1. Hur visade Abraham att han litade på att Jehova skulle vara rättvis? (Se den inledande bilden.)

”SKALL inte den som är hela jordens domare göra det som är rätt?” (1 Mos. 18:25) Abraham ställde den här frågan i samband med Jehovas dom över Sodom och Gomorra. Men han sa inte så för att han tvivlade på Jehova; han var övertygad om att domen skulle vara fullständigt rättvis. Det var helt otänkbart för honom att Jehova skulle ”döda den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle”. Ungefär 400 år senare sa Jehova om sig själv: ”Klippan, fullkomligt är hans verk, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Mos. 31:19; 32:4)

2. Varför är det omöjligt för Jehova att vara orättvis?

² Varför var Abraham så säker på att Jehova alltid gör det som är rätt? Därför att Jehova är det främsta exemplet på att vara rättvis och rättfärdig. Orden rättvisa och rättfärdighet förekommer ofta tillsammans i de hebreiska skrifterna, och det är egentligen ingen större skillnad på det som är rätt och det som är rättvist. Eftersom Jehova har satt normen för rättfärdighet, så säger det sig självt att han i alla situationer gör en rättvis bedömning. Dessutom står det i Bibeln att ”han älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Ps. 33:5)

3. Nämn ett exempel på orättvisa som förekommer i världen i dag.

³ Det är skönt att veta att Jehova alltid är rättvis med tanke på att världen är full av orättvisor. Många har drabbats personligen, och vissa har till och med blivit oskyldigt dömda och suttit i fängelse i tiotals år för brott de inte har begått. Och det var först efter att man börjat använda DNA-bevisning som några av dem kunde bli frikända. Sådana exempel kan verkligen väcka starka känslor. Men det finns andra orättvisor som vi kan ha ännu svårare att hantera.

I FÖRSAMLINGEN

4. Vad skulle kunna bli ett trosprov för oss?

⁴ Vi blir inte förvånade om någon utanför församlingen skulle behandla oss orättvist. Men det kan bli ett trosprov för oss om vi ser eller upplever något som verkar orättvist inom församlingen. Hur skulle du reagera om du tyckte att du blivit orättvist behandlad av någon broder eller syster? Skulle du låta det påverka din andlighet negativt?

5. Varför bör det inte komma som en överraskning om vi skulle lägga märke till en orättvisa i församlingen?

⁵ Ingen är perfekt, utan alla gör misstag. Så risken finns att vi skulle kunna bli orättvist behandlade eller att vi själva behandlar någon i församlingen orättvist. (1 Joh. 1:8) Sådant händer inte så ofta, men när det händer blir vi inte överrumplade eller tar anstöt. I sådana situationer kan vi fortsätta vara trogna om vi tillämpar de praktiska råd Jehova har gett oss i Bibeln. (Ps. 55:12–14)

6, 7. Vad fick en broder vara med om, och vilka egenskaper hjälpte honom att hantera situationen på rätt sätt?

⁶ Tänk på vad Willi Diehl fick vara med om. År 1931 började han på Betel i Bern i Schweiz. Och 1946 åkte han till New York för att gå Gileadskolans åttonde klass. När kursen var slut fick han så småningom åka tillbaka till Schweiz, men nu som kretstillsyningsman. Han berättade i sin levnadsskildring: ”I maj 1949 underrättade jag avdelningskontoret i Bern om att jag tänkte gifta mig.” Vad blev svaret? ”Inga andra privilegier än reguljär pionjärtjänst.” Broder Diehl berättade vidare: ”Jag tilläts inte hålla föredrag ... Många hälsade inte längre på oss, utan behandlade oss som uteslutna.”

⁷ Hur hanterade han den här situationen? Han sa: ”Vi visste att det inte var oskriftenligt att gifta sig, så vi tog vår tillflykt till Jehova i bön och förtröstade på honom.” Vissa bröder hade missuppfattat Jehovas syn på att gifta sig, men med tiden fick de hjälp att förstå saken på rätt sätt, och broder Diehl fick tillbaka sina uppgifter. Han blev belönad för att han var lojal mot Jehova.a Fråga dig själv: Skulle jag ha samma andliga perspektiv som han om jag blev lika orättvist behandlad? Skulle jag ha tålamod och vänta på Jehova, eller skulle jag känna mig frestad att ta saken i egna händer? (Ords. 11:2; läs Mika 7:7.)

