigavs i avvaktan på en ny rättegång. Tidningen Die Zeit rapporterade 1995 att den första domen ”kan visa sig vara ett rättsligt misstag”. Fram till dess att den här artikeln skrevs hade denna kvinna tillbringat nio år i fängelse under ovisshet om hon var skyldig eller oskyldig.

En kväll i november 1974 skakades de centrala delarna av Birmingham i England när två sprängladdningar exploderade, varvid 21 personer omkom. Det här var en händelse som ”ingen i Birmingham någonsin kommer att glömma”, skriver parlamentsledamoten Chris Mullen. Senare ”blev sex oskyldiga män dömda för det största mordet i Storbritanniens historia”. Domen blev så småningom ogiltigförklarad — men det skedde först sedan männen suttit fängslade i 16 år!

Advokaten Ken Crispin berättar om ett fall som ”på ett för Australiens rättshistoria unikt sätt fångat allmänhetens intresse”. En familj campade i närheten av Ayers Rock, när deras lilla barn försvann. Det återfanns aldrig. Modern åtalades för mord, förklarades skyldig och dömdes till livstids fängelse. I över tre år satt hon fängslad, innan en officiell utredning 1987 visade att bevismaterialet mot henne inte höll för en fällande dom. Hon frigavs och fick en ursäkt.

En 18-årig kvinna i södra USA blev mördad 1986. En medelålders man åtalades för mordet och dömdes till döden. Han fick tillbringa sex år i dödscell, innan man fastslog att han inte hade något med brottet att göra.

Är sådana här rättsliga misstag ovanliga? David Rudovsky vid University of Pennsylvania Law School i USA konstaterar: ”Jag har arbetat inom rättsväsendet i omkring 25 år och sett en hel del fall. Jag vill påstå att av dem som döms är det nog mellan fem och tio procent som är oskyldiga.” Crispin ställer den besvärande frågan: ”Finns det fler som sitter oskyldigt fängslade och därför är modfällda?” Varför förekommer sådana tragiska misstag?

Tröst från Bibeln

I november 1952 bröt sig Derek Bentley och Christopher Craig in i en lagerlokal i Croydon, som ligger i närheten av London. Bentley var 19 år och Craig 16. Polisen tillkallades, och Craig sköt ihjäl en av polismännen. Craig fick sitta nio år i fängelse, medan Bentley blev hängd för mord i januari 1953.

Bentleys syster, Iris, kämpade i 40 år för att rentvå sin brors namn. År 1993 bad staten om ursäkt för domen mot Derek Bentley, och man medgav att han aldrig skulle ha blivit hängd. Iris Bentley skrev om fallet i sin bok Let Him Have Justice:

”Omkring ett år före händelsen med skottlossningen träffade han [Derek] ett Jehovas vittne på gatan. ... Syster Lane bodde inte långt från oss, på Fairview Road, och hon bjöd hem Derek för att lyssna på bibliska berättelser. ... Till hjälp var att syster Lane hade dessa bibliska berättelser inspelade, och dessa inspelningar lånade hon ut åt Derek [som hade svårt att läsa]. ... När han kom hem, brukade han återge vad hon hade berättat, till exempel att alla som dött skall få uppstå.”

Iris Bentley besökte sin bror i dödscellen strax före hans avrättning. Hur kände han sig? ”Det som syster Lane hade berättat för honom hjälpte honom att klara av sina sista dagar.” — Kursiverat av oss.