En annan man som fick lida orättvist var Nabot. Han blev offer för ett fruktansvärt brott på anstiftan av Isebel, hustru till kung Ahab av Israel. Kungen ville ha Nabots arvsbesittning som låg bredvid palatset. Eftersom en israelit inte fick avstå från sin arvsbesittning för all framtid, avböjde Nabot kungens erbjudande att köpa marken. (3 Moseboken 25:23) Då ordnade Ahabs onda hustru med falska vittnen som anklagade Nabot för att ha hädat Gud och kungen. Därför dödades Nabot och hans söner. Vi kan föreställa oss hur Nabot måste ha känt det när folket plockade upp stenar för att döda honom. (1 Kungaboken 21:1–14; 2 Kungaboken 9:26)

Hur var det då med Nabot? Försök återigen att se saken som Jehova gjorde. För Jehova, som kan uppväcka döda, var Nabot så gott som levande till och med när hans döda kropp låg på marken. (1 Kungaboken 21:19; Lukas 20:37, 38) Nabot måste vänta tills Jehova uppväcker honom, men tiden fram till dess är som ett ögonblick, eftersom de döda inte är medvetna om någonting alls. (Predikaren 9:5) Dessutom utkrävde Jehova hämnd för Nabot genom att verkställa dom över Ahab och hans hushåll. (2 Kungaboken 9:21, 24, 26, 35, 36; 10:1–11; Johannes 5:28, 29)

[Bild på sidorna 16, 17]

Hur kände Nabot det när han utsattes för denna fruktansvärda orättvisa?