8. Vad kan göra att vi uppfattar något som orättvist, trots att det kanske inte är det?

⁸ Vi kanske tycker att vi själva eller andra i församlingen har blivit orättvist behandlade. Men skulle det kunna vara så att vi har dragit fel slutsats? Vi kanske inte har hela bilden. Dessutom är vi ofullkomliga och kan ha missuppfattat situationen. Vare sig vi har uppfattat den rätt eller inte, så är det viktigt att vi ber till Jehova och litar på honom. Då kommer vi att kunna vara lojala och inte skylla problemet på honom. (Läs Ordspråksboken 19:3.)

9. Vilka exempel ska vi läsa om i den här artikeln och i nästa?

⁹ Vi ska se på tre exempel från Bibeln då det förekom orättvisor bland Jehovas folk. I den här artikeln ska vi se vad Abrahams barnbarnsbarn Josef var med om och vad hans bröder utsatte honom för. I nästa artikel ska vi läsa om hur Jehova behandlade kung Ahab och om en situation som uppstod när Petrus var i Antiokia i Syrien. Vad kan vi lära oss av de här skildringarna? Håll utkik efter hur de kan hjälpa dig att behålla ett andligt perspektiv och ha ett bra förhållande till Jehova, framför allt om du känner att du har blivit orättvist behandlad.

JOSEF BLEV ORÄTTVIST BEHANDLAD

10, 11. a) Vilka orättvisor drabbades Josef av? b) Vilken möjlighet öppnade sig för Josef när han satt i fängelse?

¹⁰ Josef tjänade Jehova troget och blev orättvist behandlad av sådana som han inte kände. Men det allra värsta var att hans egna bröder svek honom. När han var 17 år blev han kidnappad av sina bröder och såld som slav! Han fördes till Egypten mot sin vilja. (1 Mos. 37:23–28; 42:21) När han hade varit ett tag i Egypten blev han oskyldigt anklagad för våldtäktsförsök och hamnade i fängelse utan rättegång. (1 Mos. 39:17–20) Sammanlagt var han slav och fängslad i hela 13 år. Vad kan vi lära oss av Josef om vi skulle bli orättvist behandlade av en broder eller syster?

¹¹ Josef fick möjlighet att berätta om sin situation för en medfånge, som tidigare hade varit kungens munskänk. En natt fick munskänken en dröm som Josef kunde förklara med Jehovas hjälp. Han berättade att munskänken skulle få tillbaka sin position i faraos hov. Nu tog Josef chansen och berättade om sin situation. Vi kan lära oss mycket av det han sa, men vi kan också lära oss mycket av det han inte sa. (1 Mos. 40:5–13)

12, 13. a) Hur vet vi att Josef inte bara stillatigande accepterade orättvisorna? b) Vilka detaljer utelämnade Josef när han pratade med munskänken?

¹² (Läs 1 Moseboken 40:14, 15.) Lägg märke till att Josef sa att han hade blivit ”bortrövad”, och på grundspråket betyder det här ordet ”stulen”. Det var ingen tvekan om att han hade blivit orättvist behandlad. Josef sa också att han var oskyldig till brottet han hade hamnat i fängelse för. Det var därför han ville att munskänken skulle nämna honom för farao. Vad hoppades han på? Han sa: ”Få mig ut ur det här huset.”

¹³ Var det så att Josef såg sig som ett offer och bara förlikade sig med situationen? Absolut inte. Han visste mycket väl att han hade utsatts för många orättvisor. Han trodde att munskänken kanske kunde hjälpa honom, så han förklarade klart och tydligt för honom vad som hade hänt. Men det finns inget i Bibeln som tyder på att Josef berättade för någon – inte ens för farao – att det var hans egna bröder som hade kidnappat honom. Så småningom kom Josefs bröder till Egypten och försonades med honom, och farao tog emot dem med öppna armar. Han sa att de skulle känna sig som hemma och njuta av allt ”det goda i hela Egyptens land”. (1 Mos. 45:16–20)

14. Vad kan hjälpa oss att inte tala illa om andra, även om vi blir orättvist behandlade i församlingen?

¹⁴ Om vi tycker att vi har blivit orättvist behandlade är det viktigt att vi inte pratar vitt och brett om det. Det är naturligtvis helt rätt att be de äldste om hjälp och berätta för dem om någon i församlingen har begått en allvarlig synd. (3 Mos. 5:1) Men många gånger handlar det inte om någon allvarlig synd, och då kanske man kan lösa det mellan fyra ögon utan att blanda in de äldste. (Läs Matteus 5:23, 24; 18:15.) Om något sådant skulle hända, så vill vi vara lojala och följa Bibelns principer. Tänk om du inser i efterhand att du faktiskt inte har blivit orättvist behandlad. Då skulle du säkert vara väldigt glad för att du inte har talat illa om någon i församlingen och förvärrat situationen. Ingenting blir bättre av att man talar illa om andra, oavsett om man har rätt eller fel. Du kan undvika ett sådant misstag om du är lojal mot Jehova och mot de andra i församlingen. I Psalmerna beskrivs en sådan person. Det sägs: ”Den som vandrar oklanderligt ... baktalar inte med sin tunga. Mot sin nästa gör han inte något ont, och han smädar inte den som står honom nära.” (Ps. 15:2, 3; Jak. 3:5)

GLÖM ALDRIG ATT DU HAR JEHOVA

15. Hur blev Josef välsignad tack vare sitt förhållande till Jehova?

¹⁵ Vi kan lära oss något väldigt viktigt av Josefs förhållande till Jehova. Under Josefs 13 år långa pärs var det uppenbart att han hade Jehovas syn på saker. (1 Mos. 45:5–8) Han skyllde aldrig sin svåra situation på Jehova. Han kanske inte kunde glömma det han hade varit med om, men han blev inte bitter. Och viktigast av allt: Han lät aldrig andras fel och dåliga handlingar komma emellan honom och Jehova. Eftersom Josef var lojal, fick han uppleva hur Jehova löste situationen och välsignade honom och hans släkt.

16. Varför är det viktigt att vi försöker komma ännu närmare Jehova om vi blir orättvist behandlade?

¹⁶ Precis som Josef måste vi prioritera och vårda vårt förhållande till Jehova. Vi får aldrig låta andras fel och brister komma emellan oss och vår älskade Gud. (Rom. 8:38, 39) Om vi skulle bli orättvist behandlade av någon i församlingen, så försöker vi göra som Josef och dra oss närmare Jehova. Försök att ha Jehovas syn på saken. Vi följer Bibelns råd och gör vårt bästa för att lösa situationen, men sedan måste vi lämna saken i Jehovas händer. Vi kan vara helt säkra på att han kommer att rätta till allt i sin tid och på sitt sätt.

LITA PÅ ”HELA JORDENS DOMARE”

17. Hur kan vi visa att vi litar på ”hela jordens domare”?

¹⁷ Så länge vi lever i den här världen får vi räkna med att vi kommer att utsättas för orättvisor. Och någon enstaka gång kanske du eller någon annan ser eller upplever något i församlingen som verkar orättvist. Låt inte det få dig att tappa fotfästet. (Ps. 119:165) Fortsätt i stället att vara lojal mot Jehova, be till honom och lita på honom. Samtidigt är vi ödmjuka och inser att vi kanske inte har hela bilden. Det skulle faktiskt kunna vara så att vi har missuppfattat någonting. Och Josefs exempel har lärt oss att vi inte ska tala illa om andra, det gör bara saken värre. Slutligen är det viktigt att vi bestämmer oss för att tålmodigt vänta på Jehova i stället för att ta saken i egna händer. Då kommer Jehova att godkänna och välsigna oss, precis som han gjorde med Josef. Vi kan vara helt övertygade om att Jehova, ”hela jordens domare”, alltid gör det som är rätt, för ”alla hans vägar är rättvisans vägar”. (1 Mos. 18:25; 5 Mos. 32:4)

18. Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁸ I nästa artikel ska vi se på ytterligare två tillfällen när det förekom orättvisor bland Jehovas folk på Bibelns tid. Vi kommer att få se hur ödmjukhet och villighet att förlåta kan hjälpa oss att ha samma syn på rättvisa som Jehova har.

1, 2. a) Vilken orättvisa utsattes Nabot för? b) Vilka två egenskaper ska vi se närmare på i den här artikeln?

TÄNK dig in i den här situationen. En man står anklagad för ett mycket allvarligt brott som han inte begått. Några samvetslösa män lämnar falska vittnesmål, och mannen döms till döden. Mannens familj och vänner är helt chockade och förtvivlade. Senare avrättas den här oskyldige mannen och hans söner. Föreställ dig hur fruktansvärt det måste vara för alla med minsta lilla rättskänsla att behöva bevittna det här. Tyvärr är det här ingen uppdiktad historia. Det drabbade Jehovas trogne tjänare Nabot, som levde i Israel när kung Ahab regerade. (1 Kung. 21:11–13; 2 Kung. 9:26)

² I den här artikeln ska vi se närmare på det som hände med Nabot. Vi ska också se på en trogen äldstebroder under det första århundradet som visade bristande omdöme. De här exemplen kommer att lära oss varför vi måste vara ödmjuka och villiga att förlåta för att kunna ha samma syn på rättvisa som Jehova har.

ETT JUSTITIEMORD

3, 4. Hur var Nabot som person, och varför ville han inte sälja sin vingård till Ahab?

³ Nabot var trogen mot Jehova under en tidsperiod när de flesta israeliter gjorde som kung Ahab och hans onda hustru Isebel. Kungaparet tillbad Baal och hade ingen som helst respekt för Jehova eller hans normer. Nabot däremot såg sin relation till Jehova som viktigare än sitt eget liv.

⁴ (Läs 1 Kungaboken 21:1–3.) Ahab ville gärna köpa Nabots vingård eller ge honom en bättre vingård i utbyte, men Nabot vägrade. Varför det? Han förklarade respektfullt: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle ge dig mina förfäders arvsbesittning.” Nabot avböjde Ahabs erbjudande därför att han ville följa Jehovas lag till israeliterna. Den förbjöd att man permanent överlät sin arvsbesittning till någon annan. (3 Mos. 25:23; 4 Mos. 36:7) Det var tydligt att Nabot hade samma syn på saken som Jehova.

5. Vilken roll hade Isebel i Nabots avrättning?

⁵ Nabot vägrade sälja sin vingård, och det blev startskottet för en rad fruktansvärda händelser som Ahab och Isebel låg bakom. Isebel iscensatte en skenrättegång för att lägga beslag på vingården och ge den till sin man. Det resulterade i att både Nabot och hans söner blev avrättade. Vad skulle Jehova göra åt den här stora orättvisan?

GUDS RÄTTVISA DOM

6, 7. Hur visade Jehova att han älskar rättvisa, och varför kan det ha tröstat Nabots släkt och vänner?

⁶ Jehova sände genast i väg Elia för att konfrontera Ahab. Utan omsvep kallade Elia Ahab för både mördare och tjuv. Hur löd Jehovas dom? Ahab, hans fru och hans söner skulle gå samma öde till mötes som Nabot och hans söner hade gjort. (1 Kung. 21:17–25)

⁷ Nabots släkt och vänner var naturligtvis helt förtvivlade över det fruktansvärda Ahab hade gjort. Men Jehova hade sett orättvisan och hade snabbt tagit itu med situationen, och det gav dem säkert en viss tröst. Men händelseutvecklingen tog en oväntad vändning, som säkert prövade deras ödmjukhet och tillit till Jehova.

8. Hur reagerade Ahab när han hörde Jehovas dom, och vad fick det för resultat?

⁸ När Ahab fick höra Jehovas dom ”rev han sönder sina kläder och svepte säckväv om sin kropp; och han fastade och låg i säckväv och gick modfällt omkring”. Ahab ödmjukade sig! Vad hände sedan? Jehova sa till Elia: ”Eftersom han har ödmjukat sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans dagar. I hans sons dagar skall jag låta olyckan komma över hans hus.” (1 Kung. 21:27–29; 2 Kung. 10:10, 11, 17) Så Jehova, som kan läsa hjärtan, var barmhärtig mot Ahab. (Ords. 17:3)

ÖDMJUKHET ÄR ETT SKYDD

9. Hur kan ödmjukhet ha varit till hjälp för Nabots släkt och vänner?

⁹ Hur påverkades de som kände till Ahabs fruktansvärda brott av att Jehova ändrade sin dom? Det kan ha prövat tron hos Nabots släkt och vänner. Men ödmjukhet skulle skydda deras tro och hjälpa dem att fortsätta vara trogna mot Jehova och lita på att han aldrig är orättvis. (Läs 5 Moseboken 32:3, 4.) Nabot och hans familj kommer att få fullständig upprättelse i den nya världen när Jehova uppväcker dem. (Job 14:14, 15; Joh. 5:28, 29) Dessutom vet de som är ödmjuka att ”den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen, varje dold gärning, för att se om den är god eller ond”. (Pred. 12:14) När Jehova dömer människor väger han alltså in faktorer som ingen av oss känner till. Så om vi är ödmjuka kan det skydda oss från att tappa vår tro på Jehova.

10, 11. a) När skulle vår tro kunna prövas? b) På vilka två sätt kan ödmjukhet skydda oss?

¹⁰ Hur skulle du reagera om de äldste fattade ett beslut som du inte förstod eller höll med om? Försök tänka dig in i de här situationerna: Du eller någon som står dig nära får inte längre ha en viss uppgift i församlingen. Din äktenskapspartner, din son eller dotter eller en nära vän blir utesluten och du håller inte med om beslutet. Eller så tycker du att äldstebröderna har fattat fel beslut när de varit barmhärtiga mot någon som handlat fel. Sådana situationer skulle kunna pröva vår tro på Jehova och undergräva vårt förtroende för hans organisation. Vi ska se hur ödmjukhet kan skydda oss i sådana lägen.

¹¹ För det första: Ödmjukhet hjälper oss att inse att vi inte har hela bilden. Och det spelar ingen roll hur mycket vi känner till om en viss sak – det är bara Jehova som vet vad som finns i någons hjärta. (1 Sam. 16:7) Den här insikten får oss att vara ödmjuka, att inse våra begränsningar och att justera vårt tänkesätt. För det andra: Ödmjukhet hjälper oss att underordna oss Jehova, vara tålmodiga och vänta på att han ska rätta till alla orättvisor. I Bibeln sägs det: ”Det skall gå väl för dem som fruktar den sanne Guden ... Men det skall inte gå väl för den ondskefulle, och han skall inte förlänga sitt liv.” (Pred. 8:12, 13) Om vi är ödmjuka blir det alltid till det bästa för alla inblandade. (Läs 1 Petrus 5:5.)

HYCKLERI I FÖRSAMLINGEN

12. Vad ska vi se närmare på, och varför det?

¹² Under det första århundradet ställdes de kristna i Antiokia i Syrien inför en situation som verkligen prövade deras ödmjukhet och villighet att förlåta. Vi ska se närmare på vad som hände. Det kan motivera oss att granska vår egen inställning till att förlåta. Det kan också hjälpa oss att förstå hur Jehova kan använda ofullkomliga människor utan att sänka sina egna normer.

13, 14. Vilka uppgifter hade Petrus fått, och hur visade han mod?

¹³ Aposteln Petrus var en välkänd äldstebroder i den första kristna församlingen. Han var en av Jesus nära vänner och hade fått tunga ansvarsuppgifter. (Matt. 16:19) År 36 v.t. fick han till exempel förmånen att berätta om de goda nyheterna för Cornelius och hans hushåll. Det här var något mycket speciellt, eftersom Cornelius var en oomskuren icke-jude. När han och alla i hans hus fick helig ande sa Petrus: ”Kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta med vatten, de som har fått den heliga anden alldeles som vi?” (Apg. 10:47)

¹⁴ År 49 samlades apostlarna och de äldste i Jerusalem för att behandla frågan om icke-judar behövde omskäras eller inte. Petrus påminde modigt de andra bröderna om vad som hade hänt år 36 när oomskurna icke-judar hade fått den heliga anden. Hans ögonvittnesskildring måste ha hjälpt bröderna i den styrande kretsen att fatta ett beslut. (Apg. 15:6–11, 13, 14, 28, 29) Både judar och icke-judar uppskattade säkert att Petrus så frimodigt berättade om den här händelsen. Det kan inte ha varit svårt att få förtroende för en sådan andlig broder! (Hebr. 13:7)

15. Vilket misstag gjorde Petrus när han var i Antiokia i Syrien? (Se den inledande bilden.)

¹⁵ Kort efter det här mötet år 49 besökte Petrus Antiokia i Syrien. Där umgicks han öppet med sina icke-judiska bröder i församlingen. Och de uppskattade säkert att få vara med Petrus och lära sig av hans långa erfarenhet. Men så snopna och besvikna de måste ha blivit när Petrus helt plötsligt slutade äta tillsammans med dem. Andra som hade judisk bakgrund i församlingen färgades av Petrus inställning och gjorde samma sak. Till och med Barnabas drogs med! Det här hade kunnat orsaka splittring i församlingen. Vad fick Petrus, en mogen äldstebroder, att vara så omdömeslös? Och ännu viktigare, vad kan vi lära oss av den här situationen om vi skulle bli sårade av något som en äldste säger eller gör?

16. Hur blev Petrus tillrättavisad, och vilka frågor uppstår?

¹⁶ (Läs Galaterna 2:11–14.) Petrus gav efter för människofruktan. (Ords. 29:25) Han visste innerst inne hur Jehova såg på saken. Men så kom några omskurna kristna judar från Jerusalem på besök, och han blev rädd för vad de skulle tycka om att han umgicks med icke-judar. Aposteln Paulus, som också var med vid mötet i Jerusalem år 49, konfronterade Petrus och avslöjade hans hyckleri. (Apg. 15:12) Hur skulle de som Petrus hade behandlat orättvist reagera på hans misstag? Skulle de ta anstöt? Och skulle Petrus förlora sina uppgifter i församlingen på grund av sitt misstag?

VAR FÖRLÅTANDE

17. Hur fick Petrus nytta av Jehovas förlåtelse?

¹⁷ Petrus var ödmjuk och tog emot Paulus tillrättavisning. Och det finns ingenting i Skrifterna som tyder på att han förlorade sina uppgifter i församlingen. Faktum är att han senare fick skriva två inspirerade brev, som blev en del av Bibeln. Det är intressant att Petrus i sitt andra brev omnämner Paulus som ”vår älskade broder”. (2 Petr. 3:15) Petrus handlingssätt måste verkligen ha sårat dem med icke-judisk bakgrund. Men församlingens huvud, Jesus, fortsatte ändå att använda honom. (Ef. 1:22) Det här blev ett tillfälle för bröderna och systrarna i församlingen att efterlikna Jesus och hans Far och vara förlåtande. Förhoppningsvis var det ingen av dem som tappade fotfästet på grund av en ofullkomlig människas misstag.

18. När kan vi särskilt behöva visa att vi har Jehovas syn på rättvisa?

¹⁸ Det fanns inga perfekta äldstebröder i församlingen under det första århundradet, och det finns inga perfekta äldstebröder i dag. Bibeln säger: ”Vi felar alla många gånger.” (Jak. 3:2) Vi kanske har lätt att ta till oss den här tanken i teorin, men utmaningen kommer när någon broders ofullkomlighet påverkar oss personligen. Kommer vi i en sådan situation att ha samma syn på rättvisa som Jehova har? Hur skulle du reagera om en äldste fällde en kommentar som lät fördomsfull? Skulle du ta anstöt om en äldste sa något tanklöst som gjorde dig upprörd eller sårad? Skulle du direkt tänka att den brodern inte borde få vara äldste längre? Eller kommer du att ha tålamod och vänta på församlingens huvud, Jesus? Skulle du försöka se saken i ett större perspektiv och kanske tänka på att brodern tjänat Jehova troget i många år? Och hur skulle det vara ifall en broder som har gjort fel mot dig fortsatte att tjäna som äldste eller kanske till och med fick fler uppgifter i församlingen? Skulle du bli glad för hans skull? Om du är villig att vara förlåtande visar du att du har samma syn på rättvisa som Jehova har. (Läs Matteus 6:14, 15.)

19. Vilken inställning vill vi ha?

¹⁹ Vi älskar rättvisa, och därför längtar vi efter att Jehova en gång för alla ska utplåna all orättvisa som orsakats av Satan och hans onda värld. (Jes. 65:17) Men fram till dess vill vi göra vårt bästa för att ha samma syn på rättvisa som Jehova har. Det kan vi få om vi ödmjukt inser att vi kanske inte har alla fakta och om vi är villiga att förlåta dem som syndar mot oss.